Egoism är det nya svarta – eller har vi alltid varit så här själviska?

Det är lördag förmiddag, kön till självscanningen ringlar sig som en sliten kassettbandsslinga och utanför Ica står två män i vår ålder – du vet, den där åldern då knäna knakar mer än en 90-talsmodemuppkoppling – och sneglar på den sista lediga parkeringsplatsen. Blickarna är lika frostiga som frysdiskens glaslock. Ingen av oss är där för att rädda världen. Vi vill bara köpa mjölk, kanske lite chips och framför allt slippa gå två extra meter. Du känner igen dig, eller hur?

Det som utspelar sig på Icas parkering är inte bara ett slagsmål om asfalt. Det är vardagsegoism i sitt mest avskalade format – och frågan ekar tyst: när blev det egentligen så förbannat viktigt att alltid komma först? Är det pandemin, med dess jakt på jäst och toapapper, som gjort oss extra vaksamma på vår egen plats i kön, eller har vi alltid varit så här? Är det Instagram-generationens influenserselfies som fört in oss på ett nytt, glansigt ego-spår? Eller handlar det bara om att vi blivit bättre på att klä själviskhet i nya, mer acceptabla termer: “self-care”, “egen tid” och “mindfulness” – allt medan vi innerst inne bara vill ha sista ordet, sista platsen och sista chipspåsen?

Egoism är det nya svarta – eller har vi alltid varit så här själviska?egoism, generationer, självbild, samhälle, beteende,

Generation X, boomers och millennials – själviska på olika sätt

Vår förkärlek för att alltid komma först är inget nytt, bara olika snyggt paketerat genom åren. Boomers växte upp med “den som spar han har”-mentalitet och lärde sig att man visar omtanke genom att låta bli att prata om känslor och istället ta sista köttbullen utan att fråga. Vi i Generation X har alltid varit mästare på att jonglera mellan självdistans och cynism – vi skämtar om vår egoism, men ändå står vi där med två chipspåsar i korgen “utifall någon annan också vill ha”. Millennials då? De har tagit det hela ett varv till och döpt om sitt “mig först”-tänk till självförverkligande. Allt ska helst dokumenteras och taggas, för vad är poängen med att yoga i soluppgången om ingen ser det på Instagram?

Det intressanta är att forskningen faktiskt spretar. Enligt Pew Research Center är inte unga nödvändigtvis mer egoistiska än äldre – de är bara öppnare med sitt fokus på sig själva. Boomers gillade att prata om solidaritet men röstade ändå helst på sin egen plånbok. Gen X har varit ironiskt medvetna om sitt självfokus, men sätter ändå “egen tid” högre än att hjälpa grannen flytta. Så nej, vi är inte mer själviska idag – vi har bara blivit bättre på att kalla det något annat och lägga på ett Instagram-filter.

Den nya egoismen – Instagram, mindfulness och skenhelighetens tidsålder

I dag lever vi i en era där själviskhet har fått PR-byrå. Att prioritera sig själv kallas “mindfulness”, och att köpa dyra hörlurar för att slippa lyssna på omgivningen är nu “self-care”. Vi postar filterglansiga bilder på våra “personliga resor” och hyllar “autenticitet” samtidigt som vi noggrant väljer bort allt som inte gynnar oss själva. Självuppfyllelse har blivit något närmast moraliskt högtstående. Det är inte längre fult att sätta sig själv först – det är nästan en skyldighet.

“Vi har inte blivit mer själviska, vi har bara bytt ut skämskudden mot en välredigerad LinkedIn-status om personlig utveckling.”

Så är egoism verkligen det nya svarta, eller har vi bara börjat klä den i nya, stretchiga byxor? Sanningen är att vi alltid varit experter på att sätta oss själva först – skillnaden är att vi numera gör det med ett leende, en yogamatta och en vältränad känsla av berättigande. Frågan är inte om vi blivit mer självupptagna, utan hur skickligt vi lyckas få det att framstå som något ädelt.

Egoism är det nya svarta – eller har vi alltid varit så här själviska?Är vi verkligen mer självupptagna idag, eller har män alltid prioriterat sig själva? En syrlig genomgång av själviskhet genom decennier och varför frågan är svårare än den verkar.

”Egoism är inte ny – den har bara fått bättre marknadsföring och snyggare filter.”

Sammanfattning

Själviskhetens uttryck har förändrats genom generationerna, från boomer-mentalitetens diskreta plånboksfokus till dagens Instagram-prydda självförverkligande. Det är inte graden av egoism som ökat, utan snarare vår förmåga att paketera den snyggt och kalla det personlig utveckling. Oavsett om det handlar om mindfulness, self-care eller att norpa sista parkeringen så är det samma gamla behov av att sätta sig själv först, nu bara insvept i en välpolerad samtidstapet.

Insikt

Det verkligt nya är inte att vi blivit mer själviska, utan att vi har lärt oss göra egoism socialt acceptabel – och ibland till och med beundransvärd.