Ljuset i mörkret – Är denna hyllade bästsäljare verkligen värd din tid?
Bokrecension
Midcent Bokrecension – All the Light We Cannot See av Anthony Doerr
”Anthony Doerrs Pulitzerbelönade roman följer en fransk, blind flicka och en ung tysk soldat vars öden sammanlänkas under andra världskriget, speglat genom poetiskt språk och gripande historieberättande.”
Lysande berättelse från andra världskriget som borde komma med varningstext: ”Kan orsaka antidepressiva samtal med hunden”
Alla som någonsin vaknat upp mitt i natten och begrundat sin egen existens vet att en bra bok kan ha den bieffekten. Anthony Doerrs Pulitzerbelönade mästerverk All the Light We Cannot See, från 2014, är en sådan bok—så gripande att jag flera gånger ertappade mig själv med att diskutera livets djupare meningar med vår gamla labrador. (Han verkade måttligt imponerad.)
Blind flicka, briljant pojke, klassiskt krig och ett typiskt hopplöst Europa
Romanen följer två unga gestalter vars stigar till synes slumpmässigt möts mitt under andra världskrigets kaotiska skugga: Marie-Laure, en fransk flicka som förlorat synen och tvingas fly från Paris med sin far, och Werner, en begåvad ung tysk med en fascinerande förmåga att förstå radions mystiska vågor. Handlingen slingrar sig som parfymångor genom Paris trånga gränder hela vägen till den belägrade kuststaden Saint-Malo, driven av detta poetiska, nästan musikaliska språk som Doerr så elegant behärskar.
Berättandet i All the Light We Cannot See är lika subtilt som ångan från en nybryggd espresso: varmt, rikt och intensivt, men aldrig överväldigande. Här blandas mänsklig värdighet med omänsklig grymhet, och Doerr lyckas skickligt balansera skönheten i sitt språk med romanens mörka historiska bakgrund. Jag vet inte om det är genialt eller bara sadistiskt att få sina läsare att fira människans inneboende godhet samtidigt som bomberna faller över Europa, men det fungerar märkligt nog alldeles utmärkt.
Kritiker och läsare: lyriskt jubel och försäljning som borde göra J.K. Rowling avundsjuk
Boken tilldelades Pulitzerpriset (2015) och Andrew Carnegie Medal för utmärkt skönlitteratur samma år, och sålde mer än 15 miljoner exemplar globalt—gissningsvis främst till människor med starka nerver och stor aptit på gripande litterära upplevelser. På Goodreads har romanen en imponerande genomsnittsbetyg av 4,3 av 5 efter nästan 1,5 miljoner röster, och Kirkus Reviews hyllade Doerrs mästerverk som:
”En intelligent och komplex roman, framförd med uppseendeväckande precision och skönhet.”
Men, handen på hjärtat Albin, vad fungerade egentligen?
Egentligen fungerar nästan allt. Språket är utsökt, karaktärerna levande och dialogerna övertygande nog för att nästintill känna dofterna och smakerna av det ockuperade Frankrike. Men en gång eller två tog jag mig själv på bar gärning med lite väl cyniska funderingar—måste varje människolivs tråd vävas samman denna exakt uträknade detaljnivå? Kan slumpen aldrig bara få vara slump?
Och visst, bokens poetiska precision och tragiska underström kanske inte är det allra mysigaste litterära valet den där lediga helgen i sommarstugan—och definitivt inte rekommenderad lektyr på badstranden om du vill hålla din stoiska fasad intakt inför familjen. (Nämnde jag att mina barn undvek ögonkontakt efter att jag snyftat lite diskret mot slutet?)
Netflix försöker sig på det omöjliga: överföra poesi till pixlar
Det verkar vara en oskriven regel numer; om din bok säljer som smör i solsken ska det också bli filmatiserad. Netflixs påkostade miniserie med Mark Ruffalo och Hugh Laurie har nyligen landat (premiär 2 november 2023), och redan är kritiken blandad—på Metacritic ligger den i skrivande stund på ”helt okej men inte omistligt” med ett poängsnitt på 59 av 100. RogerEbert.com menar exempelvis att serien är ”vackert filmad men saknar något av romanens känslomässiga djup och komplexitet.”
Men ärligt talat, vad hade vi egentligen väntat oss? Nästan lika meningsfullt som att förvänta sig att AI ska ersätta mig på redaktionen. (Notera gärna min nervösa småskratt här.)
Så, ska du läsa den eller inte?
Ni medelålders män i Generation X, särskilt ni vars historieintresse sträcker sig något djupare än era senaste streamingvanor, ja ni bör absolut lägga några kvällar på denna bok. Ni andra, som kanske föredrar lättsmält action framför poetisk komplexitet, kanske gör bäst i att vänta på att Netflix-serien laddats ner i TV:n och serveras tillsammans med en generös whisky.
Men ärligt talat, ge romanen en chans. Det kommer vara värt det, även om det innebär att du känner behov av att diskutera livets mening med familjens trötta husdjur.
Midcents betyg: 4,5 av 5 möjliga—en oerhört välskriven roman som berör och stannar kvar. Låt antidepressiva hundpromenader följa!
An imaginative and intricate novel inspired by the horrors of World War II and written in short, elegant chapters that explore human nature and the contradictory power of technology.
Ämnen i denna artikel: Bokrecension, Anthony Doerr, All the Light We Cannot See
ISBN_13 – 9781476746586
