Över 116 000 barn i åldern 10–17 år uppskattas ha en ADHD-diagnos. Samtidigt sjunker registrerade depressioner och ångestdiagnoser – siffror som väcker frågor snarare än ger enkla svar.
Skolplattformen plingar. Tonåringen har tappat tråden igen, läxorna ligger orörda och kvällen slutar i gräl. Någon nämner ADHD. Plötsligt finns ett ord att hålla fast vid när vardagen känns som en möbel utan monteringsanvisning.
En diagnos kan hjälpa oss att förstå svårigheter. Men när ADHD-diagnostiken ökar behöver vi också fråga vad siffrorna mäter – och hur vården ser till att depression och annan psykisk ohälsa får lika noggrann uppmärksamhet.
För dig som är pappa, bonuspappa eller morfar är frågan större än ännu en kurva i nyhetsflödet. Den handlar om hur vuxenvärlden tolkar ett barn som har det svårt. Är vi bättre på att förstå? Har kraven förändrats? Eller fastnar vi ibland för snabbt vid en förklaring?
Socialstyrelsen uppskattar att omkring 14 procent av pojkarna och drygt 9 procent av flickorna i åldern 10–17 år hade en ADHD-diagnos 2025. Enligt uppgifterna som myndigheten lämnat till SVT motsvarar det över 116 000 barn. Ordet uppskattar är viktigt: siffrorna beskriver en beräknad förekomst av diagnoser.
I rapporten Lägesbild av vanliga psykiatriska diagnoser bland barn och unga vuxna förklarar Socialstyrelsen beräkningen. Myndigheten använder uttag av ADHD-läkemedel och tar hänsyn till att vissa med diagnos inte påbörjar läkemedelsbehandling. Bakgrunden är bland annat brister i inrapporteringen av diagnoser till patientregistret. Det är alltså mer komplicerat än att summera en komplett lista.
Socialstyrelsen pekar på ökad kunskap och igenkänning, tillsammans med förändrade kognitiva krav i skola och samhälle, som möjliga förklaringar till ett större vårdbehov. Lars Almroth, direktör för hälso- och sjukvård på myndigheten, säger till SVT att diagnostik möjligen också sker vid mildare symtom än tidigare.
Det ger skäl att undersöka utvecklingen ordentligt. Däremot ger det knappast någon vuxen rätt att avfärda grannens son som felmärkt. Befolkningsstatistik är ett uselt verktyg för att bedöma en enskild familjs vardag, hur självsäker man än känner sig efter kaffet.
För den som växte upp med uppmaningen att sitta still och skärpa sig finns två bekväma positioner. Den ena: förr klarade vi oss utan alla dessa diagnoser. Den andra: äntligen har varje problem fått sitt rätta namn. Båda befriar oss från besväret att tänka vidare.
En mer användbar hållning är att ta svårigheterna på allvar och samtidigt kräva omsorgsfulla bedömningar. Att granska diagnostikens kvalitet behöver aldrig innebära att ifrågasätta barnets upplevelse. Och att respektera vårdpersonalen betyder knappast att vi måste sluta diskutera vårdens arbetssätt.
Socialstyrelsen beskriver att en ADHD-utredning ska kartlägga symtom, styrkor, vardagsproblem och utvecklingen över tid. Den ska också undersöka andra möjliga förklaringar och samtidiga tillstånd. Något enskilt test som avgör om en person har ADHD finns inte.
En diagnos gör störst nytta när den öppnar dörren till hjälp utan att stänga dörren för andra förklaringar.
Ja, det är en risk som Pär Höglund, överläkare inom BUP i Region Stockholm, lyfter i SVT. Koncentrationsproblem och sömnsvårigheter kan förekomma vid flera tillstånd. Hans varning gäller att vården kan följa ADHD-spåret för snabbt när besvären skulle kunna handla om depression.
Poängen är inte att föräldrar ska lära sig skilja diagnoser åt vid köksbordet. Där finns redan tillräckligt många uppgifter, inklusive den eviga förhandlingen om diskmaskinen. Poängen är att bedömningen behöver rymma fler möjligheter än den som först verkar passa.
BUP Stockholm beskriver hur en utredning hämtar information från barnet, föräldrarna och skolan, bland annat för att upptäcka andra tillstånd med liknande svårigheter, exempelvis depression. Socialstyrelsen betonar också att flera diagnoser kan förekomma samtidigt. En ADHD-diagnos utesluter alltså inte andra vårdbehov.
Som närstående kan du bidra med konkreta observationer: vad som blivit svårt, hur vardagen har förändrats och vad barnet själv berättar. Låt vården ansvara för den medicinska tolkningen. Nyfikenhet är en bättre utgångspunkt än att komma till samtalet med domen färdigskriven.
Det kan vara en förklaring, men siffrorna räcker inte för den slutsatsen. Socialstyrelsen redovisar minskad nydiagnostik av depression bland 10–17-åringar sedan 2021, framför allt bland flickor. För ångestsyndrom syns en minskning bland flickor sedan 2023. Utvecklingen ser alltså olika ut beroende på kön och tillstånd.
En möjlig förklaring är att mer vård sker i primärvården, vars diagnoser ännu inte ingår i det nationella patientregistret. Då kan en förändring i var unga får hjälp påverka statistiken. Myndigheten framhåller dessutom att nya registrerade fall av avsiktlig självskada bland flickor 10–17 år ligger kvar på en hög nivå efter pandemiökningen.
Här gäller samma princip som när du granskar en resultatrapport på jobbet: fråga vad som räknas och vad som hamnar utanför. En snyggare kurva är välkommen. Den bör bara följas av bättre frågor innan någon beställer tårta.
En konkret hållpunkt finns i skolan. Skolverket slår fast att en diagnos aldrig får vara ett villkor för extra anpassningar eller särskilt stöd. Det är elevens behov som ska utredas. Diagnosen kan bidra till förståelsen, men skolan måste också beskriva hur svårigheterna påverkar skolsituationen.
På nästa skolmöte är därför frågan om vilket stöd barnet behöver minst lika viktig som frågan om en utredning. Be om konkretion: vad ska förändras, vem ansvarar och när följer ni upp? Det flyttar samtalet från etiketter till handling.
Debatten behöver tåla både bättre upptäckt av ADHD och noggrann granskning av diagnostiken. Barn, föräldrar och vårdpersonal förtjänar mer än att bli tillhyggen i varsin debattörs favoritförklaring.
Om vi blir allt bättre på att sätta namn på barns svårigheter – blir vi då lika bra på att göra deras vardag lättare?
Ökande ADHD-diagnostik kan ha flera förklaringar och behöver mötas med breda, noggranna utredningar. Socialstyrelsens förekomsttal är uppskattningar, och färre registrerade depressioner och ångestdiagnoser visar inte säkert att unga mår bättre. Depression och andra samtidiga tillstånd måste uppmärksammas, samtidigt som skolans stöd ska utgå från elevens behov utan krav på diagnos.
Små kommuner sägs sakna råd att digitalisera. Men öppen kod och AI kan förändra kalkylen – och flytta arbetstid från administration till mötet med människor.
Bara 16 procent av unga i Sverige uppges värdera hårt arbete högt. Men betyder det att arbetsmoralen försvunnit – eller att gamla ideal behöver granskas på nytt?
Utvecklare använder AI allt oftare – och försöker samtidigt undvika den. Bakom motsägelsen finns arbetsstress, sviktande tillit och en oro för att förlora både hantverket och kontrollen.
Sverige lockar med ren luft, flexibla jobb och smidig digital vardag. Men InterNations undersökning visar att många utlänningar ändå känner sig ensamma, ekonomiskt pressade och långt från svenska vänskapskretsar.
Nyhetsbrev
Veckans bästa guider — samlat och utan brus, för dig som vill ligga steget före.
