Keplers nya skräckthriller Spindeln ger dig garanterat sömnlösa nätter
Bokrecension
Bokrecension-Spindeln-Lars Kepler
Lars Kepler. – På den tiden hade broarna namn , säger kvinnan och tittar upp . Honungsbron , Krämarbron , Gröna bron och så vidare . Men det har ingenting med svaret att göra , säger Saga . – Inte för en matematiker , men fråga en …
Om du trodde att dina ålderskrämpor var skrämmande, vänta bara tills du träffar Lars Keplers senaste skapelse i ”Spindeln”.
vad handlar kalaset om den här gången?
I Keplers intensivt gastkramande thriller ”Spindeln” återvänder den outtröttlige kriminalkommissarien Joona Linna, vars gråa tinningar och envishet nog får de flesta av oss gråbleka soffdetektiver att känna oss lite väl lata. En seriemördare härjar i Stockholm, och precis som titeln antyder spinner denne psykopat ett blodisande nät där offren fångas i komplexa och obehagligt kreativa fällor. Joona Linna kämpar — förstås — mot klockan, och kanske också mot sina egna demoner, samtidigt som kropparna staplas snyggt och prydligt i sann Kepler-stil.
högt tempo, brutala plot-twister och… några bekanta svagheter
Lars Kepler har alltid haft ett rykte om sig att leverera spänning i världsklass, och med ”Spindeln” bevisar paret bakom pseudonymen (Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril) återigen varför de säljer böcker snabbare än generiska IKEA-hyllor. Det här är en väloljade, blodig thriller-maskin med högt tempo och skrämmande nervkittlande scener som får dina armhår att stå i givakt.
Men trots bokens oemotståndliga sidor, finns luckor stora nog att köra en Volvo XC70 igenom. Linna, visserligen en fängslande protagonist, börjar kännas en aning sliten i konturerna. Karaktärens stoiska envishet och närmast maniska arbetsmoral fungerar fortfarande fint, men det hade inte skadat med lite djupare psykologisk substans än den stereotypa plågade snuten som lever på torra mackor och implicit sorg. Vissa bifigurer får dessutom knappt en personlighet innan de raskt avrättas – inte precis ”Game of Thrones” direkt, men lika hänsynslöst.
vad säger världen om hjältekommissarien och hans spindeljakt?
Keplers böcker hittar vanligen tacksamma läsare både hemma i stugorna och bland kritikerna, så också här. Enligt Goodreads har “Spindeln” fått ett imponerande snitt på 4.1 av 5 baserat på dryga 1,500 läsarrecensioner hittills. Litteraturtidskriften Kirkus Reviews beskrev romanen som:
”En oförsonlig åktur från start till mål, varje sida gripande och gastkramande även om vissa karaktärsutvecklingar känns ytliga.”
Det är svårt att inte hålla med Kirkus där. Mottagandet antyder att fansen vet precis vad de får; brutal spänning och ett agerande som hade gjort Arnold Schwarzenegger imponerad på sin glans dagar.
vem bör läsa ”spindeln”?
Ärligt talat – är du i 50-årsåldern, gillar din whisky torvrökig och dina thrillers mörka som en novembereftermiddag i Skellefteå? Då är ”Spindeln” din nästa bok att stoppa ner i ryggsäcken. Den vinner knappast Augustpriset, men adrenalinkicken är stabil som en pensionsfond innan börskraschen. Men är du allergisk mot överdramatik eller söker subtilitet i nivå med en Ingmar Bergman-film, kanske du hellre bör plocka fram nåt av Henning Mankell.
Sammanfattningsvis är Keplers senaste som en rejäl dos espresso – kanske förutsägbar, definitivt stark och inte jättenyttig i stora mängder, men ack så passande en sömnlös natt.
Betyg: 4 av 5.
Ämnen i denna artikel:Bokrecension, Lars Kepler, Spindeln,
