Michael Connelly byter storstad mot ö – och hittar ett lik i hamnen

Nattens skugga är Connelly med havsutsikt – och lik i plast

Det finns semesterorter där det mest dramatiska är att någon glömt solskyddet. Catalina Island är inte en av dem. I Nattens skugga kastar Michael Connelly ut sin nye kommissarie Stilwell på en ö där palmer, båtar och välputsade fasader döljer ungefär lika mycket trevnad som en kommunal upphandling i en dålig thriller.

Stilwell har tvångsförflyttats från Los Angeles till Catalina, där arbetsdagen mest väntas bestå av småstölder, inbrott och folk som druckit två margaritas för många. Sedan hittas en oidentifierad kvinna, inlindad i plast, i hamnen. Parallellt kommer rapporter om tjuvjakt i ett naturreservat. Två till synes skilda brott börjar peka åt samma håll: mot pengar, lokala makthavare, korruption och män som är vana vid att ingen ställer jobbiga frågor.

Det är en synnerligen Connellysk start på en ny serie. Han har inte uppfunnit deckaren på nytt – tack och lov, vi har redan tillräckligt med människor som försöker göra det genom att låta mördaren vara en AI eller en traumatisk get. Men han flyttar sin väloljade maskin till en miljö där den får nytt bränsle.

Catalina är idyllen med rutten botten

Los Angeles har alltid varit en huvudperson hos Connelly: stort, smutsigt, splittrat och tillräckligt korrumperat för att behöva en egen vårdcentral. Catalina är motsatsen på ytan – mindre, vackrare och mer avgränsat. Just därför fungerar ön så bra. Här känner alla någon, alla behöver någon och många verkar veta precis när det är lämpligt att titta åt ett annat håll.

Connelly använder hamnen, båtarna och naturreservatet med säker hand. Ön blir en klaustrofobisk brottsplats i vykortsformat, där det inte går att försvinna särskilt långt utan att någon sett ens bil, båt eller dåliga livsval. Kontrasten mellan turisternas semesterdröm och den hårda verkligheten är romanens starkaste kort. Tjuvjakten är inte ett dekorativt sidospår; den öppnar effektivt dörren till frågan om vem som anser sig äga platsen, naturen och sanningen.

Prosan är rak, snabb och befriad från litterär parfym. Kmag beskriver atmosfären som ”tät” och språket som ”effektivt och rakt”, vilket träffar mitt i prick. Connelly skriver som en erfaren kriminalutredare borde tala: tydligt, utan krusiduller och med en uppenbar misstanke om att den som pratar för mycket försöker sälja något.

Stilwell bryter regler – som om han vore släkt med Bosch

Stilwell är en klassisk Connelly-hjälte: ensam, envis, yrkesstolt och så allergisk mot order uppifrån att man nästan vill skriva ut en varningstext. Han vet att mordutredningen egentligen ska hanteras från Los Angeles, men regler är för Stilwell vad fartgränser är för en stressad hantverkare med släp: teoretiskt intressanta.

Jämförelsen med Harry Bosch är oundviklig. Precis som Bosch drivs Stilwell av ett kompromisslöst rättvisepatos och en ovilja att låta hierarkier stå i vägen för sanningen. Men där Bosch bär på årtionden av skuld, vrede och Los Angeles-damm i själen, är Stilwell ännu mer av ett oskrivet blad. Han saknar Boschs omedelbara tyngd, vilket Bläddrat också påpekar, men får i stället en egen nerv genom sin isolerade position på ön.

Med Renée Ballard delar han lusten att arbeta mot auktoriteter och fortsätta gräva när andra vill stänga pärmen. Skillnaden är att Ballard ofta rör sig genom en institution som aktivt motarbetar henne, medan Stilwell krockar med ett mindre samhälles täta nät av lojaliteter. Mickey Haller, försvarsadvokaten från Lincoln Lawyer-böckerna, ligger längre bort: här finns ingen rättssalsmotor och inga juridiska finter i kostym. Nattens skugga är i grunden en polisroman, nära Bosch i konstruktionen men med saltstänk i stället för avgaser.

Det som inte riktigt når hela vägen är själva mysteriet. Connelly håller tempot uppe och gör brotten intressanta, men intrigen hör inte till hans mest elektriska. Bläddrat formulerar det väl: brotten är ”kanske inte de mest spännande som författaren skrivit”. Det är sant. Men berättelsen bärs av miljön, rytmen och Stilwells motvilligt sympatiska regelbrott.

En trygg ny seriepremiär som ändå har tänder

Det här är ingen revolution, utan något betydligt mer användbart: en robust, välbyggd och underhållande start på en ny serie. Connelly kan hantverket så grundligt att han ibland får det att se enkelt ut, vilket är ungefär som när en erfaren kock säger att en perfekt sås ”bara tar fem minuter”. Man tror honom inte, men man äter ändå upp allt.

Mottagandet är starkt. Kmag slår fast:

”Här visar Connelly klart och tydligt att han fortfarande är en mästare på välskrivna deckare.”

Bläddrat ger 9,3 av 10 och menar att

”Nattens skugga gör inget Connelly-fan besviken.”

Där blir det dessutom 10 av 10 för läsflyt och för blinkningarna till Connellys övriga bokvärld. Bokus läsare är lite mer återhållsamma, men fortfarande positiva: 3,9 av 5 efter 168 röster för ljudboken.

Försäljningen visar också att Connelly fortfarande har en publik större än en mindre svensk kommun. Originalet Nightshade blev etta på New York Times bestsellerlista. Publishers Weekly placerade den som högst tvåa på sin lista över amerikansk inbunden skönlitteratur; boken låg där i nio veckor och hade sålt 151 044 exemplar under året i deras statistik. Den svenska inbundna utgåvan nådde femteplatsen på den svenska veckolistan.

Betyg: 4 av 5. Läs Nattens skugga om du saknat en kriminalroman med en polis som vägrar vara bekväm, en miljö som är mer än kuliss och en författare som fortfarande vet att spänning inte kräver fyrverkerier i varje kapitel. Bosch-veteraner får en ny bekantskap att följa. Nya läsare får en ovanligt smidig ingång till Connellys universum. Inte illa för en man som bara skulle sköta lite ordningsstörningar på en semesterö.

ISBN – 9789113142807