Midcent: Upptäck den natursköna skönheten på en klippig kust med kristallklart vatten och segelbåtar i Capri, Italien. En idyllisk destination för naturälskare och äventyrslystna resenärer. Perfekt för avkoppling och upptäcktsresor. Resa

Deckardebut på solig italiensk mark: Har Anders De la Motte tappat gnistan eller hittat guld på Capri?

Bokrecension

Midcent Bokrecension – Ett fall på Capri av Anders De la Motte
“Anders De la Motte testar nya spår med Ett fall på Capri – en elegant blandning av kriminalgåta, italiensk semesterfeber och karaktärer man både älskar och suckar över.”

Semesterlyx, limoncello – och ett lik: Ett fall på Capri är deckarförfattarens mest smakrika avstickare hittills

Om du ens funderat på att fuska med semesterplaneringen och bara boka en vilsam kulturresa till italienska solkusten, så är det här boken som visar varför det alltid slutar med att någon hamnar i vattnet.

Spoilerfritt: semesteridyll får mordisk twist
Anders De la Motte – denna pålitliga känsloregulator för oss som vill ha lagom mycket puls och lagom mycket prosecco – har nu ihop med sin hustru Anette gett sig på genren “pusseldeckare under solen”. Ett fall på Capri handlar om den något anonyme historieläraren Hugo Lind. Tänk dig Valfri Släktmiddag-pappa med bokhyllan full av Knausgård och en garderob dominerad av khakishorts. Han har bokat mat- och kulturresa till ön Capri. Ledare för gruppen: Lara Belmonte, reseledare med exakt den där karisman alla män hoppas på men endast italienare bemästrar. Det börjar som ett smörgåsbord av sol, mat, och vin – tills någon bestämmer sig för att utmana gravitationen vid Salto di Tiberio-klippan och hamnar stendöd i Medelhavet.

Det är elegant, underhållande och så detaljvänligt beskrivet att man känner doften av espresso och hör ekot av gnällande britter i hotellkorridoren. Och som den deckarnörd jag är kan jag säga: det är en ovanligt sympatiskt utförd balansakt mellan matiné och mysterium.

Stil och berättarteknik – cozy crime på medelhavsvis
Här försöker De la Motte (med Anette) uppenbart göra något annat än de höstfuktiga skogarna och murriga polisbilarna vi är vana vid. Vi får istället svettiga skjortkragar, skålar med pasta och så många turiststereotyper att man undrar om nästa mordoffer blir någon överförfriskad tysk med sandaler. Miljön är målat med bred pensel – ibland lite för bred för min smak – och vissa karaktärer hade lätt platsat i en Agatha Christie-parodi (det är meningen, låt dem hållas!).

Dialogerna är rappa utan att nå Poirôtskt högtravande nivå. På plussidan: matinspirationen är värd priset ensam. På minussidan: ibland märks det att det är första gången serien gör denna genreutflykt – man vill ha lite mer skav, lite mindre resebroschyr. Men hellre en glimt av humor än en deckare skriven med pandanivå av allvar.

Karaktärerna – älska, sucka, känn igen dig
Huvudpersonen Hugo är själva definitionen av svensk antihjälte – mild, något blygsam och med en passiv-aggressiv inställning till gruppresans aktiviteter. Hans resekamrater är ett galleri av igenkännbara (ibland övertydliga) arketyper: matnörden, den ständigt missnöjda, den klåfingrige. Lara, reseledaren, är den verkliga magneten – och får mig att fundera på varför jag aldrig haft en guide som ömsom kan recitera romersk historia, ömsom överleva ett morddrama.

Reaktioner från läsare och kritiker – bred trivsel och smakrik spänning
Att döma av responsen – både på Goodreads (4.1 stjärnor i snitt just nu), Bokus samt svenska medier som Dagens Nyheter och Månadens Bok – har de svenska läsarna tagit semesterkriminalare till sitt hjärta.

”Den nya serien ’Mord under solen’ har fått en lysande start” – Boktokig

Lotta Olsson i DN påpekar (helt korrekt) att boken väcker aptiten med sina njutningsfulla skildringar av italiensk mat. Många uppskattar även de lagom kluriga vändningarna – liksom känslan av att man faktiskt gör sin egen resa, minus den lilla detaljen med en död kropp i badkläder.

Ställs han sig i paritet med deckareliten?
Det är ingen hemlighet att De la Motte faktiskt kan skriva deckare. Men att kliva från Claes-Göran i Midsommarkransen till solstekta dramor i Agatha Christies anda är ett generic byte få svenskar hanterar utan att snubbla på bagaget. Här landar han mitt emellan Jan Mårtenson och Camilla Läckberg på frivol nivå – men med klart mindre sentimentalitet och betydligt mer pastasås.

Vem ska läsa och varför?
Du som vill ha semesterstämning, lättsam gåta, och kunna blanda deckarläsning med tips om pasta vongole: läs. Gillar du klassisk pusseldeckare men tröttnat på slitna poliser och regndränkta villaförorter? Dubbel-läs.

Vill du ha moralfilosofiska djup eller nordiskt svärta? Kanske leta vidare. Blir du däremot glad av pussel, humor och lagom låg puls (och minsta foto på en solig piazza får dig att fundera på livet efter pensionen), så är detta en fullträff att stoppa i kabinväskan – eller lyssna på medan du kämpar med grillen.

Betyg: 4 av 5 cappuccinos
Charmigt, aptitligt, lagom spännande – men huvudsakligen: äntligen får vi deckare där semesterläsning och mord går hand i hand. Vem visste att död på Capri kunde vara så… trivsam?

Anders De la Motte, Anette De la Motte. Kapitel 2. Ankomst. Napoli-Capodichino var troligen en av de minsta internationella flygplatserna i Europa, men vår och sommar tog den ändå emot fler turister än vad som egentligen borde vara möjligt …