BMI kan missa personer med ohälsosamt mycket kroppsfett och samtidigt felklassificera andra. En ny modell väger även in midjemått och organfunktion – med större fokus på individens faktiska hälsa.
Två män kan ha samma BMI och helt olika hälsa. Den ene har gott om muskler, den andre mycket bukfett. Ändå hamnar de lätt i samma ruta. Kroppen har uppenbarligen missat att den förväntas följa ett kalkylblad.
En modell för att bedöma fetma kompletterar vikten med midjemått och undersökningar av hur kroppen fungerar. Den avgörande frågan blir vad överskottsfettet faktiskt gör med din hälsa.
BMI, body mass index, räknas ut genom att vikten i kilogram delas med längden i meter i kvadrat. Ett BMI från 25 till 29,9 brukar klassas som övervikt, medan 30 eller mer talar för fetma, även kallat obesitas.
Beräkningen är enkel. Tolkningen kräver mer eftertanke. BMI skiljer varken muskler från fett eller visar var fettet sitter. En vältränad man kan därför få ett högt värde utan att ha ett skadligt fettöverskott. Samtidigt kan ett lägre BMI dölja mycket fett runt magen.
1177 betonar att BMI behöver kompletteras med andra undersökningar för att bedöma hälsan. Bukfett runt organen är kopplat till ökad risk för bland annat typ 2-diabetes och hjärtinfarkt. Byxlinningen kan alltså bidra med information som badrumsvågen missar.
En expertkommission i The Lancet Diabetes & Endocrinology föreslog 2025 en diagnostisk modell i två steg. Först bedömer vården om personen har ett överskott av kroppsfett. Därefter undersöks om fettet har orsakat nedsatt funktion i organ eller vävnader, eller tydliga begränsningar i vardagen.
Vid BMI över 40 kan fettöverskott enligt modellen normalt antas utan ytterligare bekräftande kroppsmått. Vid lägre BMI behövs fler uppgifter, exempelvis midjemått, förhållandet mellan midja och längd eller en direkt mätning av kroppsfett. Gränserna behöver anpassas till bland annat kön och etnisk bakgrund.
Besvär med andningen eller tydligt begränsad rörelseförmåga kan exempelvis ingå i bedömningen. Läkaren behöver samtidigt undersöka andra tänkbara orsaker. Att någon har både fetma och ett hälsoproblem bevisar inte att fettet orsakar problemet.
Tänk dig tre män som alla har BMI 32. Den förste har stor muskelmassa och saknar fettöverskott. Den andre har för mycket kroppsfett men bevarad organfunktion. Den tredje har fettöverskott som redan påverkar kroppens funktion.
Med enbart BMI hamnar samtliga i kategorin fetma. Med den föreslagna modellen kan bedömningen bli: ingen fetma, preklinisk fetma respektive klinisk fetma. Exemplen visar varför en ordentlig undersökning kan säga mer än en ensam siffra.
Det viktiga är hur mycket överskottsfett du har och vad det gör med kroppen.
I Nature-studien Validation of clinical and preclinical obesity across global cohorts prövade forskarna modellen på drygt 844 000 vuxna i Kina, Storbritannien, USA och Spanien. Vissa deltagare följdes i upp till 15 år.
Jämfört med den kombinerade bedömningen missade BMI ensamt fetma hos omkring 5–9 procent av deltagarna. Omvänt klassades cirka 1–3 procent som personer med fetma med BMI, trots att de inte uppfyllde den kombinerade definitionen. Procentsatserna gäller deltagarna i respektive grupp, inte enbart dem som redan hade fått diagnosen.
Det totala antalet som bedömdes ha fetma ökade förhållandevis lite. Den stora skillnaden låg i vilka personer som identifierades och hur deras hälsorisk såg ut. Ungefär en fjärdedel till en tredjedel av dem med fetma hade klinisk fetma, motsvarande omkring 6–11 procent av samtliga deltagare.
Klinisk fetma var tydligt förknippad med högre dödlighet. Preklinisk fetma hade en betydligt svagare koppling. Resultaten beskriver samband i befolkningsgrupper; de kan varken ange en enskild mans livslängd eller bevisa att en viss behandling minskar dödsrisken.
Ett särskilt viktigt resultat var att ungefär åtta till nio av tio med preklinisk fetma inte utvecklade klinisk fetma under följande tio år. Preklinisk betyder alltså inte att sjukdomsutvecklingen är förutbestämd.
Det ger utrymme för förebyggande arbete utan domedagsstämning. Samtidigt betyder utebliven klinisk fetma inte att alla andra hälsorisker försvinner. Kontroller och stöd kan fortfarande vara motiverade.
För svenska män anger 1177 att sjukdomsrisken ökar från ett midjemått på 94 centimeter och stiger ytterligare från 102 centimeter. Det är riskmarkörer, inte en diagnos på klinisk fetma. Även män med lågt BMI kan ha ett riskabelt stort midjemått.
Mät stående med avslappnad mage. Placera måttbandet vågrätt mellan nedersta revbenet och höftbenets övre kant, ungefär strax ovanför naveln. Andas ut före avläsningen och undvik att dra åt bandet. Att hålla in magen imponerar möjligen på måttbandet. Medicinskt bidrar det föga.
Modellen kräver mer av vården än längd, vikt och en miniräknare. Möjligheten är bättre anpassade insatser: förebyggande stöd för vissa och mer skyndsam behandling för dem vars kropp redan påverkas.
Behandling kan omfatta stöd kring levnadsvanor, läkemedel som påverkar GLP-1-systemet eller obesitaskirurgi. Forskarna argumenterar för att valen ska utgå från sjukdomsbild och individuell risk. Studien avgör däremot inte vilken behandling som passar en viss person.
Ta gärna med frågor till vårdcentralen: Hur ser mitt midjemått, blodtryck och mina blodprover ut? Finns symtom som behöver utredas? Vilken uppföljning är rimlig? Enligt 1177 kan bättre matvanor, rörelse, sömn och minskad stress förbättra hälsan även när BMI förblir högt. Målet är en kropp som fungerar bättre i vardagen. Vågen får gärna vara med, men behöver knappast vara mötesordförande.
BMI kan både missa fettöverskott och felaktigt peka ut muskulösa personer som personer med fetma. En föreslagen modell kompletterar därför BMI med bland annat midjemått och skiljer mellan preklinisk fetma med bevarad kroppsfunktion och klinisk fetma där fettöverskottet redan orsakar funktionsnedsättning. En stor internationell studie stödjer skillnaden: klinisk fetma var kopplad till tydligt högre dödlighet, medan de flesta med preklinisk fetma inte utvecklade klinisk fetma inom tio år.
Byxlinningen stramar och blodtrycket kryper uppåt. Du behöver ingen magisk målvikt: välj en vana i maten, rörelsen eller sömnen och följ vad som händer.
En amerikansk studie kopplar övervikt vid demensdiagnos till lägre dödsrisk. Men sambandet bevisar inte att extra kilon skyddar – och det är ingen uppmaning att gå upp i vikt.
Kortisol behövs för att kroppen ska fungera – och morgonens hormonstegring är helt normal. Läs varför stress, sömn och vanor betyder mer än jakten på låga värden.
Ny forskning pekar på fem olika diabetesgrupper med skilda risker och sjukdomsförlopp. Här är vad indelningen kan betyda – och varför en grupp särskilt lätt missas.
Nyhetsbrev
Veckans bästa guider — samlat och utan brus, för dig som vill ligga steget före.
