Spänningssuccén som avslöjar gatans sanna hemligheter – Mannen på gatan

Bokrecension

Midcent Bokrecension – Mannen på gatan av Trevor Wood “Trevor Wood. »Kan du peka på något«, sa han. »Som vad?« sa Jimmy. »Vad som helst. Spelar ingen roll. Som om du har sett en kropp.« »Men jag såg ingen kropp.« »Spelar ingen roll.« Det gör det för mig, tänkte Jimmy men pekade i alla fall …”

När en hemlös krigsveteran blir gatans Sherlock Holmes – utan pipan, men möjligen med mer whisky – då vet du att detta är en thriller värd att stanna upp för.

Från slumrande veteran till oväntad hjälte

I Trevor Woods gripande deckare Mannen på gatan möter vi Jimmy, en före detta soldat vars främsta merit efter armékarriären är att ha blivit expert på att hålla sig utom synhåll och vara mästare på att inte bli påkörd när han sover under motorvägsbroar. Hans lugna liv som osynlig outsider krossas dock brutalt när han råkar bevittna ett mystiskt försvinnande mitt i Newcastlenatten. Snart finner Jimmy sig som improviserad privatdetektiv jagandes sanning och rättvisa – och kanske något mindre honorar än vad en Sam Spade eller Philip Marlowe brukade kräva.

Det låter kanske aningen tröttsamt: ännu en trasig man med hjärtat på rätta stället jagar mysterier i samhällets utkant. Been there, läst that. Men Woods skicklighet ligger i hur han återupplivar konceptet med en brutal ärlighet och glimten-i-ögat-humor som får konkurrerande kriminalförfattare att avundsjukt gnissla tänder. Den torra, ofta självmedvetna humorn är en av bokens verkliga styrkor, som när Jimmy filosofiskt konstaterar:

“Om man ändå bara kunde byta in posttraumatisk stress mot lite vanligt hederligt midjefett.”

Mörker med en dos välkommen verklighetsförankring

Men låt dig inte luras av skämten; detta är ingen rolig resa mot upplösningen. Woods Helsingborgska (nåja, Newcastle-)mörker är iskallt och skoningslöst, och han skyggar inte för att visa verkligheten för de tusentals osynliga figurer som lever bland oss; problemen med psykisk ohälsa, missbruk och hemlöshet målas upp utan sentimentalitet men med en välbehövlig människovärme.

Här briljerar Mannen på gatan som mest – karaktärsporträtten. Jimmy är bokens klart lysande stjärna, en trasig antihjälte av rang som mer än en gång tvingade mig att reflektera över mina egna privilegier (ja, medan jag lutade huvudet bekvämt tillbaka mitt i fredagsmyssoffan, skamsköljd över parmesanflingorna i skägget).

Woods mest imponerande prestation är hur skickligt han balanserar thrillerns tempo med Jimmys psykologi. Upptrappningen är effektiv, vridningarna oväntade, och läsarens puls förhöjs väsentligt utan behov av pacemaker.

Inte utan sina små skavanker

Men även de bästa berättelser kan snubbla. En kritik som kan riktas är att vissa sidospår ibland känns som utfyllnad snarare än relevans, något som kan fresta läsaren att skumma fram till nästa händelse. Och när du skriver en thriller är “snabbspolningsfaktorn” aldrig riktigt en fjäder i hatten:

“Åh, ännu en återblick från Jimmys arméår? Perfekt ögonblick att göra en ny omgång popcorn.”

Små brister, men relevanta. Trettio sidor kortare hade inte skadat, men det är kanske lika mycket en kommentar om min Generation X-otålighet som om Woods förmåga.

Vad säger kritiker och läsare?

Kritiker och publik har överlag hyllat Trevor Woods verk. Hos Goodreads håller Mannen på gatan stabila 4,07 stjärnor av 5 baserat på drygt 3 000 läsarrecensioner. Kirkus Reviews beskriver boken träffsäkert:

“Med en elegant balans av socialt patos och nagelbitarspänning visar Wood att thrillerformatet fortfarande har gott om nya gator att utforska.”

Samtidigt menar några få röster att boken ibland tenderar att trampa vatten i mittenakten. Men det tar kanske emot att trolla alltför hårt mot boken – man vill ju inte bli killen som kritiserar en hemlös hjältes berättelse.

Min dom – borde du läsa den?

Om du är en medelålders man med smak för mörka mysterier, komplexa karaktärer och barndomsdrömmen om att lösa brott fortfarande spökar, så är detta din bok. Jimmys jakt på sanningen är engagerande, trovärdig och underhållande. Trevor Wood serverar en rejäl portion verklighet, spänning och svart humor, serverad rå och utan överflödiga dekorationer — en thriller som inte bara underhåller, utan lämnar ett märke som sitter kvar långt efter den sista sidan.

Betyg: 4 av 5 (inte alltid perfekt, men fortfarande ett mörker du vill stanna uppe i ett par timmar extra för att utforska.)