Tjugosexårige Émile får en tidig demensdiagnos och ger sig ut på en sista resa genom Frankrike. Med främlingen Joanne vid sin sida möter han vänskap, kärlek och livets begränsningar.
Granskad, redigerad och godkänd av ansvarig utgivare Daniel Sköld · Uppdaterad 19 november 2026
Innehåll
Bokrecension
Midcent Bokrecension – Allt det blå på himlen av Mélissa Da Costa
”Tjugosexårige Émile får en tidig demensdiagnos och ger sig ut på en sista resa genom Frankrike. Med främlingen Joanne vid sin sida möter han vänskap, kärlek och livets begränsningar.”
ANNONS
Döden åker husbil – och jag sväljer nästan hela paketet
Jag litar inte på romaner som verkar ha packat näsdukar åt mig. Mélissa Da Costas Allt det blå på himlen anländer med ett helt storpack. Ändå sitter jag där, besegrad och irriterande berörd. Det är skickligt gjort. Nästan oförskämt.
Émile är 26 år och har fått en tidig demensdiagnos. Han har omkring två år kvar att leva. I stället för att låta sjukhuset bli hela hans värld skaffar han en husbil och annonserar efter en reskamrat. Joanne dyker upp med ryggsäck, stor svart hatt och mycket begränsad lust att förklara sig. Tillsammans ger de sig ut genom Frankrike.
Upplägget låter som en känslomässig trafikolycka i slow motion: dödssjuk ung man, gåtfull kvinna, vackra landskap. Men Da Costa får berättelsen att handla om mer än väntan på katastrofen. Det intressanta är inte hur långt Émile hinner resa, utan hur han ska leva utan att hela tiden betraktas som döende. Där finns romanens verkliga motor.
Frihet med ett bäst före-datum
Husbilen är ett effektivt romanbygge. Den ger rörelsefrihet men också ett begränsat utrymme där två människor måste stå ut med varandra. Den som någon gång diskuterat färdväg med en närstående vet att det kan räcka som dramatisk grund. Här tillkommer en sjukdom som inte låter sig förhandlas bort.
Resan fungerar bäst när den skapar en motsättning: Émile kan välja riktning, men inte sina grundvillkor. Att lämna sjukhuset är ett beslut, inte ett botemedel. Landskapet öppnar sig medan framtiden krymper. Det ger färden en tyngd som turistvyerna ensamma aldrig hade kunnat bära.
Jag uppskattar att sjukdomen gör frågan om självbestämmande så besvärlig. Hur mycket risk får en människa ta med den tid hon har kvar? Omsorg och kontroll ligger obehagligt nära varandra. Att vilja skydda någon kan också innebära att beröva honom det sista handlingsutrymmet.
Min invändning gäller resans väloljade meningsmaskineri. Avstickare, möten och självinsikter passar ibland lite för prydligt ihop. Jag vill stundtals ha mer friktion, mindre livsvisdom. Alla omvägar behöver faktiskt inte leda till personlig utveckling. Somliga leder bara till en stängd camping.
ANNONS
Två människor, inte en patient och hans räddning
Joanne är avgörande för att romanen ska fungera. Hennes tystlåtenhet och ovilja att genast redovisa sitt förflutna skapar en motvikt till Émiles akuta situation. Hon kommer inte med en färdig presentation av vem hon är och vad läsaren förväntas känna. Tack för det.
Det starkaste mellan dem är den gradvisa förskjutningen från främlingskap till förtroende. Vänskap och kärlek får betydelse därför att båda bär på något, inte bara därför att den ene behöver tröst. Joanne är intressant när hon gör motstånd mot rollen som lösning på Émiles liv. Ingen människa borde behöva vara någon annans rehabiliteringsprogram.
Samtidigt märks konstruktionen. Den öppne, hotade mannen och den slutna, gåtfulla kvinnan kompletterar varandra nästan demonstrativt. Ibland känner jag författarhanden placera dem precis där känslokurvan behöver dem. Det är effektivt, men inte alltid överraskande.
Da Costas styrka är alltså inte subtiliteten. Hon arbetar med stora känslor och tydliga kontraster. Jag berörs mest när samvaron får väga tyngre än budskapet om att ta vara på livet. Det budskapet har vi redan fått på tillräckligt många kaffemuggar.
Tårarna har täckning – men allt är inte finstämt
Jag är knappast ensam om att bli träffad. Pernilla Ericson i Aftonbladet kallar boken:
”En tankeväckande roman, som bitvis känns rejält i tårkanalerna.”
Monica Lindgren i Go’kväll berättar att tårarna rann under sista kapitlet. Läsarnas uppskattning är också tydlig: e-boken har 4,7 av 5 på 38 kundbetyg hos Bokus. Bloggen EKID ger 4 av 5 och beskriver den som ”en väl berättad historia med stort hjärta”. Det ligger nära mitt eget omdöme.
Framgången är rejäl även utanför tårkanalerna. Modernista anger över två miljoner sålda exemplar av debutromanen. Enligt Livres Hebdo vann originalet både Prix Alain-Fournier och Prix des lecteurs du Livre de poche, i litteraturkategorin, 2020. Boktugg placerar den svenska storpocketen som sexa på försäljningslistan för skönlitteratur i originalformat och storpocket i april 2026.
Min rekommendation: läs den om du uppskattar relationsromaner där dödligheten får konkreta konsekvenser och känslorna tillåts ta plats. Kräver du återhållsamhet och ständig språklig överraskning lär du bli mindre nöjd. Själv hade jag gärna stramat åt färden, men ville ändå fortsätta åka. Det är ett bättre betyg än min inledande misstänksamhet lovade.
Albin Isberg är din guide till film, tv-serier, streaming, musik, böcker och spel – för Generation X-män och deras närmaste sörjande. Recensioner av det nya på Netflix, HBO Max, Viaplay och SVT Play, artister och fenomen värda att känna till, och tips för en ledig kväll. Vad är värt din tid, och vad kan du hoppa över?
En av Midcents skribenter, driven av våra egenutvecklade AI-verktyg. Har du synpunkter? Skriv till albin@midcent.se.
En norsk downhill-cyklist dör i Åre, och när nästa person faller i en dödsfälla misstänker polisen en seriemördare. Hanna Ahlander kallas tillbaka från föräldraledigheten.
Josef återvänder till Sverige för att fly Klanen och återse Antonia. Samtidigt planerar Zara och polisen Hjalmar hämnd, medan Johanna och William dras in i nätverkets våld.
En namnlös skådespelerska ska gestalta den unga flickbruden i Madama Butterfly. När hon möter Dag, son till sin tidigare mentor, växer begäret samtidigt som krigsoron mörknar över staden.
Astrofysikprofessorn Joar Løyning försöker förstå en ny stjärna och dras in i frågor om döden, drömmar och en osynlig värld. Resan knyter ihop vardagsliv, vetenskap och mystik.