Död, drama och djupa skogar – Untamed ger mordmysteriet naturkraft
Föreställ dig en mordgåta där Yosemite National Park inte bara är kulissen, utan själv en misstänkt. Untamed bjuder på mer än snirklande stigar och knotiga granar – här sätts både manlig stolthet och överlevnadsinstinkt på hårt prov.
“När stormens öga ligger mitt i skogen och bland agenters självtvivel – då är Untamed som bäst: en oförutsägbar balansgång mellan storslagen natur, existentiella kriser och lagom snåriga deckarklichéer.”
Netflix
Storslagen natur får konkurrens av män i kris – miljöerna i Untamed
Vi måste prata om Yosemite. Inte bara för att nationalparken stjäl fler scener än självaste Eric Bana, utan för att miljön i Untamed är mer aktiv deltagare än bakgrund – en sorts storslagen, obeveklig antihjälte med granrötter för djupt nedslagna för att du någonsin ska känna dig riktigt trygg. Regissören verkar ha använt varje drömsk vy och risig björnstig som vore det att filma en exklusiv naturdokumentär: överväldigande vidder mot blå himmel, dimmiga snår där existentiella tankar lika gärna som en förrymd mördare lurar bakom nästa sten.
Det är inte överdrivet att hävda att ensamheten kring Yosemite fungerar som seriens verkliga tryckkokare. Här kommer agent Turner (Bana) släpande på mer känslomässigt bagage än valfri SAS-resenär, och varje stillbild på vattenfall eller snedvriden tall speglar hans inre stormar. Det är ett slags evigt eko av hans personliga förluster, där skogen, enligt produktionsdesignern, fått agera “en levande metafor för sorg och oförutsägbarhet” (se [NME](https://www.nme.com/reviews/tv-reviews/untamed-review-netflix-eric-bana-sam-neill-3878516?utm_source=openai)).
Ibland känns det som om landskapet själv väser till karaktärerna: “Tro inte att ni kan gömma er här.” Tomsguide.com höjer även seriens “naturliga paranoia” till skyarna och sammanfattar det snyggt som “en resa till ett ovanligt hotfullt turistmål – där ingen panoramabild är fri från fara.”
Och visst – vackert är det, men efter tre avsnitt har man ändå naglarna nedbitna, för Yosemite är inte TV4:s “Fjällbackamorden”. Här är det tystnaden, avståndet till närmaste civilisation och de isande kalla nätterna som på riktigt markerar skillnaden mellan “wow, vad häftigt” och “ska jag ringa pappa innan mörkret faller?” Med andra ord: naturfilmer – ni har seriös konkurrens.
Bana och Neill: två giganter bland granar – skådespelarinsatserna i fokus
Ingen lär bli förvånad över att Eric Bana, med permanent rynkad panna och bister blick, nästan smälter in i den råa Yosemite-miljön. Men det är något nästan rörande med hur han som agent Kyle Turner stapplar genom både granskog och emotionell kvicksand. Här har vi en man som nog skulle välja att slåss med björn framför att ha ett känslomässigt samtal, men Banas prestation undviker ändå de grövsta alfahaneklichéerna (han får till och med en stund av lågmäld sårbarhet som ger mersmak, på det där sättet som gör att man vill klappa både skådespelaren och karaktären på axeln).
Lika delikat är Sam Neill, som svårtolkad parkräv och leveransuppfinnare av gamla sanningar: Neill lyckas med konststycket att säga allt man behöver veta med bara en kisande blick över lägerelden. Det är egentligen smått orättvist mot resten av casten – vi snackar ju om två manusbundna berg i mänsklig form – men Lily Santiago (Naya Vasquez) förtjänar ändå ett digitalt jubel för att hon inte låter sig ätas upp av testosterondimman. Hon ger serien en dos nerv och verklighetskontakt, även om hon ibland tvingas bära repliker så pedagogiska att man vill pausa och hämta anteckningsblock.
Kritikerna är förbryllande ense om att skådespelarna lyfter “Untamed” över den genomsnittliga streaming-tröskeln. Både NME och SVT lyfter fram duons samspel som trovärdigt och “med drag av klassisk buddy drama, men utan att tippa över i pajaseri”. Ändå kan man inte låta bli att fnissa åt Time.com:s torra konstaterande:
“Bana and Neill do their best with what they’re given, but too often feel like the only living things on set not made of wood.”
Med andra ord: när granarna susar och interpersonella trauman ska redas ut, då vet man att Bana och Neill åtminstone får publiken att vilja fortsätta titta – även om man ibland, mitt i dramatiken, mest undrar om de också drömmer om ett tryggt bullfika hemma i civilisationen.
Sammanfattning: Skogsfrossa, skådespel och subtila björnfällor – är Untamed värd din tid?
Om du gillar granskog, män i känslomässigt baklås och långsamma kamerapanoreringar där hotet alltid känns närmare än wifi-täckningen – då är Untamed en fullträff. Seriens styrka ligger i det atmosfäriska samspelet mellan natur och nervklenhet, med Eric Bana och Sam Neill som majestätiska gråhåriga ankare i en story som annars hade kunnat förlora sig i mossan. Visst finns det perioder av transportsträcka – vissa manuspartier är ungefär lika rigida som Yosemite-granarna själv – men det är ändå precis den sortens tät stämning och subtilt skådespel som får dig att vilja titta vidare.
Betyg: 4 av 5 vresiga tallar
Det är alltså ingen actionfest som dundrar fram, utan mer av ett existentiellt slow burn. Bäst för dig som uppskattar kammarspel med annalkande hot, rejäla miljöskildringar och två uttrycksfulla ansikten som fortfarande kan säga mer än tusen repliker. Finns det brister? Absolut (se Time.com:s smålustiga analys om “träiga statister”). Men det är ändå en serie för alla som gillar högt uppskruvat drama, nattsvarta skogar – och en bunt sargade karlar som pratar i morse-röst om sina känslor.
Vad säger världen?
- NME: Lyriska över fotot och samspelet Bana/Neill, men önskar att manuset matchade scenografin i styrka.
- Tomsguide.com: “En resa till ett ovanligt hotfullt turistmål – där ingen panoramabild är fri från fara.”
- SVT: Hyllar stämningen och Cast, även om alla sidofigurer ibland försvinner bland furorna.
- IMDb-användare: Just nu stabilt på 7,6/10 efter första veckans streaming – vilket säger sitt till och med för lättskrämd publik.
Slutsats: “Untamed” är ingen klassisk binge-serie för rastlösa, men för dig som gärna ser en tyst gran få lika mycket svärta som huvudrollsinnehavaren – lycka till att slita dig loss.
Untamed – 2025 – Netflix – Rollistan innehåller bl.a:
Eric Bana, Sam Neill, Rosemarie DeWitt, Lily Santiago
Bilder från TheMovieDataBase. Netflix
