The Mortician – när döden blir en smutsig affär

Redo för en rysning eller två? Gräv fram soffkudden och luta dig framåt när vi kliver rakt in i David Sconces värld, där girigheten staplar kroppar och mänsklig aska blandas som fredagsdrinkar. Svart humor någon?

”Ett skrämmande underhållande porträtt av girighetens fula ansikte, där David Sconces isande cynism levererar både kalla kårar och skamlös fascination.”

Utan att överdriva kan man nog hävda att de flesta av oss hoppas på en värdig behandling efter döden – en sista vila fylld av respekt och omtanke. Men som den högst uppskakande dokumentären ”The Mortician” från HBO nu illustrerar med en råhet som utan tvekan kan sabotera nattens sömnkomfort för den känsligare tv-tittaren, är detta långt ifrån någon självklarhet. Regissören Joshua Rofé tar tag i händelserna vid Lamb Funeral Home i Pasadena där verksamheten gick utsökt bra under 1980-talet, så pass bra faktiskt att chefen, David Sconce, valde att tumma ordentligt på etikreglerna för att maximera vinsten. Scenes klassiska citat ”aska är aska” blir något av seriens cyniska mantra och med bisarrt smärtsam detaljrikedom får vi se hur kropp efter kropp staplas in i ugnarna, med ben som brutits för att bättre passa på plats och askor som sedan möts i en makaber cocktail – allt i den finansiella effektivitetens namn. Man skulle kunna kalla denna inblick i krematoriet för helvetets eget affärskoncept, där Sconce helt enkelt nöjde sig med tanken att de anhöriga knappast märker skillnad ändå. För den som gillar att bli måttligt illamående ger serien interaktioner med tidigare anställda vars berättelser om tävlingar i att knö in flest kroppar i eldslågorna och ”låna” värdesaker från avlidna, torde kunna få även den mest luttrade Gen X-cyniker att höja ett buskigt ögonbryn.

Bakom kulisserna på Lamb Funeral Home – Girighetens skuggor

Med vittnesmål från tidigare anställda skildrar serien de groteska detaljerna kring Sconces företagspolicy. Lamb Funeral Home är långt ifrån den traditionellt respektfulla miljö man förväntar sig hos begravningsbyråer. Istället levererar regissör Rofé obevekligt grymma berättelser om hur kroppar hanterades som råvaror snarare än människors älskade anhöriga. En före detta anställd beskriver situationen med torr entonighet:

”Vi staplade dem helt enkelt ovanpå varandra. Om något stack ut för mycket, då bröt vi bara till benet lite. Efter ett tag tänkte jag inte ens på det längre.”

Sådana obehagliga insikter erbjuds gång på gång genom serien, kompletterade med intervjuer där deltagarna väger sina ord med en uppenbar motvilja att återuppleva vad de varit delaktiga i. Det är precis lika hisnande och hemskt som man kan ana.

David Sconce – Mannen med askan och guldtanden

I seriens centrum tronar David Sconce själv med en kuslig och kritvit tandrad, vars hjärta tycks pumpa kallt, ointresserat affärsblod snarare än mänskliga känslor. Sconces egna kommentarer och fullständiga nonchalans gentemot sina oetiska metoder och människoöden skulle göra vilken Bondskurk som helst grön av ren avund. Hans metoder inkluderade att även reducera avlidnas tänder till en vag substans, från vilka han utvann guld. Till råga på allt verkar hans moral, som han öppet redogör för, röra sig kring den tveksamma devisen att människan trots allt bara är ett behållare för värdefulla råvaror som annars går till spillo. Om man är lagd åt det makabra så finns det en nästintill absurd humor i Sconces oerhörda ärlighet.

Publiken och kritikerna har sagt sitt – Succé eller morbid nyfikenhet?

Kritiker har redan tagit ställning – och det är huvudsakligen en positiv dom som fällts över HBO:s nya mardrömshistoria. På Rotten Tomatoes ligger publikens entusiasm på en smått sensationell nivå med 100 % nöjda recensenter baserat på fem recensioner. Metacritic är lite nyktrare med 68 av 100, men även där talas det om ”generellt gynnsamma” omdömen. Joel Keller hos Decider rekommenderar serien starkt med en dos av beundran inför det iskalla berättarsättet:

”The Mortician visar effektivt hur groteska de handlingar David Sconce utförde mot människors älskade verkligen var, och gör det mestadels genom Sconces egna ord.”

Peter Martin från ScreenAnarchy är kanske mer filosofisk i sin reaktion och konstaterar nästan poetiskt:

”Oavsett dina personliga känslor och övertygelser om vad som händer efter döden, kommer The Mortician att beröra dig och framkalla en visceral reaktion. För döden väntar oss alla.”

Som tittare finner man snart att dokumentärserien balanserar på en hårfin linje mellan fascinerande journalistik och en känsla av voyeurism över något som nästan känns för sensationellt och morbidt för att vara verkligt. Å andra sidan, vad kan i dagens verklighet egentligen anses för groteskt? Efter att ha sett ”The Mortician” känns det som svaret är ”ingenting”.

Med isande precision och en obarmhärtig blick för de skamligaste detaljerna levererar regissör Joshua Rofé i ”The Mortician” en studie i mänsklig girighet som får själva hin håle att se ut som en amatör. Lamb Funeral Home, till synes belägen mitt i ett pitoreskt soligt Pasadena, blir snabbt skådeplatsen för en moraliskt oaptitlig affärsmodell – där ord som integritet och respekt för de döda byts ut mot effektivitet och kostnadsreduceringar. Att höra tidigare anställda med en plågad, nästintill likgiltig uppgivenhet beskriva hur arbetsdagarna gick ut på att utan pardon stapla kvarlevor likt vedträn är sannerligen inte något för de svagmagade. När en av de intervjuade lakoniskt konstaterar att det ibland blev ”trångt i ugnen”, så man ”knäckte ett ben eller två”, är det svårt att inte rysa till.

Rofés stora styrka är hans förmåga att komma de medverkande inpå livet utan att någonsin vika undan från det groteska, särskilt när fokus ligger på David Sconce själv. Denna märkliga figur, vars känslokyla verkar mer passande hos en seriemördare i en hollywoodthriller än hos en affärsman i begravningsbranschen, presenteras med fascinerande tydlighet. Hans bisarra resonemang om att flera kroppar i samma ugn inte spelar någon roll, eftersom ”aska är aska” ändå, är en smått surrealistisk upplevelse som fastnar långt efter att avsnittet avslutats. När sedan insikten om att Sconce utan skam utvann guld ur tänder från avlidna även den når publikens öron, når dokumentären en helt annan nivå av skrämmande verklighet. Cynismen kulminerar i ett uttalande av Sconce själv, en attityd som tveklöst etsar sig fast:

”Vad spelar det för roll vem askan kommer ifrån? Döden har redan hänt, människor har sin ceremoni, och livet går vidare. Vi kan lika gärna tjäna några dollar på det som annars bara går till spillo.”

Både obehagligt och fascinerande är hur Rofé aldrig låter tittaren komma undan dessa citat och ögonblick – vilket inte är något annat än dokumentärfilmskonst när den är som bäst.

”En gastkramande och djupt obehaglig resa in i dödens och girighetens fulaste sidor, som paradoxalt nog är omöjlig att sluta följa.”

”The Mortician” träffar sin publik likt ett kyligt slag mot magtrakten och lämnar en lika skrämmande som realistisk bild av människans mörkaste sidor. Joshua Rofés dokumentär framstår inte bara som en effektiv och väldokumenterad dissekering av en ovanligt grotesk verklighet, den sticker också ut tack vare sin skicklighet i att låta de inblandade själva föra berättelsen framåt – hur obekvämt det än blir. Cynismen och den nästan iskalla humorn som följer på varje avslöjande av David Sconce och hans affärsmodell imponerar lika mycket som det förfasar. Här blir verkligheten verkligen värre än dikten – och ibland långt värre än vad vi vill föreställa oss.

Kritiker och tittare är i stort sett samstämmiga i att detta är en produktion som stannar kvar i minnet långt efter att sista avsnittet är avslutat. Dokumentärens framgång bygger till stor del på hur obarmhärtigt effektivt och stilrent den presenterar sitt chockerande material. Som Keller hos Decider uttryckte det, lyckas serien ”effektivt visa hur groteska de handlingar David Sconce utförde var, och det görs mestadels med Sconces egna ord.” Just detta är kanske den mest skrämmande aspekten – att Sconce själv med kylig ärlighet lägger fram sina hårresande motiv och metoder. Peter Martin från ScreenAnarchy är träffsäker när han konstaterar att ”The Mortician kommer att beröra dig och framkalla en visceral reaktion” oavsett vad man tror väntar efter döden.

Sammanfattningsvis bör den känsliga tittaren hålla sig undan, medan den mera hårdhudade publiken som uppskattar en brutal men ärlig berättelse om människans mörka sidor finner här en skrämmande men hypnotiskt fascinerande upplevelse. Serien kan även fungera som en omtumlande påminnelse om att lagen om moral och etik ibland kan blåsas bort med ett enkelt ”aska är aska”.

Betyg: 4 av 5

The Mortician – 2025 – HBO – Rollistan innehåller bl.a:
David Sconce, , ,

    

Bilder från TheMovieDataBase. HBO