Blodigt katt och råttaspel i Kaninjägaren – Lars Kepler laddar om och skjuter skarpt
Bokrecension
Midcent Bokrecension – Kaninjägaren av Lars Kepler
“Keplers Kaninjägaren levererar pulshöjande katt och råtta-lek i ett skrämmande tempo. Brutalt underhållande, välregisserad och perfekt för dig som älskar deckare med hårdkokt touch.”
Kaninjägaren: Där kaninerna tassar runt och pulsen aldrig går ner
Har du svårt att somna? Prova att läsa några sidor av “Kaninjägaren”. Sen är det plötsligt jättemysigt att ha ögonen öppna hela natten.
Lars Kepler (eller rättare sagt, makarna Ahndoril i sin gemensamma deckardräkt) kastar oss rakt in i totalmörkret i Kaninjägaren, den sjätte boken om Joona Linna – Sveriges svar på en finsk Terminator med mer PTSD och färre oneliners. Har Kepler-duon återuppfunnit thrillern? Inte riktigt. Men de påminner oss varför den fortfarande regerar, särskilt när det kommer till tempofylld, brutal skräck under kriminalgenrens täckmantel.
Tempo som Red Bull-näsa, brutalitet på steroidkur
Det börjar där Stalker (Keplers förra storsäljare) släppte oss andfådda: Joona Linna, trasigare än genomsnittlig elgitarr efter ett Kiss-gig, har suttit två år på Kumla. Men det är slut på fängelsefriden när polisen desperat kallar in honom – de har fått smak på en av de mest konstiga, poetiskt sadistiska mördarna på länge. “Kaninjägaren” – en gåtfull figur vars offer alla hör en kuslig barnramsa om kaniner innan det smäller till. Tänk om John Ajvide Lindqvist och Millenium-serien haft ett kärleksbarn på en satanistisk scoutläger – där har du stämningen.
Naturligtvis inser polisen att bara Joona kan rädda dagen och sitt finska lugn. Tillsammans med Saga Bauer får han jaga Kaninjägaren innan ännu fler oskyldiga förvandlas till bestialiskt stylade mordoffer. Mitt i detta får tv-kocken Rex Müller, svenska folkets svar på Gordon Ramsay minus temperamentet (men plus konstant dödsångest), sitt livs första riktiga pappaskap – och kastas in i strålkastarljuset för helt fel anledningar.
Kepler levererar: Lika stilsäkert som rått – och ibland kul att bli rädd
Jag ska vara ärlig: det här är inte boken för dig som vill somna till doften av lavendel under täcket. Tempot är skoningslöst, dialogen jämskarp och kapitlen så korta att min smartphone blev avundsjuk. Joona Linna är tillbaka med samma gravallvarliga käke och en analytisk förmåga som får Sherlock Holmes att verka som SÄPO-pensionär. Att Kepler lyckas göra brutaliteten så genomgripande obehaglig att fårskinnstofflor känns som självförsvar – det är faktiskt imponerande.
“Slutet kom så snabbt att jag bokstavligen tappade andan” – Deckarbloggen.se
Kritikerna har nästan enhälligt gett tummen upp – oavsett om det gäller blodbad, nerv och berättarteknik. Goodreads-användare ger betygsnitt på 4.07 av 5 (baserat på en häpnadsväckande 12 000+ röster). Många svenska bokbloggare slår fast: “Bara Kepler får mig att läsa alla lampor på i hela huset”. Dagens Nyheter konstaterar: “Ett effektivt tempo, ostoppbart driv – och på gränsen mellan fascinerande och osmakligt”.
Millenium-generation möter true crime-mani
Gör man jämförelsen med Stieg Larssons Millenium-trilogi? Absolut. Men där Lisbeth Salanders hackarfingrar föredrog smarta twister, har Kepler-duon satsat på våldets Hitchcock-nerv och cliffhangers i handgranatsformat. Inte konstigt att boken snabbt blev storsäljare på Bokus, Adlibris och dominerar ljudbokslistor – tack för det, Jonas Malmsjös inläsning som lyckas låta både hotfull och rådvill.
Sammantaget: Varför läser vi Kepler – och varför med lampan tänd?
Kepler trängs aldrig i hyllan bland vanlig dussindeckare – det är för blodigt, för snillrikt, för personligt påträngande. Om du gillar en internationell thrillerkänsla med ett svenskt köldskimmer, och kanske redan är immun mot NCIS-avsnitt och Beck-filmer med mördare som alltid bär reflexväst – grattis, Kaninjägaren är antidoten mot allt lagom.
Visst, ibland blir det överdrivet. Kanske snubblar Kepler ibland på sin egen vilja att chockera, men du kommer att läsa vidare – för att du måste. Och för att det är så förbaskat underhållande på vägen.
Betyg: 4,5 av 5. Lägg den på nattduksbordet – men skaffa ny glödlampa först.
Kaninjägaren tar vid där den enorma succén Stalker slutade Joona Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte.
Ämnen i denna artikel: Bokrecension, Lars Kepler, Kaninjägaren
ISBN_13 – 9789100168254
