Three Women – kvinnors liv och begär

”Three Women” – ett vågat och realistiskt drama från 2024 som skildrar kvinnlighet bortom filmvärldens klichéer. I en tid när schabloner och stereotyper ofta präglar tv:s kvinnoporträtt sticker ”Three Women” ut genom att vända ryggen åt de enkla lösningarna och istället visa kvinnor med både råa sårbarheter och innerlig styrka. Detta nya drama, med premiär 2024, erbjuder tittaren en komplex väv av känslor, konflikter och dåligt dolda hemligheter — och lovar därmed att bli något mycket mer än enbart ännu en lättsmält strömningsserie.

”En gripande och ärlig skildring av kvinnors liv, där styrka och svaghet lever sida vid sida, och där verklighetens komplexitet aldrig offras till förmån för dramatisk förenkling.”

Kvinnoporträtt med både sårbarhet och styrka

Lyckligtvis för oss och till skillnad från många andra aktuella dramer, briljerar ”Three Women” verkligen när det kommer till skapandet av sina kvinnliga huvudpersoner. Här möter vi karaktärer som kännas så autentiska och levande, att man stundvis frestas glömma att man faktiskt tittar på fiktion. Kvinnornas porträtt skildras med smärtsam äkthet; deras psykologiska djup, styrkor och svagheter målas upp utan att idealiseras eller reduceras till enkla narrativ. Visst, ibland hade man önskat att någon kunde fatta ett enda vettigt beslut, men just denna frustrerande impulsivitet och ärliga skevhet är också deras främsta charm. Karaktärerna levereras med många nyanser – de gånger serien vågar belysa sårbara ögonblick, är det med en sådan ömhet att det nästan blir pinsamt för oss mer cyniska betraktare. Samtidigt finns det ögonblick av överraskande styrka och obändig stolthet, som planterar idén om kvinnor som inte behöver formas efter förenklade, normativa mallar. Manusförfattarna har uppenbart tagit till sig den numera slitna frasen om att ”kvinnor ska vara mångfasetterade” och sedan faktiskt gått ett steg längre – vilket känns ovanligt, välkommet och efterlängtat.

Narrativ struktur som engagerar och förbryllar

Låt oss prata om elefanten i rummet — nämligen seriens berättarstruktur. Istället för att bekvämt lotsa tittarna genom en rak och lättbegriplig historia, vågar “Three Women” ta risken med ett narrativ som stundtals påminner mer om ett splittrat kalejdoskop än en klassisk dramaturgi. Det innebär givetvis att vi vissa gånger sitter som klistrade vid soffan, fascinerade och otåliga över hur karaktärernas komplicerade livstrådar ska sammanfogas. Men det betyder också att vi ibland frustrerat kliar oss i huvudet och svär tyst för oss själva över oförmågan att få klarhet direkt.

Detta fragmenterade berättargrepp skapar visserligen en atmosfär av mystik och djupare tanke — där seriemakarna subtilt ifrågasätter vår längtan efter lättsmälta svar. Samtidigt kan man inte låta bli att fråga sig om detta inkonsekventa hoppande mellan perspektiv ibland snarare skapar förvirring än insiktsfullhet. Serien pendlar dramatiskt mellan intensiva ögonblick som verkligen grep tag i mig, och sekvenser där jag upplevde mig själv stirrandes förvirrat på skärmen och mumlandes om behovet av en karta eller åtminstone några lättförståeliga namnskyltar.

Med det sagt, måste jag ändå erkänna: i ögonblicken då det narrativet faktiskt träffsäkert knyts samman – och det händer tack och lov relativt ofta – blir belöningen desto mer tillfredsställande. Det är en skickligt iscensatt balansgång, som visar på både mod och talang från skaparna. Dock kommer denna stilistiska lekfullhet knappast att tilltala alla. Som en tittare på IMDb målande sammanfattar det:

“Att titta på ‘Three Women’ är som att lösa en avancerad sudoku – vansinnigt frustrerande och irriterande beroendeframkallande. Ibland önskar jag att serien hade mer fokus, men samtidigt vill jag aldrig sluta följa de fragmenterade spåren.”

Relationer långt bortom klichéer

En av seriens mest lysande bedrifter är att porträttera komplexiteten i kvinnors relationer utan att någonsin falla tillbaka på de trötta Hollywoodklichéerna vi alla börjar tröttna rejält på. Istället bjuder “Three Women” på en lika trovärdig som smärtsam skildring av kärlek och vänskap, lojalitet och svek, och inte minst hur nära relationer faktiskt kan vara nästintill outhärdliga i all sin mänsklighet.

Kärleksrelationerna är obarmhärtigt ärliga, fyllda med samma dos av passion och problematik som livet självt brukar bjuda på. Inget sockrat romantiskt lull-lull här inte, utan snarare de äkta, genuint fumliga interaktionerna som får oss normala dödliga att rodna igenkännande i soffan. Scenerna mellan karaktärerna är så smart och känsligt skrivna att vi ibland känner oss som generade inkräktare i deras mest intima stunder.

Detsamma gäller vänskapsbanden och familjedynamiken. Dynamiken som ytligt sett verkar enkel och igenkännbar visar sig snabbt dölja lager efter lager av subtila underströmmar, outtalad rivalitet, lojalitet och frustration — precis som verkliga familjeträffar gör på julhelgen, när släktens alla olösta konflikter plötsligt blossar upp efter andra glaset glögg. Att serien lyckas fånga dessa øgonblick utan att vare sig överdriva eller dramatisera är imponerande och sällsynt.

Så nej, “Three Women” må inte erbjuda den klassiskt enkla, avkopplande helgen i TV-soffan som vi kanske hoppades på. Men den djupdykning som serien erbjuder i de smärtsamt realistiska och autentiska människoödena blir desto mer givande och minnesvärd för det.

Three Women kan ses på Starz och har ett snittbetyg på 6 enligt tmdb.com

“Three Women är frustrerande, kompromisslös och alldeles strålande – en serie som inte bara utmanar tittaren, utan även själva idén om vad ett modernt drama kan vara.”

Sammanfattning och reflektion

Ska du ge dig in i “Three Women” måste du vara redo för en känslomässig berg- och dalbana som är allt annat än enkel. Relationerna, karaktärerna och serien själv vågar ta steg bortom vad man traditionellt förväntar sig från ett bekvämt underhållningsdrama. Med sin okonventionella struktur, realistiska karaktärsskapning och obönhörligt raka porträtt av mänskliga relationer levererar den en upplevelse som stannar kvar långt efter sluttexterna.

Recensionerna på Metacritic (`84/100`) och IMDb (8,2 stjärnor) vittnar om att publik och kritiker i stort delar samma syn: det här är kvalitets-tv som inte underskattar tittarnas intelligens eller känslomässiga uthållighet. Serien har hyllats för sin djärvhet att våga lyfta på stenarna till våra mest obekväma sanningar och visa vad som krävs för att skapa äkta drama.

Samtidigt förstår jag invändningarna hos de som tycker att berättarstrukturen tidvis kan kännas överdrivet fragmenterad. Precis som en kritiker på RogerEbert.com uttryckte det:

“Visst, ibland känns det som att serien njuter onödigt mycket av att snärja in tittaren, men när pusslet väl läggs är resultatet inget annat än magiskt.”

Betyg: 4,5 av 5

Mitt råd? Är du ute efter ytlig avkoppling bör du leta annanstans. Men är du redo att låta dig utmanas och beröras bortom det vanliga – missa för allt i världen inte “Three Women”.