Mindy Kaling tar över NBA i Running Point – Kate Hudson i ny komediserie
Kate Hudson tar klivet ner från Hollywoods röda mattor och ut på basketplanen i den nysläppta komediserien Running Point. När en avdankad basketstjärna möter madrömmar från medelålderslivet gör Hudson humor av kriserna, och träffar oftast bättre än sin karaktär någonsin drömde om att göra.
“En träffsäker skildring av sportens absurt humoristiska sida, där Kate Hudson briljerar med kvick replikföring och perfekt komisk tajming.” – RogerEbert.com
Kate Hudson dribblar bort tristessen
När det medelålders vardagsslitet och nostalgin efter en förfluten glanstid tar ut varandra får vi Mandy Collins, svorbollen som är huvudpersonen i Running Point. Kate Hudson som Mandy är ett genidrag – hon navigerar skickligt mellan rollen som cynisk ex-proffs och fumlig livskris-rookie. Vad Hudson kanske saknar i basketkunskaper tar hon igen med råge i karisma och kvicktänkt humor. Med knivskarp leverans av repliker, drivorna av sarkasm och ett kroppsspråk som säger ”mitt liv är ett organiserat kaos” lyckas hon skapa en både älskvärd och frustrerande trovärdig karaktär. Mandys kaotiska privatliv – komplett med tvivelaktiga dejtingbeslut, pinsamma föräldramöten och tappert missriktade försök till vuxenhet – utgör en lysande kontrast mot seriens sporttema och tillför välbehövlig humor. Resultatet blir ett engagerande porträtt av en nostalgisk antihjälte som är lika mycket värd att heja på som att sucka över.
Sport med glimten i ögat
Running Point visar sig snabbt vara ett perfekt exempel på konsten att både hylla och driva med klyschorna inom sportvärlden. Serien är fullproppad med igenkännliga stereotyper, som den konstant överengagerade tränaren – vars ständiga mantra “smärta är bara svaghet som lämnar kroppen” snart blir lika charmigt irriterande som en sönderrepeterad reklamlåt. Basketmatcherna själva lyckas komiskt framhäva både sportens inbyggda dramatik och dess absurda sidor; tänk dig Globetrotters möter kvartfinalerna i amatörkorpen, fast med högre insatser – åtminstone i karaktärernas egna huvuden. Även lagkamraternas dynamik bidrar rejält till underhållningen. En personlig favorit är den hypokondriska forwarden Dennis (lysande gestaltad av komikern Chris Redd), vars ständiga oro för obskyra basketskador (“jag tror min armbåge har fått idrottsastma!”) aldrig slutar vara rolig. Serien levererar en stadig ström av smarta blinkningar och interna basketreferenser, och även om fingertoppskänslan ibland övergår i prillig slapstick lyckas skaparna oftast balansera effektivt mellan rafflande sportögonblick och oväntat underhållande parodi.
Träffsäkert manus eller luftboll i humorhallen?
En humorserie är aldrig starkare än dess manus och i det här avseendet träffar Running Point långt oftare än det missar – men några luftbollar är ändå ofrånkomliga. Den vassa blandningen av självironi, medelåldersångest och sportsatir är en vinnande kombination, men manusförfattarna tycks ibland bli lite väl förtjusta i enkla one-liners vilket stundtals gör humorn något utsliten. Trots det håller många skämt hög klass: Mandy Collins syrliga kommentarer om sina yngre lagkamrater – “De är inte millennials, de är milleni-nej-tack” – ses redan flitigt citeras i sociala medier. Kritikerna är överlag förtjusta i seriens stil; Metacritic rapporterar stabila 78/100 i genomsnittligt betyg, medan tittare på IMDb hittills ger serien en solid 8,1 av 10, ofta med kommentarer i stil med “helt rätt balans mellan skratt och verklighet”. Dock har vissa – framförallt basketpuritaner och mer allvarligt sinnade kritiker – uttryckt att humorn emellanåt tappar fart och riskerar att bli repetitiv. Som kritikersajten Metacritic kort och gott sammanfattar:
“Running Point träffar oftast säkert och med kraft, men då och då studsarna bollen dessvärre ut över sidlinjen.”
Running Point kan ses på Netflix och har ett snittbetyg på 7.696 enligt tmdb.com
“Kate Hudson sätter många trepoängare i humor, även om några skott snöpligt fastnar på ringen.”
En sympatisk humorserie med lagom många fullträffar
Running Point är en komisk historia som träffar publiknerven på ett välavvägt sätt. Serien bjuder jämnt fördelat mellan nostalgiska blinkningar till sportens guldåldrar och komiskt tillspetsade betraktelser över livet i medelåldern. Kate Hudson bär upp rollen komfortabelt med perfekt mix av charm och torr sarkasm, medan manusets skämt håller skaplig precision – även om enstaka repetitioner och ospänstiga one-liners stundvis stör rytmen. Som RogerEbert.com påpekar briljerar Hudson med “kvick replikföring och perfekt komisk tajming”, och i linje med kritikermajoriteten (Metacritic 78/100, IMDb-publikbetyg 8,1 av 10) kan jag bara hålla med: övervägande underhållande, men ibland haltande.
Som helhet är serien ett pålitligt sätt att slå ihjäl några kvällstimmar, dock utan att nå oförglömlig komisk status. Det är befriande att se sport få glimten-i-ögat-behandlingen utan att behöva ta vägen via alltför fåniga gag eller tröttsam sentimentalitet. Om du tillhör dem som gillar subtil satir, igenkännbar generation-z-humor, och en lagom dos vuxenångest, kommer du definitivt att få valuta för din tid. Däremot bör basketpuritaner med lågt skämt-tålamod hålla sig undan för att undvika irritation över seriens lättvindiga ton.
Betyg: 4 av 5 – Värd att ge en chans, särskilt för dem som älskar nostalgisk humor med lagom bitande underton.
Running Point – Rollistan innehåller bl.a:
Kate Hudson, Brenda Song, Scott MacArthur, Drew Tarver
Bilder från TheMovieDataBase
