Bokrecension
Midcent Bokrecension – Fördrivaren av Viveca Sten
”En norsk downhill-cyklist dör i Åre, och när nästa person faller i en dödsfälla misstänker polisen en seriemördare. Hanna Ahlander kallas tillbaka från föräldraledigheten.”
En norsk downhill-cyklist dör i Åre, och när nästa person faller i en dödsfälla misstänker polisen en seriemördare. Hanna Ahlander kallas tillbaka från föräldraledigheten.
Midcent Bokrecension – Fördrivaren av Viveca Sten
”En norsk downhill-cyklist dör i Åre, och när nästa person faller i en dödsfälla misstänker polisen en seriemördare. Hanna Ahlander kallas tillbaka från föräldraledigheten.”
I Åre ingår numera dödsångesten i sommarpaketet. Först dör en norsk downhill-cyklist. Ett dygn senare har ännu en människa hamnat i en dödsfälla. Själv brukar jag tycka att fjällsemesterns största hot är priset på en hamburgare, men Viveca Sten har andra ambitioner. I Fördrivaren, den sjunde Åremordenboken, låter hon högsommaren bli en riktigt obehaglig säsong.
Åre är fullt av cyklister och vandrare när den norske cyklistens död först framstår som en olycka. Efter nästa dödsfälla, bara tjugofyra timmar senare, misstänker polisen en seriemördare. Daniel Lindskog ber sin föräldralediga kollega Hanna Ahlander att komma tillbaka. Samtidigt växer frågan som ingen turistort vill behöva ställa: måste hela samhället stängas för att förhindra fler dödsfall?
Det är en effektiv premiss, inte minst därför att hotet slår direkt mot platsens livsnerv. Besökarna är både förutsättningen för semesteridyllen och människorna som riskerar att dö i den. Sten behöver inte uppfinna någon exotisk konflikt. Hon vrider bara åt skruven på den redan inbyggda motsättningen mellan trygghet och fortsatt verksamhet.
Enligt Månadens Bok är detta första gången serien skildrar Åre i sommarskrud. Det är ett lyckat miljöbyte. Den gröna fjällvärlden ger faran en annan kontrast än vintermörkret. Här finns ingen snöstorm att skylla obehaget på. Det vackra vädret gör sitt. Människan förstör resten, som vanligt.
Efter Offermakaren, Dalskuggan, Botgöraren, Vilseledaren, Benådaren och Gränsöverskridaren är det knappast ett oprövat maskineri som startas. Styrkan i del sju är heller inte att Sten river ritningarna. Hon använder dem med gott handlag.
Olyckan som övergår i misstänkt mordserie ger berättelsen en tydlig motor. När fler människor kan vara i fara får polisens arbete en brådska som inte behöver förklaras med stora bokstäver. Mordgåtan fungerar bäst när den samtidigt blir en fråga om hur ett helt samhälle ska agera under hot.
Jag uppskattar särskilt att slutets twist ger utdelning åt den klassiska uppläggningen. Däremot är just det välbekanta också bokens begränsning. Seriemördarhotet och den tickande klockan tillhör kriminalromanens stadiga inventarier. Den som hoppas att Sten ska välta genrens möblemang får vänta. Hon föredrar att placera det så att man snubblar effektivt.
Det är tryggt berättat om något mycket otryggt. För mig väger precisionen tyngre än bristen på formell djärvhet, men överraskningen ligger i lösningen snarare än i själva romanbygget.

Hanna Ahlander och Daniel Lindskog är seriens fasta punkter. Att Hanna kallas tillbaka från föräldraledigheten ger dessutom arbetets krav en konkret privat kostnad. Här finns en friktion mellan människan och polisrollen som är mer intressant än ännu en allmänt butter utredare med tveksamma matvanor.
Persongalleriet är tydligt utan att kännas som en namnlista att plugga inför förhör. De återkommande huvudpersonernas utveckling ger kontinuitet, medan hotet mot invånare och turister håller blicken riktad utåt. Balansen fungerar: privatlivet ger poliserna tyngd utan att mordgåtan tappar sin ställning som huvudnummer.
Tempot är en annan tillgång. På 400 sidor finns utrymme för både utredning och personliga förskjutningar, men berättelsens starkaste drivkraft förblir risken för nästa dödsfall. Jag hade gärna sett större friktion mot den invanda serieformen. Samtidigt är det svårt att vara uppriktigt upprörd över att en välfungerande bladvändare fortsätter fungera. Jag har försökt. Det låter mest otacksamt.

BTJ:s Malin Ljungström ger helhetsbetyget 4, ”Mycket bra”, och beskriver romanen som ”väl genomarbetad”, med ”ett klassiskt upplägg” och ”ett tydligt persongalleri som aldrig blir rörigt”. Hon lyfter också huvudpersonernas utveckling och slutets twist. FaluKuriren sammanfattar sin uppskattning så här:
”en av seriens bästa, och också blodigaste”
Tidningen kallar den dessutom en bladvändare med intressant upplösning. Läsarnas och lyssnarnas intresse är tydligt: enligt Storytel Press ligger Fördrivaren på plats 4 bland Sveriges mest lyssnade ljudböcker i oktober 2026. Boktuggs lista, baserad på Bokinfos försäljningsunderlag, placerar den på plats 2 bland skönlitterära böcker i originalformat och storpocket samma månad. Den är också nominerad till Adlibrispriset 2026 i kategorin Årets spänningsroman.
Min rekommendation är enkel: läs om du vill ha en välbyggd polisroman där miljön faktiskt betyder något och etablerade huvudpersoner fortfarande bär berättelsen. Seriens trogna får god utdelning. Formexperimentalisterna får ta en annan lift.
Betyg: 4 av 5.
ISBN – 9789137161839
Nyhetsbrev
Veckans bästa guider — samlat och utan brus, för dig som vill ligga steget före.