Klassiker: Sopranos – tv-serien som startade allt
Ingen serie, ingen Breaking Bad. The Sopranos tog in maffian i vardagsrummet – och satte standarden för allt vi streamar idag.
HBO
The Sopranos, maffiaserien från 1999, var från början tänkt som ännu ett gangsterdrama, men blev i stället en revolution inom TV-historien. Serien tog oss bortom stereotyper och våldsamma klichéer in i en värld där en brutal gangsterboss kunde ha panikattacker, familjekriser och psykologmöten på torsdagar. Resultatet? TV-underhållningens kanske mest komplexa antihjälte någonsin.
“The Sopranos gav oss inte bara maffiosos och mord, utan mänsklighet. Tony Soprano var gangstern vi faktiskt ville prata känslor med – en bedrift lika våghalsig som briljant.”
När maffian blev mänsklig – Tony Soprano och den komplexa antihjälten
När vi mötte Tony Soprano, spelad av den enastående James Gandolfini, introducerades vi samtidigt till en helt ny dimension av den klassiske gangstern. Detta var en man vars blodiga arbetsveckor kunde jämställas i dramatik med hans mentala hälsoproblem och ångest över relationer. Tony var förbryllande mänsklig i all sin komplexitet, och Gandolfini lyckades på ett mästerligt vis balansera gangsterns explosiva vrede med en puls av känslig sårbarhet. Genom de numera legendariska terapiscenerna med Dr. Melfi (en superb Lorraine Bracco) utforskade The Sopranos vad som drev en gangsterboss till bristningsgränsen och in i terapi. Är det barndomens trauman, desperationen i familjelivet, eller kanske jobbstressen från fackföreningsförhandlingar och rivaliserande gangsters i mörka bakgator? Gandolfini gav Tony inte bara tyngd, utan ett djup så mänskligt att det utmanade vårt eget moraliska universum. Vi gillade honom trots hans brutalitet, vi sympatiserade trots hans tvivelaktiga beslut – och på något märkligt vis blev terapiscenerna mer fascinerande än kriminella uppgörelser på nattklubbar och pizzerior i New Jersey.
Banbrytande berättande – varför serien satte ny standard för TV-drama
Låt oss vara uppriktiga: före The Sopranos kom krypande in i vår kvällssoffa hade TV-serier sällan prestige nog för att konkurrera med filmindustrins tunga kanoner. Men seriens skapare, David Chase, förstod vikten av att ta högkvalitativt filmiskt berättande till TV-skärmen – och revolutionerade TV-landskapet på köpet. Från sitt första avsnitt visade serien en självklar filmisk ambition, med kameravinklar, ljussättning och detaljerade scenerier som normalt hörde hemma på biografduken snarare än i vardagsrummets bästa fåtölj. Dessutom hade Chase den radikala idén om att publiken faktiskt kunde intressera sig för komplexa rollfigurer med moraliskt tvivelaktiga livsstilar och smått bisarra psykologiska trauman.
Resultatet var en originalitet och ett djup som tidigare sällan skådats i TV-serieformat. Dialogerna var grovhuggna och kryddade med New Jerseys hetsigaste jargon, men bakom gangsterfraserna dolde sig lager av existentiell oro och subtila kulturella referenser. Serien lekte friskt med genrens förväntningar och kryssade oblygt mellan tragikomiska familjedraman och våldsamt gangsterspel. Det är kanske därför som The Sopranos fortfarande har ett skyhögt betyg på IMDb med förbluffande 9,2/10 baserat på mer än 440 000 röster och en lika imponerande Metascore på 92/100 på Metacritic. Eller som kritikern Emily Nussbaum från The New Yorker en gång uttryckte det:
“The Sopranos förändrade inte bara vilka historier TV kunde berätta – den förändrade även hur de berättades.”
Med andra ord, David Chase och hans team lyfte ribban rejält, skapade en förväntan hos tittarna och satte press på konkurrenterna. Plötsligt blev TV-världen en arena där kvalitet belönades, och vi alla blev rikare i vårt TV-tittande – om kanske en smula mer kräsna och cyniska på kuppen.
“The Sopranos är inte bara obligatoriskt tittande för gangsterfans – det är ren terapi för varje medelålders man som någonsin känt sig fången mellan familj, jobb och en ökande längtan efter att slå näven i bordet.”
Summerande tankar – ett arv som står sig även 24 år senare
När The Sopranos gjorde entré 1999 kunde få ana dess kommande impact. En maffiaserie som tog oss bortom de simpla gangsterskildringarna och vågade visa att tvivel, ångest och psykologiska besvär inte är reserverade för plågade poeter i polotröjor. James Gandolfinis Tony Soprano var någonting totalt nytänkande – brutal men samtidigt ömtålig, burdus men ärlig. Det som började som ett “gangsterdrama” etablerade snabbt en helt ny genre av tv-berättande: den komplext mänskliga antihjälten, där vi paradoxalt nog blev uppriktigt intresserade av både kriminalitet och KBT-sessioner.
Detta är serien som förändrade tv-mediet och som ännu hyllas av såväl tittare som kritiker. Med ett publikt betyg på skyhöga 9,2/10 hos IMDb och strålande 92/100 Metascore är det tydligt att The Sopranos, precis som humoristiskt föreslås av New Yorkers Emily Nussbaum, ändrade själva fundamentet för hur vi upplever tv-underhållning.
Betyg: 5/5 – Utan tvekan en av tv-historiens stora triumfer, och ett måste i mitt och förmodligen ditt tittararkiv. Serien vänder sig kanske främst till dig som uppskattar komplexa karaktärsporträtt, subtil ironi och mörka komiska undertoner. Här möts den självreflekterande hemmapsykologen, gangsterfilmsentusiasten och alla som någon gång grubblat över livets absurda balansgång mellan ansvar och uppror. Ett underbart besvärligt mästerverk för alla män i medelålderslivet – och långt därutöver.
The Sopranos – Rollistan innehåller bl.a:
James Gandolfini, Edie Falco, Jamie-Lynn Sigler, Robert Iler
Bilder från TheMovieDataBase8.6588.6588.6581999-01-10
