Tullkrigets fars: Lärdomar från ett sekel av amerikanska utspel
Tullar låter så enkla. Höj priset för utlänningarna, vinn valet hemma. Problemet är bara att verkligheten vägrar följa manus – och har gjort det i hundra år. Varje gång USA drar svärdet mot Europa slutar det med märkliga undantag, motåtgärder och högre priser för helt andra människor än politikerna lovat.
För dig som både äger fonder och kanske säljer grejer utomlands är det här ingen kul tv-serie på avstånd, utan ren affärsrisk. Nedan går vi igenom vad ett sekel av tullbråk faktiskt lär oss om risken för din plånbok.
När tullar blev favoritvapnet
Det moderna tullkriget börjar på allvar 1930, när USA klubbar den ökända Smoot–Hawley-lagen. Den höjer genomsnittstullarna på import till runt 40 %, i tron att amerikanska jobb ska räddas genom att stänga ute omvärlden.
Resultatet blir raka motsatsen. Andra länder svarar med egna tullar, världshandeln krymper med ungefär två tredjedelar mellan 1929 och 1934 och depressionen fördjupas. Tullarna var inte enda orsaken, men de fungerade som bensin på brasan.
Efter kriget försöker man göra bot och bättring. GATT på 1940-talet och senare WTO ska minska risken för ny tullcirkus. Tullarna pressas steg för steg ner, särskilt mellan rika länder. Export går från något suspekt till att bli ett normalt affärsbeslut.
För en liten ekonomi som Sveriges är det här avgörande. I dag motsvarar exporten nästan halva BNP, och USA är en av våra största marknader med varuexport på runt 200 miljarder kr per år. När Washington nysar får svenska verkstadsbolag snabbt feber.
Klassiska konflikter mellan USA och Europa
Trots alla fina frihandelsavtal kan politiker inte låta bli tullknappen. Ett tidigt mästerverk är det så kallade kycklingkriget på 1960-talet. När Europa lägger tullar på billiga amerikanska kycklingar svarar USA med 25 % tull på bland annat lätta lastbilar.
Den tullsatsen lever i praktiken kvar än i dag och har format den amerikanska bilmarknaden. Pickupen blev nationalfordon inte bara för att folk gillar stora bilar, utan också för att importkonkurrenterna gjorts onödigt dyra. Tull + tid = skev marknad.
Senare får vi Boeing–Airbus-konflikten, där både USA och EU anklagar varandra för otillåtet flygstöd. Resultat: tullar på allt från flygplan till whisky och ost. Flygstriden förvandlas till ett problem för europeiska lantbrukare och amerikanska spritbolag.
På 2000-talet upprepas mönstret med stål. George W. Bush testar tillfälliga ståltullar 2002. EU hotar att slå mot amerikanska varor i delstater som är viktiga i kongressval, WTO dömer åtgärden olaglig och USA backar efter knappt två år. När Trump 2018 inför 25 % tull på stål och 10 % på aluminium repeteras dramat, nu med Harley-Davidson och bourbon i skottlinjen.
Trumps nutida hot – mer teater än strategi?
Donald Trump har gjort tullpolitik till tv-underhållning. Hot om 10 % generell tull på alla importerade varor, specialtaxa på europeiska bilar, och hårdare tag mot allt från vin till digitala tjänster har kastats fram som vore de förhandlingschips i ett pokerspel.
Statistiken visar däremot något mindre dramatiskt: när stora länder kastar tullstenar på varandra blir handeln mer krånglig, inte nödvändigtvis mindre. Varor letar omvägar, företag bygger parallella leverantörskedjor och kostnaderna smyger sig in i priset till slutkund.
För Sverige innebär nya amerikanska tullar mot EU nästan alltid någon form av bieffekt. Det kan vara stål från SSAB, kullager från SKF eller lastbilar från Volvo som plötsligt blir dyrare att sälja i USA. Eller så hamnar europeiska motåtgärder på produkter där svenska underleverantörer är inbakade, utan att någon politiker i Washington ens vet vad bolaget heter.
Det ironiska är att många av Trumps hårda utspel landat i ganska begränsade faktiska åtgärder jämfört med rubrikerna. Marknaden hatar dock osäkerhet nästan lika mycket som verkliga tullhöjningar, vilket räcker för att pressa aktiekurser och bromsa investeringsviljan.
Tre stora missförstånd om tullar – och vad du gör åt dem
1. ”Det är utlänningarna som betalar”
En 25 % tull på en bil som kostar 300 000 kr vid gränsen ger 75 000 kr i extra kostnad. Den delas i praktiken mellan producent, importör, återförsäljare och kund. I slutänden är det alltid någon i kedjan som jobbar och betalar skatt där du bor.
2. ”Tullar räddar jobb”
De kan möjligen rädda vissa jobb i en bransch på kort sikt, men dyrare insatsvaror slår mot alla andra. Företag som använder stål, halvledare eller komponenter får högre kostnader, vilket hämmar investeringar och kan sänka sysselsättningen där i stället.
3. ”Det här angår bara storbolagen”
För svenska småföretagare som exporterar, importerar material eller säljer till storbolag med USA-exponering blir tullar snabbt en direkt kostnad. Och som småsparare äger du via globalfonder sannolikt redan en lång rad bolag som får huvudvärk av varje nytt tullutspel.
Vad gör man åt det här? Som investerare: sprid riskerna geografiskt, undvik att bli överviktad mot enstaka branscher som redan är politiskt i skottlinjen, och titta i årsredovisningar hur stor andel av omsättningen som kommer från USA och EU.
Som företagare: se över kontrakt så att du kan justera priser vid kraftigt ändrade tullar, undvik att lägga hela leverantörskedjan i ett enda land, och behåll lite större likviditetsbuffert än vad som känns bekvämt. Handelspolitiken rör sig nämligen snabbare än du hinner uppdatera prislistan.
Tullar ser ut som att de drabbar ”någon annan”, men notan hamnar till slut alltid i din ficka.
Det här betyder det för dig
Ett sekel av tullbråk mellan USA och Europa visar samma mönster: stora ord, snabba beslut och långvariga skevheter i ekonomin. För dig som sparar är lärdomen att politisk risk numera är en lika naturlig del av marknaden som konjunktur och räntor. För dig som driver företag är budskapet att inte bygga affären på att dagens tullnivåer alltid består. Håller du koll på din exponering mot USA, sprider riskerna och har marginaler i både kalkyl och lånelöfte klarar du fler politiska utspel än vad någon president hinner twittra fram.
Källor
SCB – Utrikeshandel och BNP
Ekonomifakta – Sveriges handel
Financial Times – Global trade coverage
SvD Näringsliv – Handelspolitik och tullar
