Less är mer: Kan en deprimerad medelåldersman resa bort sin livskris?
Bokrecension
Midcent Bokrecension-Less av Andrew Sean Greer
WINNER OF THE PULITZER PRIZE FOR FICTION 2018 'You will sob little tears of joy' Nell Zink 'I recommend it with my whole heart' Ann Patchett 'I adore this book' Armistead Maupin 'Charming, languid and incredibly funny, I absolutely adored …
Hur man flyr sin femtioårskris – och misslyckas spektakulärt
Om du närmar dig femtio och någonsin känt frestelsen att helt enkelt packa resväskan och fly från dina livsproblem (eller om du åtminstone har hotat med det), då är ”Less” av Andrew Sean Greer boken du inte visste att du behövde. Romanens huvudperson Arthur Less är 49 år, en absurd blandning av osäkerhet och charm, och – liksom kanske någon enstaka läsare här? – i full komplicerat-havererat-liv-läge.
Att undkomma sig själv – lättare sagt än gjort
När Arthur Less mottar en inbjudan till bröllopet för sin före detta pojkvän (vilket ju, ärligt talat, är sorgligt bara att skriva) väljer han det enda logiska alternativet för en man i sin ålder: han accepterar varenda obskyr inbjudan till litterära evenemang han kan hitta och inleder en världsturné som en sorts medelålders Indiana Jones—fast helt utan piskan, hatten och självkänslan. Less hoppar mellan kontinenter och situationer från Tyskland till Indien, från storslagen pinsamhet till total katastrof, allt medan han funderar över förlorad kärlek och det outhärdliga faktum att han snart når femtiostrecket.
Man känner igen mycket av Arthur Less, kanske lite för mycket. Greers torrt humoristiska skildringar av Less inkompetens att begripa kulturella skillnader, eller ens förstå sociala sammanhang där mer än en annan människa är inblandad, ger många garv av igenkänning:
”Less, precisa kombination av storslagenhet och småaktighet i sina problem gör honom genast djupt igenkännbar och hysteriskt rolig samtidigt.”
— Kirkus Reviews
Självupptagen, självhämmande och precis tillräckligt patetisk för att älska
Så vad funkar då bäst med boken? Det briljanta med Greers berättarstil är att han lyckas balansera mellan att låta oss gapskratta åt Arthur Less själviska dumhet samtidigt som läsaren ofta, i smyg, känner viss medkänsla med honom. Kom igen, erkänn, visst är det skönt att någon annan trampar i klaveret ännu oftare än vi själva gör. Arthur Less blir som vännen alla önskar sig, skapad av lika delar självhån och nostalgi för en tid då vi var unga nog att faktiskt tro att livet skulle ordna upp sig till sist.
Däremot finns det stunder då Arthur Less gnällighet och omständliga navelskådande kan bli något tålamodsprövande – åtminstone för den som inte har ett svart bälte i självironiskt gnäll. Vissa partier kunde ha kortats, och kanske tappar berättandet en smula i tempo mot mitten av romanen. Men låt oss vara ärliga: vilken medelålders man gör inte det?
Kritikerkår och publik – förvånansvärt överens
Att den här boken träffat rätt märks tydligt, inte minst eftersom Greer erhöll Pulitzerpriset för bästa skönlitterära roman 2018, vilket inte händer varje dag för lätt ironiska berättelser om medelmåttans misstag. Med ett starkt betyg kring 3.9 av 5.0 hos Goodreads (över 200 000 läsare röstat) har ”Less” bevisligen nått en större bredd än den genomsnittliga dysfunktionella femtioåringen normalt gör. New York Times sammanfattade träffsäkert och humoristiskt:
”Greer skapar en lysande satir över amerikaners navelskådande och en inspirerad komedi om den ohjälpliga människans oförmåga att undkomma sig själv.”
— New York Times Book Review
Metacritics sammanvägda betyg visar också en imponerande siffra på 82 av 100 poäng, där recensenter prisar Greers blandning av existentiell panik med humor och sympati. Och vem uppskattar inte en mild existentiell ångest mellan skrattsalvorna då och då?
Slutbetyg och vem ska läsa den?
Så till frågan: Är denna medelålderskris på boksida något att rekommendera? Grabben, sätt ner läsglasögonen på nästippen och häll upp ett glas av något starkt och avnjut. ”Less” är en kvick, underhållande och ibland obarmhärtigt igenkänningsframkallande titt på relationer, självbild och tankar kring åldrande. Den är perfekt för dig som passerat livets mittlinje, fortfarande försöker förstå idén med selfies och ibland undrar om det kanske trots allt är du själv, och inte världen omkring, som bär skulden.
Är den skarp, underhållande och självironiskt klok nog att rekommendera? Utan tvekan. Vill jag leva Arthurs liv istället för mitt eget? Definitivt inte. Å andra sidan, vem vill leva sitt eget liv hela tiden? Läs, skratta, lid igenkännande. Jag ger den en solid fyra av fem poäng.
Betyg: 4/5
Ämnen i denna artikel: Bokrecension, Andrew Sean Greer, Less,
