Kina på speed dial: Här är svenska företagen som inte kan klippa kabeln

Föreställ dig det som ett äktenskap där du irriterad suckar över din partners ovanor vid frukostbordet, men ändå inser att livet blir betydligt jobbigare om du skulle behöva klara dig ensam. Det är på precis samma vis Sveriges stora industrijättar har det med Kina. De vill kanske inte prata högt om det eller visa upp hur beroendet ser ut, men verkligheten är brutal: Utan Kina stannar Sveriges bästa företagsmaskineri bokstavligen upp.

Beroendet som skaver – Svenska industrijättar med riskfylld koppling till Kina

Svenska företagsrelationer till Kina är inte nya. Redan på åttiotalet började svenska industribolag nyfiket snegla österut och ge efter för lockelsen av billiga produktionsmöjligheter, attraktiv tillgång till råvaror och en fullständigt enorm köpkraft hos en snabbt växande kinesisk medelklass. Ett exempel är Volvo AB, som i dag är beroende av kinesiska leverantörer för viktiga motor- och fordonskomponenter. Trots bolagets ökade försök att diversifiera leverantörskedjan, kvarstår beroendet i massiv skala. När kinesiska fabriker under pandemin drabbades av nedstängningar kämpade Volvo genast med leveranserna, vilket understryker hur känsligt det svenska globala flaggskeppet fortfarande är.

SKF, kullagerjätten från Göteborg, är ytterligare ett betydande namn på listan över bolag med tunga kinesiska banden. Kina, världens obestridde tillverkningshub, är en av SKFs största marknader med en årlig omsättning på över 11 miljarder kronor i landet. Detta innebär att var fjärde kullager i princip är beroende av bra relationer mellan Göteborg och Shanghai. Och trots fina kvartalsrapporter och VD-uttalanden om diversifiering fortsätter produktionen i kinesiska fabriker att dominera. Faktum är att Kina numera inte bara är viktigt, det är avgörande.

”Vi kan prata snyggt om geografisk riskspridning tills korna kommer hem, men verkligheten är att Kina har blivit svenskt näringslivs smärtpunkts-nerv.”

Made in China, förstås – Teknikjättarna som inte klarar sig utan kinesiska fabriker

Det är inte bara tung industri som sitter fast i det kinesiska häftplåstret – även teknologibolagen blöder smärtsamt när relationen gnisslar. Fråga bara Ericsson. Telekompionjären med nära 100 000 anställda globalt har ungefär 10 procent av personalstyrkan, cirka 10 000 medarbetare, stationerade i Kina. Bolagets försäljning i landet uppgår till cirka 24 miljarder kronor årligen. Från fabriker och komponenttillverkning fram till försäljning är Ericssons beroende enormt, vilket innebär att varje diplomatisk fnurra på tråden – eller ännu värre, handelssanktioner – direkt belastar Ericssons globala lönsamhet.

Och det stannar naturligtvis inte där. Electrolux, som under ett halvt sekel fått hela världen att köpa svenskt, har nu cirka 15 procent av sin globala produktion i kinesiskt territorium. Det är kylskåp, diskmaskiner och tvättmaskiner märkta med ”Electrolux”– men made in China. Trots stolta presskommunikéer om lyhördhet mot globala förändringar och ständiga strategiska anpassningar, finns ännu inget verkligt alternativ till att söka balans i denna gigantiska kinesiska produktionsapparat. Konsekvensen? Electrolux förblir lika bundet till Kina som en svensk medelålders man till sin padelracket på tisdagar.

Gasen i botten i österled – Sveriges fordonssektors kassakor

När vi talar om kinesiskt beroende är det omöjligt att ignorera svenska fordonsindustrins djupa kopplingar. Volvo Cars är kanske det tydligaste exemplet; efter att kinesiska Geely tog över är företaget i dag lika mycket en del av Kinas ekonomiska ekosystem som det är svenskt smör och bröd. Drygt 162 000 Volvobilar säljs årligen i Kina, vilket motsvarar nästan 20 procent av bolagets globala försäljning. Så om Shanghai nyser är det Volvo i Torslanda som hostar, och vad gäller den senaste elbilssatsningen går det knappast att underskatta det kinesiska inflytandet. Geelys plattformar och teknologi finns insnärjda i varje ny elektrifierad modell.

Lastbilstillverkaren Scania må ha ett självständigare svenskt ägarskap, men Kina har vuxit fram som en tung komponent både för produktion och exportmarknad. Kinesisk industri har en omättlig hunger på Scanias högpresterande och driftsäkra lastbilar – och Scanias ledning är smärtsamt medveten: En enda kinesisk regleringsändring, diplomatiskt gräl eller störning i logistikkedjorna innebär direkt påverkan på fabriken i Södertälje och resultatrapporterna i bolagets styrelserum.

”Alla vägar kanske inte leder till Kina – men alla relevanta resultatprognoser i svensk fordonsindustri tycks definitivt passera genom Peking.”

”Utan Kina stannar maskineriet helt, trots ledningarnas vackra ord om diversifiering”

Många svenska företagschefer verkar vilja prata bort frågan kring Kinas beroende, ofta med fina formuleringar om geografisk diversifiering och global riskspridning. Men verkligheten biter; Atlas Copco, svensk favorit hos investerarna, redovisar att hela 14 procent av dess omsättning härrör från Kina. Skulle landet bestämma sig för att dra åt det ekonomiska strypsnöret, vilket är långt ifrån otänkbart i dagens osäkra klimat, så är Atlas Copcos marginaler de första som tar rejält stryk – och det direkt.

Sandvik, den svenska industriklenoden med skärande verktyg, tekniska system och avancerade råmaterialhantering, är inget undantag. Med 8 procent av omsättningen direkt kopplad till kinesiska affärer pendlar bolaget ständigt mellan hopp och oro beroende på de kinesiska ekonomiska prognoserna. Sandviks ledning kan lyfta fram vackra Powerpoint-slides med ord som ”robust spridning” och ”hanterbar risknivå”, men titta under motorhuven och inse faktum: När det blir ekonomiskt oväder i öst drabbas Sandvik med full stormstyrka hemma i Sverige.

Räkna kallt med Kina: Experten varnar för naiv optimism

”Sverige måste sluta låtsas att Kinas ekonomiska nycker inte angår oss lika mycket som ett elavbrott mitt i seriefinalen.” För svenska företag är ett kallt vaknande inte längre en risk, utan en tidsfråga. Finansinspektionens rapporter belyser tydligt hur få svenska storbolag faktiskt har en trovärdig reservplan om relationerna med Kina skulle göra en hård sväng söderut. Faktiskt visar data från affärspressen och Finansinspektionen att knappt vart femte stort svenskt industriföretag har en realistisk strategi för vad som händer i händelse av kraftiga spänningar eller handelssanktioner riktade mot Kina.

Utmaningen ligger i att identifiera alternativa marknader och produktionsländer som har likartade skalfördelar, kostnadseffektivitet och snabbhet. Indien och Vietnam pekas ofta ut som tänkbara kandidater, men det kinesiska gapet är fortfarande för stort för att enkelt kunna fyllas. Dessutom händer det inte över natten att flytta fabriker eller helt byta underleverantörer, utan det är långdragna och komplexa processer som kräver långsiktig planering och framförhållning – något svenska företag överlag verkar smärtsamt dåliga på i just detta sammanhang.

En sund ekonomisk logik är därmed att ta experter på orden och räkna med ett riskpremiepåslag för Sveriges Kina-beroende bolag. Vilket föder frågan: Är dagens börsvärderingar verkligen realistiska, eller blundar både företagsledare och aktieplacerare för den verkliga kostnaden för vår enorma ”kinesiska försäkring”?

”Svenska industrijättar pratar gärna om global balans, men verkligheten är att utan Kina tvärnitar verksamheten.”

Svenskt näringsliv är djupare beroende av Kina än många företagsledare vill medge öppet. Bolag som Volvo AB och SKF rapporterar stor exponering mot kinesiska produktionskedjor – var fjärde SKF-kullager är Kinaspecialiserat – medan Ericsson omsätter cirka 24 miljarder kronor årligen på den kinesiska marknaden. Electrolux kan stoltsera med en global ställning, men 15 procent av deras produktion ligger på kinesisk mark, vilket gör bolaget sårbart för störningar. Fordonsindustrin är särskilt känslig: var femte Volvo-bil säljs i Kina, där Geely även styr teknikutvecklingen. Atlas Copco (14 % av omsättningen) och Sandvik (8 %) kämpar ständigt med risken från Kinas politiska nycker och ekonomiska förändringar.

Finansinspektionen varnar att endast knappt var femte svensk industrijätte verkligen har en fungerande backup-plan om relationerna med Kina skulle försämras drastiskt. Alternativa marknader som Indien och Vietnam är lovande men fortfarande för små och oprövade för att omedelbart ersätta Kina fullt ut.

Läs mer om ämnet:

• När Kinas ekonomi nyser – hur svensk industri påverkas under globala kriser
• Indien och Vietnam – realistiska alternativ eller överskattade önskedrömmar?
• Dags att omvärdera börsens Kinaberoende bolag – riskerna som investerare blundar för

Källor:

• Finansinspektionens rapporter om svenska företags globala risker
• Ekonomiska data från företagens årsredovisningar (Atlas Copco, Sandvik, Volvo Group, SKF)
• Dagens Industri och Affärsvärlden om företag och marknadsanalys kring Kina