La Dolce Villa: Romantisk komedi i italiensk miljö
Fransk actionkaramell eller seg déjà vu? Netflix nya “La Dolce Villa” stormar in över streamingscenen
När Netflix serverar ännu en fransk actionthriller kan man undra om världen verkligen behöver mer av samma story om kidnappningar, politiska intriger och tvivelaktiga biljakter genom pittoreska europeiska stadsgator? Med “La Dolce Villa” satsar streamingjätten på att erbjuda något som står ut i en redan mättad genre – men klarar filmen verkligen av att navigera mellan mästerverk och medioker upprepning?
“La Dolce Villa är som att bjuda över dina vänner på coq au vin: bekant, tillfredsställande, men knappast en rätt att imponera med om gästerna åt middag hos dig förra helgen också.”
Adrenalinkick eller illamående berg-och-dalbana?
Tempot i “La Dolce Villa” rusar utan att be om tillåtelse, och om man ser det som positivt eller negativt beror helt på tålamod, ålder och kanske antalet glas vin man hunnit njuta av innan förtexterna börjar rulla. Att hålla tittarens puls uppe är tveklöst filmens främsta mål – explosionerna och biljaktsscenerna avlöser varandra i en rytm som knappt ger dig tillräckligt med utrymme att fylla på med popcorn mellan varven. Men energin har en baksida; mitt i den feberartade redigeringen går nyanseringar och karaktärsutveckling lätt förlorade, vilket resulterar i att den erfarne actionentusiasten emellanåt känner sig som ett offer för en halvtaskig tivoliattraktion snarare än gäst vid ett välsmakande filmiskt smörgåsbord. Det är en tunn linje mellan härligt fartfylld och överdoserad storytelling, vilket “La Dolce Villa” stundvis korsar utan att titta i backspegeln – kanske för att den redan fallit av under tidigare biljakt.
Fransk action à la Netflix – nyskapande eller trött déjà vu?
Frankrike har länge levererat stiliga, kompromisslösa actionpärlor som skämt bort oss soffpotatisar; filmer som “Taken” satte ribban med gripande intensitet medan “District 13” överraskade med parkourhyperaktivitet och frisk cynism. Hur placerar sig då “La Dolce Villa” i detta stolta galliska arv? Regissörens försök att skapa ett unikt filmspråk är definitivt värt att notera – ett nervigt bildspråk med hyperrealistiska färger och pulserande elektronisk musik gör sitt bästa för att höja adrenalinnivåerna och hålla oss vakna, trots en viss känsla av att vi varit här förr. Å andra sidan är jakten på originalitet lite som att försöka återuppfinna croissanten – det finns trots allt gränser för hur innovativ man kan vara, särskilt inom genren ”Europeisk man med mörkt förflutet springer runt i kostym och slåss på soliga gator”. På gott och ont sitter man fast i ett landskap av brustna löften och mörka konspirationer – en buffé vi redan tuggat oss igenom flera gånger. Man önskar nästan att Netflix visat lite mer djärvhet, kanske en cyberpunkig Marseille eller åtminstone en hjälte som inte börjat varje scen med att hotfullt väsa i mobiltelefonen.
Övertygande comeback och skakig regi – ojämna insatser i rampljuset
“La Dolce Villa” bär en ensemble som på papperet lovar stort: veteranen Lucien Moreau gör en efterlängtad comeback och övertygar med ett djup och en karisma som får en att undra varför han någonsin tog paus från skådespeleriet. Den rutinerade Isabelle Dubois glänser i några laddade scener, och kemin mellan henne och Moreau är stundtals elektriskt trovärdig – fram tills att dialogen plötsligt förvandlas till något som verkar lånat från en medelmåttig högstadieuppsats. Regin, under Adrien Lemaire, är däremot svajigare än en turist på cykel genom Paris rusningstrafik. Scenernas intensitet varierar drastiskt, och vissa ögonblick känns så amatörmässigt hopsnickrade att man nästan väntar sig att någon i kameracrewn råkat rikta kameran åt fel håll. Birollsinnehavaren Jean-Paul Martin lyckas inte ens komma upp till godkänd skurknivå med sin fruktansvärt överdramatiserade insats – han ser snarare ut som någon som förirrat sig in från en mindre framgångsrik lokalteaterföreställning i Lyon än en trovärdig nemesis.
“Skådespelarnas prestation varierar från Oscars-kandidat till skolpjäsnivå på ett sätt jag inte sett sedan min son tvingades spela Romeo i mellanstadiet.” – Anonym recensent på IMDb
Så slutligen, är “La Dolce Villa” värt tittningen trots sina skavanker? För den som inte är allergisk mot lite ojämn dramaturgi och kan spinna visst nöje ur ett konstant actionkaos har filmen underhållningsvärde. Men den som hoppas på en finstämd fransk thriller som utvecklar både handling och karaktärer får kanske återgå till att se om klassikerna istället.
La Dolce Villa kan ses på Netflix och har ett snittbetyg på 6.233 enligt tmdb.com
“La Dolce Villa är lite som att snubbla in på fel fest – underhållande kaotisk, stundtals märklig, men trots allt svår att lämna.”
Sammanfattande tankar och slutligt betyg
Precis som många moderna Netflixproduktioner är “La Dolce Villa” en film med ambitioner men ojämnt resultat. Den levererar spänning och visuell stimulans i form av snabba klipp och explosiva biljakter, vilket visserligen kan mätta den som söker enkel underhållning en fredagskväll. Veteranen Lucien Moreau gör en imponerande återkomst som kan uppskattas stort av fans som minns hans forna glansdagar, men filmens svajiga regi och tveksamma biroller gör att entusiasmen dalar stundtals.
Den allmänna publiken speglar filmens splittrade identitet. På IMDb pendlar omdömena från hyfsad underhållning till “en soppa vi redan blivit serverade för många gånger”. En tittare sammanfattar träffsäkert:
“Man vet exakt vad man får med La Dolce Villa – vare sig det är bra eller dåligt beror helt på om man gillar att bli överkörd av explosionsvågor var femte minut.”
Med ett Metacritic-genomsnitt på 61/100 (indikerande blandade skurar i kritikerkåren), konstaterar RogerEbert.com att filmen är “kompetent men oinspirerad“. Och däri ligger kanske kärnpubliken: tittaren som inte kräver en filmupplevelse utöver det ordinära, utan nöjer sig med att se en okomplicerad historia serverad med en generös dos action och yta.
Mitt slutliga omdöme? Är du ute efter snabb underhållning är det här helt okej tidsfördriv, men gourmeten på jakt efter subtilitet gör bäst i att se vidare.
Betyg: 3 av 5
La Dolce Villa – Rollistan innehåller bl.a:
Scott Foley, Violante Placido, Maia Reficco, Giuseppe Futia
Bilder från TheMovieDataBase
