Anne Carson gör litteratur av allt som inte passar ihop – och det är just poängen

Anne Carson släpper in Sokrates – och vägrar visa var utgången finns

En bok som går sönder med flit

Anne Carson låter Sokrates klaga på Platon, ställer en boaorm i en lägenhet och lämnar sedan läsaren att själv reda ut vad som just hände. Fel Norma består av 25 fristående poetiska prosastycken utan gemensam intrig och utan huvudperson att hålla i handen. Ämnena sträcker sig från Guantánamo och fattigdom till snö, fäder och sonettskrivande. Den som väntar på att trådarna ska knytas ihop väntar förgäves. Carson har tagit fram saxen, inte garnnystanet.

Det låter möjligen som ett avancerat sätt att göra livet svårt för folk som läser på tåget. Men bokens brottstycken har en poäng: varje text kräver en ny sorts uppmärksamhet. Man hinner inte slå sig till ro i ett tonfall innan ett annat tar vid. Ena stunden står man i antiken, nästa i ett fängelse eller i ett minne som inte vill uppföra sig som en prydlig berättelse. Jag märker hur gärna jag vill ordna allt i högar. Carson verkar finna den impulsen både begriplig och lätt löjeväckande.

När essän vägrar sitta still

Det bästa med Fel Norma är hur formerna arbetar mot varandra. En passage kan låna essäns nyfikenhet och föreläsningens lärdom, för att plötsligt göra något en prosadikt gör bättre: låta en bild hänga kvar utan att översätta den till ett budskap. Berättelserna får i sin tur aldrig riktigt breda ut sig och bli bekväma. Carson avbryter just när läsaren tänker: äntligen, en handling. Hon har humor också, vilket hjälper när bildningen börjar se ut som en hinderbana byggd av grekiska filosofer.

Sokrates som skriver till Kriton och klagar över Platon är ett gott exempel. Den klassiska gestalten får plötsligt ett vardagligt irritationsmoment, och århundradena krymper. Bob Dylan dyker upp i en fängelsemiljö; ett annat stycke rymmer ett par som kidnappas och misshandlas medan boaormen Rocket finns kvar i deras lägenhet. Rocket är ett namn som nästan gör scenen komisk, men våldet tillåter ingen enkel lättnad. Carson använder sådana kollisioner till att störa vår vana att skilja det lärda från det levda och det absurda från det fasansfulla.

Hon har dessutom ritat och antecknat i bokens handgjorda form. Bilderna passar en författare som inte vill att texten ska ligga still och se respektabel ut. Min egen bildning får emellanåt springa för att hinna med. Det är nyttigt för den; den har suttit för mycket.

Det svåra är inte alltid det djupa

Allt fungerar inte lika väl. När Carson låter Himlen berätta om sig själv prövar hon hur långt en röst kan bära en text utan en vanlig intrig. Det är djärvt och stundtals roligt, men samlingens ständiga omstarter kostar också något. Vissa infall öppnar en hel värld; andra stannar vid att vara just infall. När varje stycke får bryta sina egna regler riskerar själva överraskningen att bli förutsägbar. Även en litterär revolt kan få kontorstider.

Ändå är avbrotten mer än ett manér. Texterna om fattigdom, skam och fadern visar varför Carson inte nöjer sig med en elegant idé om fragment. Minnen och erfarenheter kommer sällan i välkomponerade kapitel. De tränger sig på, försvinner, återkommer i fel sällskap. Snön kan stå intill Guantánamo utan att den ena bilden förklarar den andra. Just den vägran att jämna ut skillnaderna gör boken stark när den är som bäst. Läsaren får känna efter i mellanrummen i stället för att serveras en slutsats med servett och kaffesked.

Ett pris, delade meningar och ett tydligt ja

Mottagandet fångar väl bokens två sidor. Ingrid Elam skrev i Sydsvenskan: ”Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket med Anne Carson”, och kallade läsningen ”rolig, tankeväckande, sorglig och helt underbar”. I Expressen invände Jesper Strömbäck Eklund: ”Här finns glimtar av storhet men magin är bruten”. Originalet Wrong Norma vann National Book Critics Circle Award i poesikategorin och var finalist till National Book Award i poesi 2024. Det är alltså en bok som både belönats och fått på pälsen. Fullt rimligt, faktiskt.

Jag står närmare Elam, men förstår invändningen. Carson kan vara frustrerande; hon kan också på några rader få en antik filosof, ett våldsamt nu och ett privat minne att stöta ihop så att det gnistrar. Läs Fel Norma om du tycker om böcker som litar på din intelligens utan att för den skull lova att vara snälla mot den. Sök en rak berättelse någon annanstans. Sök här efter en författare som gör själva läsandet oförutsägbart.

Betyg: 4 av 5.

ISBN – 9781529919981