Mörkt, intensivt och beroendeframkallande – Michael Connelly skakar om deckargenren igen

Bokrecension

Bokrecension-Nattens skugga-Michael Connelly
Följ med från start i Michael Connellys nya serie om kommissarie Stilwell på ön Catalina.

“Nattens skugga” är så kolsvart och eggande att man börjar misstänka att Michael Connelly själv betalar gatlyktornas elräkning i L.A. för att hålla staden konstant mörklagd.

En nattvandring i Los Angeles bakgator – spoilerfri, lovar!

Connelly kastar oss åter in i det neondystra inferno som är nattens Los Angeles. I centrum står den nya huvudkaraktären Renée Ballard, en tuff men komplicerad LAPD-utredare med en förkärlek för nattliga skift och envisa mördarjakter. Ballard är ensamvargen du inte visste att du ville dricka en kvällsöl med (mest för att hon förmodligen inte skulle dyka upp).

När en välkänd domare hittas mördad i sin egen swimmingpool, börjar Ballard dra i ledtrådar som snabbt avslöjar hela stadens ruttna kärna. Beteenden mer suspekta än grannens plötsliga hummermiddag på pensionsdagen rullas ut, och snart inser vår antihjältinna att hon trampat på rejält ömma tår hos Los Angeles allra mäktigaste.

Det goda, det onda och det välbekanta med Connelly

Att Connelly kan bygga intriger tätare än Stockholmsrusning vid fyratiden är inga nyheter. Dialogen är sylvass och atmosfären makalöst detaljerad. Ballard känns bekant – kanske lite väl bekant. Denna nattliga ensamgängare, som ständigt skaver mot sin chefs tålamod och envisas med att vara moraliskt integritetsklotter, följer så noggrant Connellys tidigare mönster (hej, Harry Bosch!) att det nästan börjar lukta sammansvärjning.

Visst, Ballard har ett lagom uppfriskande perspektiv och känns realistiskt utmejslad, men ibland känns det helt enkelt lite för mycket som en karaktär ritad efter en befintlig mall där “ensam polis blir utstött från interna affärer men löser ändå fallet” skrivits med kraftiga bokstäver. Det är både bokens styrka och dess svaghet – trygg Connelly-garanti men inte så mycket nytt under LA-solen.

Kritikernas dom – är mörkret lika populärt som förr?

“Nattens skugga” har hittills fått ett gott mottagande överlag. Goodreads-användarna ger boken solida 4,2 av 5 i snitt, och Kirkus Reviews hyllar framförallt att skapandet av en ny seriefigur lyckats:

“Renée Ballard är en frisk och spännande huvudperson som har potential att växa ännu mer i de kommande böckerna.”

Samtidigt säger flera kritiker (och undertecknad kan bara hålla med) att boken, trots alla sina förtjänster, faller in i ett tryggt och något förutsägbart Connelly-mönster. Det är knappast någon dålig bok, men det är heller inte banbrytande eller oväntat.

Så, vem bör läsa den här boken?

“Nattens skugga” är en anständig och pålitlig följare för den som redan gillar Connellys stil och tidigare verk. Är du en 57-åring med svaghet för whisky, jazzmusik och ensamma poliser som tar lagen i egna händer – kort sagt Connelly-entusiast sedan Harry Bosch era – då är den här historien verkligen avsedd för dig. Om du däremot söker något helt nytt, fräscht och överraskande kan det vara dags att ta några steg ut från det bekanta Connelly-kvarteret och prova något nytt.

Vill man sammanfatta romanen kan det formuleras såhär: en välskriven och spännande ny serieinledning som känns som en gammal vän som man redan känner utan och innan. Det finns sämre öden, eller hur?

Betyg: 4 av 5

Ämnen i denna artikel:Bokrecension, Michael Connelly, Nattens skugga,