När terapi går åt helvete – ”Hypnosen” är ångestporr på hög nivå
En satirisk komedi om ett par vars liv förändras efter en hypnossession.
TriArt Film
Vad händer när företagsspråket blir så själsligt ihåligt att det krävs hypnos för att avslöja sanningen? Ernst de Geers sylvassa debutfilm Hypnosen (2023) ger oss en skoningslös och obehagligt rolig blick in i den moderna arbetslivets surrealistiska inre. En briljant och skräckinjagande satir som kanske får dig att ifrågasätta nästa peppande chefstal vid kaffemaskinen.
”Med en balansgång värd en lindansare håller Hypnosen publiken ständigt fången mellan skratt och akut obehag – Ernst de Geer visar sig som en av årets mest spännande regidebutanter.”
Avslöjande satir över corporate-träsket
I ett underhållande och samtidigt brutalt nedmonterande av vår tids arbetsplatser möter vi karaktärer dränkta i det moderna ledarskapsspråkets absurda besvärjelser – ”synergier”, ”growth mindset” och ”thought leadership” avhandlas med kusligt allvarliga miner. Scener som den obekväma team-buildingworkshopen där karaktärerna hypnotiseras för att nå bättre ”harmoni” avtäcker med precision ihåligheten bakom tomma värdeord och ytliga motivationsfraser. Ernst de Geer fångar träffsäkert hur självhjälpsinfluerade chefssnack och pseudopsykologiska workshops snarare blir instrument för kontroll och konformitet, snarare än verktyg för verklig utveckling. Med subtila handgrepp synliggör filmen effektivt de djupare sociala hierarkierna på arbetsplatsen: vilka rättar sig snabbt i leden och vilka stretar obekvämt emot? Det hela balanseras elegant, så att publiken i lika delar roas av igenkännbara situationer och blir illa till mods över att kanske själv känna igen sig en smula för väl.
Obehagligt roligt – Ernst de Geers balansakt
Som debutant på regissörsstolen imponerar Ernst de Geer stort med sin skicklighet att skapa en så pass slipad och välbalanserad ton. Han sys ihop kvick humor med en lågmält vibrerande obehagskänsla som aldrig riktigt lämnar oss i fred, ens i filmens mest dråpliga ögonblick. En av nycklarna till filmens framgång är den vassa dialogen, där replikerna hugger med sådan genial precision att man knappt hinner hämta andan mellan skratten och den där molande genansen. Ett lysande exempel är en brutalt rolig scen kring ett ”feedbackseminarium”, där karaktärernas artigt levererade kritik snabbt eskalerar från underhållande till direkt plågsam när det sociala spelet går överstyr. Och just där är de Geer som bäst: Han låter ångesten ligga precis under ytan, urladdningar av humor kompenseras omedelbart med subtila blickar och iskalla, penibla tystnader som nästan är ännu mer talande än själva dialogen. Små, men symboltyngda visuella val från regissören – som karaktärernas stela kroppsspråk eller den obönhörligt minimalistiska corporate-designen på kontoren – förstärker filmupplevelsen ytterligare och skapar en briljant obekväm intimitet med publiken. Resultatet blir att vi konstant vacklar mellan ett gapskratt och känslan av att någon just dragit oss med på ett möte som vi helst ville slippa: en effektiv balansgång som få debutanter lyckas hantera så snyggt.
Kritik och publikens respons – geni eller överdriven ironi?
Hypnosen har definitivt skakat om kritikerna och satt fart på publiksamtalen efter premiären. På IMDb står filmen stadigt med ett betyg på 7.2 av 10, vilket antyder en starkt positiv respons, medan Metacritic ger filmen betyget 74 av 100, ett gediget omdöme för en debutfilm som djärvt vågar ta risker. Kritikerna är i regel imponerade över filmens djupa satiriska insikter och mod att ifrågasätta företagsvärldens ytliga mekanismer. RogerEbert.com lyfter särskilt fram filmens förmåga att leverera ”träffsäker satir kamouflerad som kontorskomedi”, medan en recensent från Metacritic beskriver filmen som ”en skarp och obarmhärtig kritik mot vårt behov av att alltid framställa oss som engagerade och lyckade, både inför oss själva och våra kollegor”.
Samtidigt finns det röster som hävdar att filmens ironiska udd stundvis lutar över mot ett överdrivet cyniskt spektrum. Vissa IMDb-recensioner kritiserar exempelvis filmen för att fastna för mycket i ett och samma ironiska grepp, där ”överanvändningen av pinsam tystnad stundvis sliter på tittarens tålamod”. Trots detta, eller kanske just därför, är det tydligt att de Geers skoningslösa perspektiv resonerar starkt hos många i publiken. Kritiserad eller älskad – en sak är säker: Hypnosen lyckas på ett mycket underhållande och fyndigt sätt träffa en nerv hos alla som någonsin suttit igenom ett ”inspirerande” personalmöte och undrat över livets mening mellan powerpointbilderna.
”Hypnosen är den sorts satir som gör att du antingen skrattar högt i igenkännandets kramp eller obekvämt vrider dig i stolen – och ibland båda samtidigt. En uppfriskande cynisk uppgörelse med företagskulturens tomma löften.” – IMDb-användarrecension
”En sylvass och klarsynt satir som träffar skrämmande nära verkligheten – Hypnosen är en av de mest pricksäkra filmupplevelserna i år.”
En hypnotiskt träffsäker debut
Ernst de Geers Hypnosen (2023) är en briljant iscensatt djupdykning ner i den samtida företagskulturens ofta skrattretande och minst lika ofta skräckinjagande absurditeter. Med kirurgisk precision dissekerar filmen vår tids besatthet av ytlig självförbättring, jargonfyllda möten och corporate-världens floskelfyllda språkbruk. Den hårfina balans de Geer hanterar mellan smärtsam igenkänningshumor och lågmält obehag imponerar stort, särskilt i tanke på att detta är hans regidebut. Som filmskapare tycks han redan ha hittat sin nisch, väl balanserat mellan effektiv satir och subtilt drama, och ger oss en filmupplevelse lika underhållande som tankeväckande.
Även om vissa tittare kan tycka att filmens cyniska hållning och ständiga spel med ”pinsam tystnad” ibland når gränsen till att bli repetitiv och ansträngande – en kritik som noterats i några publikrecensioner på IMDb – är det tveklöst så att majoriteten av responsen har varit tydligt positiv. Vitsorden från både Metacritic och RogerEbert.com bekräftar filmen som skarp och nödvändigt skoningslös i sin kritik. Hypnosen kommer sannolikt särskilt uppskattas av dig som faktiskt någon gång har suttit på långa möten och frågat dig vad meningen med hela spektaklet är. Kort sagt, om du uppskattar smart, knivskarp humor som får dig att självreflektera med lika delar skratt och obehag – se Hypnosen omgående.
Betyg: 4 av 5
The Hypnosis – Rollistan innehåller bl.a:
Asta Kamma August, Herbert Nordrum, Andrea Edwards, David Fukamachi Regnfors
Bilder från TheMovieDataBase6.56.56.5
