Björn Borg avslöjar sitt hjärta – eller bara sina tennisstrumpor
Bokrecension
Midcent Bokrecension – Hjärtslag av Björn Borg
“I Hjärtslag kliver Björn Borg utanför baseline och öppnar sig som aldrig förr. Men bjuder han på verkliga känslor, eller bara PR-vänliga anekdoter? Läs vidare – sanningen kan chocka.”
Björn Borg släpper nerven och öppnar dörren på glänt – eller gör han?
Det är lätt att bli nervös när en svensk superikon som Björn Borg plötsligt slår hål på den tystnad som varit lika ogenomtränglig som hans backhand. Kan världens coolaste tennisspelare verkligen leverera något mer än välputsade PR-anekdoter? “Hjärtslag” lovar självrannsakan och nakna bekännelser. Frågan är: får vi känslor på riktigt – eller bara en ny upplaga av den där isande masken?
Den publica isbergstekniken: memoir a la Borg
“Hjärtslag” är lika delar självbiografi och försök till erövring av människans mest svåråtkomliga territorium: de egna känslorna. Björn Borg skriver tillsammans med hustrun Patricia Borg, vilket omedelbart väcker frågan om denna självbiografi egentligen är en duo-aktivitet, typ mixeddubbel mer än singelklass.
Vi bjuds på några klassiska serveess: barndomen i Södertälje, pappan som slet på Posten, mamma som stöttade i smyg, racketen av trät som blev en förlängning av handen. Målen, drivet, och givetvis: de fem raka Wimbledon-titlarna som lyfte honom ut ur folkhemmet och in i mytologin. Härifrån färdas läsaren – ibland motsträvigt – via de omtalade partyåren, den ekonomiska bottenkänningen och, förstås, Borgs abrupta sortifé från världsscenen vid blott 26 års ålder. Och ja, vi får såklart också några rader om livet efter banan: kärleken, faderskapet, och försöket att förstå vem man blir när alla slutat ropa ens namn.
Känslorna som aldrig riktigt breakar
Att läsa “Hjärtslag” är lite som att se Borg spela: tekniken är oklanderlig, men känslorna hålls på armlängds avstånd. Det skriver han förvisso själv om – det där med att han aldrig varit någon känsloutsvävande människa. Men när memoarer marknadsförs som “hans öppna hjärta”, får man hoppas på lite mer än de vanliga “det var tufft ibland”, eller att nittio procent av piffet handlar om pressen och att våga sluta på topp. En viss självdistans lyser dock igenom, till exempel när Borg konstaterar att han länge inte ens förstod all uppståndelse kring sitt val att lägga racketen på hyllan.
Det finns försök till sårbarhet. Läsaren får insyn i förödelsen efter ekonomiska kraschen, oron för sonen Leo, ältandet av vad kändisskapet egentligen gjorde med den blyge killen från Södertälje. Ändå – och kanske är det precis så Borg verkligen är – går det aldrig hela vägen. Att hans känslor är prydligt prydade i vita Lacoste-tröjor förvånar nog ingen, men när sidorna viks ihop saknar jag, om jag ska vara ärlig, både svetten och nerven efter ett riktigt långvarigt, intensivt femsetsmöte – ni vet, när någon faktiskt står och darrar på baseline, inte bara slår bollen tillbaka med noll felprocent.
Vad säger folket & kritikerna?
Reaktionerna har – hur uttrycker man det…? – varit nästan lika städade som en svensk tennisfinal i Båstad. På Goodreads ligger “Hjärtslag” på stabila 3,8/5 i betyg (fakta från [goodreads.com](https://www.goodreads.com/book/show/201837875-hj-rtslag)), vilket är ungefär där man brukar hamna för svenska idrottsbiografier: hyfsat, men knappast elektriskt. Recensenten Helena på Bokhora skriver:
“Det är välskrivet och rakt, men jag tänker att både jag och Björn haft mer spännande matcher i livet.”
Kulturredaktionen på Svenska Dagbladet hyllar ändå vissa passager där Borg öppnar sig om rädslor och föräldraskap:
“Där och då hettar det till. Men oftast känns han fortfarande som ett isberg.”
Bokus och Storytel rapporterar goda försäljningssiffror, men inget läsaruppror har hörts – och på forum som Flashback varvas respektfullt intresse med misstänkt ironiska hyllningar.
Berg-och-dalbana eller transportsträcka?
Man vill så gärna att den svenska tennisguden ska sänka garden och blotta hjärtslagen på allvar. Boken har absolut fina partier, där ögonblick av eftertanke, sorg och glädje slinker förbi. Men ärligt talat: likt en match med övertaktikerade baseline-dueller blir “Hjärtslag” ibland mer slit än knock. Borg är för älskad och omhuldad för att såra på allvar – här är det PR-vänligt nog för både svärmor och fansen. Ändå är det svårt att inte ryckas med i några av de skildrade händelserna, och för dem som själva har stått med kritvit tenniskeps, svettband och drömt om center court, finns här ändå en dos nostalgi, charm och självinsikt.
Slutbetyg och rekommendation
Rekommenderas till: Dig som vill ha en snäll påminnelse om Sveriges största idrottsikon, njuta av en dos svensk folkhemsnostalgi och bliga lite bakom kulisserna – men utan att riskera hjärtflimmer eller stora avslöjanden.
Inte för dig som: Kräver att självbiografier levererar brutala sanningar och osminkad känsla, eller som helst vill läsa memoarer från idrottsikoner som kastar racketen åt väggen på riktigt.
Betyg: 3 av 5. Trygg som en Wimbledon-mästare, men aldrig riktigt på väg mot matchboll.
I memoaren Hjärtslag, berättar han för första gången allt – från barndomen till tennissuccéerna, om åren efter tennisen då han sökte en ny riktning i livet samt hur han lever idag.Tillsammans med sin hustru Patricia Borg som …
Ämnen i denna artikel: Bokrecension, Björn Borg, Hjärtslag
ISBN_10 – 9113138812
