Radiovågornas sista suck? Därför dör inte FM trots podd-explosionen
Du kan kalla det vardagsuppror eller bara envis löksoppa: FM-radion har fått dödsstämpeln fler gånger än Bingolotto bytt programledare. Ändå försvinner den inte. I en värld där poddar säljs in som nya religioner och algoritmer piskar fram perfekt personliga spellistor återstår ännu något nästan heligt med att slå på en trött transistorradio, särskilt för oss som fortfarande tycker “mobiltelefon” betyder att man kan ringa någon. Varför fortsätter vi egentligen lyssna på P1 med samma lojalitet som vi håller på Leksand eller Hammarby, trots att internet skriker i fickan? Svar: Det är något visst med att inte alltid veta vad som kommer härnäst.
Så slår FM tillbaka mot podd-boomen
Bosse Pettersson, radioveteran och Sveriges kanske sista man med riktiga polisonger, minns ett och annat från eterns guldålder. Han säger något som får mig att fnissa mitt bland alla hypermoderna ljudfiler och feeds på redaktionen:
“Det finns ett lugn med FM. Ingen buffrar. Ingen avbryter för att mobilen dör. Och ibland sänds det live – på riktigt.”
Det är just de här ögonblicken, när radion plötsligt bryter in med rapport om en olycka på Essingeleden eller oväntat bjuder på den där The Sweet-låten som du trodde bara du minns, som FM vinner över poddar. Sportreferat i realtid slår podcasts om fotbollsnostalgi – särskilt när matchen avgörs på övertid och du sitter fast i rusningen. Och låt oss vara ärliga: Visst är det ibland skönt att slippa välja själv? När algoritmerna snurrar kan det bli hela havet stormar mellan poddgiganter och listtoppar, men FM bjuder fortfarande på en dos vänlig spontanitet (och, ja, ibland blixtsnabb irritation när någon sätter på Magnus Uggla före kl 09).
Studier från Pew Research Center visar att traditionell radio fortfarande har en självklar plats i bilradion, särskilt bland män födda på 60- och 70-talet. De lyssnar för att “höra någon annans röst i rummet” – ibland bokstavligt talat det enda sällskapet på vägen till jobbet eller stugan. Tekniken har sprungit ifrån radion på många sätt, men i vissa lägen är det enda rätta fortfarande att trycka på en knapp och hoppas att signalen håller ända till nästa rastplats.
Nostalgi som inte går att swipa bort
Det är något speciellt med ljudet av FM som digitala flöden aldrig kommer nära. Kanske är det därför det kittlar varje gång signaturen till “Kvällstoppen” letar sig in mellan störningarna, eller när morgonen räddas av ett oplanerat återhörande med After Dark. Alla vi som någonsin mjukstartat arbetsdagen i sällskap med RIX MorronZoo eller fått väderuppdateringen direkt från Studio Ett bär på ett slags auditivt DNA. “Vi har fel frihet idag”, menar Bosse Pettersson, när jag frågar om poddar. “Ibland vill man bara bli matad.” Det nostalgiska skimret sitter inte bara mellan öronen utan också i fingrarna på ett helt gäng radioveteraner, nu tillbaka med retronyheter och specialkanaler som försöker återskapa magin – och faktiskt lockar överraskande många yngre nygamla lyssnare.
“Det är ingen slump att vi minns gamla reklamjinglar bättre än släktens namn – FM är ljudets motsvarighet till barndomsfoton.”
Branschens senaste trick är temakvällar, lokal nostalgi och återstart av kultkanaler – ofta startade av veteraner som vägrar låta FM dö i stressade poddtider. Tydligen vill vi ha trygghet och färdiga paket, inte bara oändliga möjligheter. Det verkar gälla även för dagens yngre män, de som växte upp mitt i mp3-boomen men nu får för sig att vinyl och analog radio är “äkta”.
Radiovågornas riktiga utmaningar – och varför vi bryr oss
Men FM-leken är allt annat än riskfri. Om du lyssnar mellan raderna i radiobranschen hör du oron för dagens nya hot – inte från banditpirater eller arg folkpartist, utan från oss själva och våra omöjliga vanor. Mängden poddar och streamingtjänster gör att tummen åker mot “nästa” snabbare än någonsin. Annonsörerna väljer hellre TikTok än P4, och många chefer oroar sig mer för digital räckvidd än för fältrapporter. Samtidigt visar nya data från både Pew Research och DN att radiolyssnandet är märkligt stabilt – men framför allt bland män 45+. Det är vi som tar det där extra varvet förbi bilradion, som faktiskt orkar lyssna på trafiknyheterna och gläds om någon gubbe i studion har dialekt från rätt landskap.
Kanske blir FM aldrig “coolt” igen på riktigt. Kanske är det precis det som behövs i en tid när algoritm-flodens brus är som störst – ett sista andningshål för oss som fortfarande uppskattar när någon annan väljer åt oss. Tills dess får poddkungarna slåss om framtiden. Vi andra trycker på play – och hoppas på lite skval.
“Det finns något tryggt och oplanerat i FM-radion som inga personliga spellistor kan ersätta.”
Sammanfattning
Trots poddarnas explosionsartade popularitet och teknikens framfart fortsätter den traditionella FM-radion att ha en självklar plats – särskilt bland svenska män över 45. Känslan av direktkontakt, spontanitet i sändningarna och en ljudmässig nostalgi gör att FM envist lever vidare. Många uppskattar att slippa välja i den digitala djungeln och finner lugn i radioformatets struktur och oväntade inslag.
Reflektion
I en värld där allt ska skräddarsys, visar FM-radions seglivade popularitet att vi ibland bara vill släppas från valfrihetens ok – och låta någon annan ratta musiken, nyheterna och sällskapet.
Källor
Analysen bygger huvudsakligen på färska undersökningar från Pew Research Center samt rapportering i DN, som belyser hur radiolyssnandet står stabilt bland medelålders män trots digital konkurrens.
Ämnen i denna artikel: radio, podcast, FM, kultur, medielandskap,
