När rika dör av pengar – Rich Flu gör kapitalismen dödligt underhållande
Vad händer när rikedom blir ett dödligt virus och miljardärer börjar snörvla – på riktigt? Rich Flu är satiren vi (inte) visste att vi behövde just nu, där panikslagna elitister plötsligt är lika sårbara som alla andra.
“När kapitalets värsta fiende visar sig vara en nysning och Wall Streets guldklimpar förvandlas till självironiska nervvrak, har vi fått årets mest osannolika spegelbild av världen vi lever i.”
Amazon Prime Video
En sylvass dissektion av Rich Flu’s satiriska värld
Vad händer när rikedom bokstavligen blir en sjukdom? Galder Gaztelu-Urrutia, regissören bakom Netflix-fenomenet The Platform, sätter skalpellen i den globala överklassen och gör kontot fetare än en schweizisk bank till ett dödligt handikapp i Rich Flu. Filmen är lika subtil som en skållad hedgefondförvaltare med feberdrömmar. Här är kapitalismen inte bara ett samhällsproblem: den är en biologisk farsot. Gaztelu-Urrutia doppar både pekfingret och hela armen i samtidens slaskhink och fiskar upp slående bilder där lyxjakter och bankpalats omvandlas till karantänstationer — en visuell mix av Margin Call, Contagion och Parasite, kryddad med hans spanska absurda svärta.
Borta är den klaustrofobiska matsalsklossen från The Platform. Istället hittar vi ett mer utstuderat och cyniskt panorama där solidaritet är utrotningshotad – och samhällsparodin får fritt spelrum. Den här gången är det den moraliska smittan som står i centrum: Ett virus gör de superrika dödligt sjuka, och paniken sprider sig nedåt i samhällspyramiden snabbare än en flash crash på börsen. Allt iscensatt med regissörens typiska kirurgiska precision, men med ännu mer öppen fientlighet mot den fåniga övertro på status och konsumtion.
”Gaztelu-Urrutia dissekerar samtidens fetischism för pengar med lika delar skadeglädje och illamående,” skriver RogerEbert.com. Personligen kände jag mig nästan smittad – dock främst av skadeglädje.
Det är en dekadent berättarstil vars samhällsironi slår mot både traditionell klassanalys och samtidens eviga Instagram-kavalkad av privata flygplan. Märkligt nog: det känns både farsartat och ruggigt trovärdigt på samma gång.
Skådespelare som tårögda miljardärer
Det är sällan man får se Dani Rovira kasta Rolexen åt sidan och omfamna panikångesten som en hedgefondman vars konto blivit en dödsdom. Här flyter svetten och Chanel No 5 när Mary Elizabeth Winstead, lika finkänslig som ett champagneglas på ett lutande kryssningsfartyg, gestaltar en influencer-miljardär vars följarskara mättas av både skräck och skadeglädje. Rosamund Pike glänser i rollen som finansvärldens drottning B – kall, kontrollerad, men ändå med ett stänk av existentialistisk frossa när smittan knackar på penthouse-dörren. I gränslandet mellan Bret Easton Ellis-vibbar och viral (pun intended) panik lyckas treklövern få ”de rikas gråt” att låta som en sampling från Occupy Wall Street och terapi-poddar för enprocentare.
Filmen excellerar där The Platform redan var sylvass: med oväntad självironi. Skådisarna får spela ut hela sitt register, från hybrisfylld arrogans till skamsen desperation. Som en kritiker på Sitges-festivalen torrt konstaterade:
”Winstead ger oss en smittsam melankoli som påminner oss om varför empati och absurditet hör hemma i samma rum.”
IMDb:s användare verkar något splittrade – en snittpoäng på 5,9 (per 2024-06-15) och kommentarer som ”peak riot porn” blandas med genuin beundran:
”Jag fruktade att bry mig om miljardärers själsliv, men här blev jag tyvärr rörd. Tvätta händerna.”
Summa summarum: Regissör och ensemble bjuder på ett slags klasskampens soap opera deluxe, där både självironi och svettpärlor glittrar i flådiga ljustak.
Slutsats: Satirens smittohärd som särskilt lockar bittra njutare
Gaztelu-Urrutia levererar ännu en vass, skruvad samtidskommentar och demonterar den globala överklassen med kirurgisk elegans och galghumor. Rich Flu traskar skickligt mellan absurd skräck och träffsäker satir – ibland på bekostnad av nyanser, men aldrig utan stil eller underhållningsvärde. Skådespelarna gör sitt yttersta för att väcka empati (eller åtminstone skadeglädje) för världens mest osympatiska målgrupp. Om du uppskattar samhällsparodier à la The Platform eller kan skratta åt Succession-liknande lyxångest, så lär du hitta din nya favorit här.
Filmen är bäst för dig som tycker att klassklyftor bör dissekeras med sarkasm, gillar ett stänk existentiell ångest och kan stå ut med en åttondel övertydliga metaforer. Har du redan blivit immun mot rikemansgråt i populärkulturen? Grattis – filmen fungerar ändå som en utmärkt satirisk booster.
Betyg: 4 av 5
(”En smittsam blandning av Black Mirror, Ruben Östlund och en vaccinshot cynism – rekommenderas för dig som gillar svidande klasskommentarer,” skriver IndieWire.)
Public reception: Kritikkåren är generellt positiv, imdb-användarna mer delade – men till och med misstänksamt cyniska The Guardian kallar den ett ”välbehövligt vaccin mot post-pandemisk apati”. Och det, mina herrar, är väl ändå ett rätt påfyllande betyg.
Rich Flu – 2024 – Amazon Prime Video – Rollistan innehåller bl.a:
Mary Elizabeth Winstead, Rafe Spall, Lorraine Bracco, Dixie Egerickx
Bilder från TheMovieDataBase. Amazon Prime Video
