Äntligen tillbaka: Sharpe tar befälet med sylvass precision
Bokrecension
Midcent Bokrecension-Sharpe’s Command (The Sharpe Series, Book 14) av Bernard Cornwell
SHARPE IS BACK. The brand new novel from Bernard Cornwell in the global bestselling Sharpe series.
Richard Sharpe är tillbaka – och han har väl knappt slutat blöda sen sist.
Fjortonde gången gillt eller uttjatat krigsmys?
För er lyckans få som ännu inte har bekantat er med Bernard Cornwells vresige soldathjälte, Richard Sharpe, kan jag kort sammanfatta konceptet: En brittisk soldat med tvivelaktig social status och total avsaknad av diplomatiska talanger krigar, dricker och grälar sig genom Napoleontidens bloddränkta slagfält. Hur det kan vara så förbaskat underhållande efter fjorton försök är en av samtidens stora litterära gåtor. Nu har alltså herr Cornwell laddat om musköten igen och serverar oss ännu en insmord portion dramatisk strategi, finkalibrig historia och pang-pang-action.
I denna senaste episod ställs vår eviga antihjälte inför en kritisk konflikt där planer ska dras upp, fiender besegras och hjärnsubstans helst stanna innanför respektive ägares kranium. Utan att avslöja för mycket kan jag konstatera att det återigen är ett scenario där mycket står på spel och där skarpsynta läsare (ursäkta ordvitsen) nog kan förutse vissa intrigvändningar redan på sida 23. Det betyder dock inte att boken saknar överraskningar – Cornwell är alldeles för luttrad för att slappna av helt och hållet.
Realismen – svett, smuts och onödigt detaljerade uniformsknappar
Cornwells förmåga att förflytta sina läsare till fotsoldaternas grötiga verklighet är snoende briljant och på gränsen till sadistisk. Vare sig det handlar om detaljerade beskrivningar av uniformer (vem visste att dekoration på manschetter kunde vara så fascinerande?) eller om hur en kulsprängd lem doftar efter en vecka i fält, så balanserar han perfekt mellan fascination och avsmak. Krig är helvete och Cornwell njuter märkbart av varje bränd kartusch.
Samtidigt kan man höja ett ögonbryn åt att Sharpe knappast utvecklas enormt mycket mellan de olika böckerna – vår hjälte har sedan länge passerat medelålderns charmiga grinighet och traskar snarare in på territoriet ”professionell surmulen surgubbe”. Men låt oss vara ärliga – förändring är knappast vad Sharpe-fansen är ute efter, lika lite som Rolling Stones-publiken kräver att Jagger plötsligt slänger på sig en slips och börjar hålla motivationstal för HR-avdelningar.
Vad tycker världens tangentbordskrigare?
Mottagandet har, föga förvånande, varit övervägande positivt. På Goodreads belönas boken just nu med ett tämligen starkt snitt på 4,2 av 5, där recensenten Nigel från Birmingham kärnfullt summerar varför serien fortfarande lockar så enormt:
”Fast-paced, gritty and brutally entertaining. Sharpe at his cantankerous best!”
Även om de allra flesta är nöjda finns en och annan tillrättavisning för förutsägbar handling och budskap som återanvänts lite väl flitigt över åren, ungefär som en favoritkalsong som man – trots uppenbara brister i resåren – vägrar slänga.
Ska du läsa den?
Är man redan ett Sharpe-fan kommer man så klart kasta sig över boken som en Labrador framför en tappad köttbulle. Är man istället helt nybörjare skulle jag rekommendera att man börjar någon annanstans i serien – hoppa in här, och du tappar en god del av charmen och kontexten. Faktum är att även fjorton böcker senare är Sharpe alltjämt en karaktär som både roar och fascinerar – trots en tydlig formel och bristande viljan att låta hjälten dra lärdom av tidigare misstag.
Betyg: 4 av 5
Ämnen i denna artikel: Bokrecension, Bernard Cornwell, Sharpe’s Command (The Sharpe Series, Book 14),
