Från björnfällar till samtyckeslagar – är svenska mannen på väg att bli utrotningshotad?

”Att byta jaktlicensen mot föräldracoachning svider lika mycket i självbilden som att inse att man faktiskt hellre vill klappa hunden än kolla Elitserien.”

Kanske är det så att männens utveckling, med raketfart, också blivit en sorts återvändsgränd av identitet. Forskningen visar (Pew Research Center, SvD) att män nästan lika ofta som kvinnor brottas med självtvivel kring sin roll – men medan längtan efter nybryggt kaffe och jämställdhet är starkare än någonsin, är vilsenheten över att inte längre förstå mansrollen nästan rörande. Samtidigt lockar samhället med nya identitetsförslag: lämna björnfällan hemma och kom till samtyckesutbildningen. Lämna machomin, men glöm för all del inte att vara autentisk.

När styrkor blir svagheter – arvsynden i snickarbältet

För den svenska mannen har traditionella styrkor – arbetsmoral, tyst beslutsamhet och förmågan att bära upp en IKEA-madrass ensam i trapphuset – länge setts som självklara dygder. Men i en samtid där ledarstil betyder ”lyssna in”, och fysisk styrka är något du max visar i crossfit-båset, börjar gamla egenskaper lukta lite… förhistoriskt. Undersökningar från Pew Research Center visar att så många som var tredje svensk man mellan 45 och 64 tycker att det blivit svårare att veta vilka egenskaper som faktiskt uppskattas i dagens samhälle (SvD 2023). Det är en generationskrock värdig en medelålders hjärtinfarkt, där dragkampen i bastun på kickoffen ersatts av plenumsamtal och mindfulness-pass. Den där Matador-hakan går visst inte att lyfta diskussioner med längre – och att föreslå ”ta en promenad” när någon gråter på jobbet ger dig idag mer sneda blickar än att ha plastgran till jul.

”Att mäns gamla paradgrenar nu känns lika rätt i tiden som att röka i hissar – det gör ont, men säger också något viktigt om förändringens pris.”

Samtyckeslagar, känslohets och jämlikhetens ironier

Vi har alltså gått från att förväntas dra in dagens mammut till att förstå skillnaden mellan tyst samtycke och tyngden i ett ”jag vill” där ingen kan säga att de missförstått. Samtyckeslagen, hyllad i debatt och föreläsningsrundor, har blivit ett slags existentiellt startskott för krav på aktiv närvaro – inte bara i sängkammaren utan överallt där den svenska mannen placerar sig. Forskning från DN och Vice avslöjar att varannan man anser sig nu behöva lägga mer energi på känslokommunikation än på sin karriärplan. Och samtidig snurrar ironin vidare: Alltmer betraktas man både som potentiell förövare och ett sällsynt, känslosamt fossil på väg mot museimontern vid sidan av runstenen. Där någonstans står han, iförd skjorts med stretch och fylld av frågor – är det mer rätt att prata om känslor än att våga vara rationell? Och hur blev empati världens svåraste manssport?

”Manligheten förr definierades av yxa och björnfäll, idag mäts den i förmågan att kommunicera känslor – och ingen får längre manualen med skatten.”

Svenska mannen befinner sig i en ovanligt snabb identitetskris – där gamla dygder som fysisk styrka och handlingskraft förlorar i värde samtidigt som krav på känslighet och samtycke blivit det nya idealet. Machoidealet har bytts mot känslocoaching och existentiella plenumsamtal, där osäkerheten om vilken roll man förväntas anta är större än någonsin. Det är både ironiskt och smärtsamt när styrkor förvandlas till svagheter och rådvillheten är nästan universell bland medelålders män på jakt efter en hållbar identitet.
Källor: Statistik och analyser från bl.a. Pew Research Center, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Vice Media ger en trovärdig bild av generationskrocken och normernas omdefiniering.

Ämnen i denna artikel: mansrollen, jämlikhet, svenska män, maskulinitet, förändring,