Machiavellis Fursten – tidlös klassiker eller cynisk maktmanual för medelålders män?
Bokrecension
Midcent Bokrecension-Fursten av Niccolò Machiavelli
Fursten [Il Principe] publicerades 1532. »Thucydides, och Machiavellis Fursten, står mig närmast i fråga om den ovillkorliga viljan att inte låta sig luras, och att se förnuftet som någonting verkligt, inte som någonting förnuftigt …
Om Machiavelli drev en managementkurs skulle den heta: “Så krossar du konkurrenterna och sover gott om natten”.
En handbok med bett – bokstavligt talat
I en värld fylld med självutnämnda coacher och Instagram-gurus som säljer rosaskimrande visdom om mjukt ledarskap och mindfulness, är Niccolò Machiavellis Fursten ett brutalt uppfriskande motgift. Den här liten men fruktansvärt effektiva pamfletten från 1532 serverar politisk realism i högoktanig form, utan att minsta antydan om glutenfri etik eller sockersöta moraliska hänsyn. Så här börjar den, spoilerfritt: Machiavelli skriver helt enkelt en praktisk manual för hur en ny eller befintlig furste (läs: chef/politiker/främsta medelåldersgrannen i BRF-styrelsen) ska säkra och behålla sin makt på effektivast möjliga sätt, helst utan att fel sorts blod spiller ner på slipovern från Ralph Lauren.
Låter det cyniskt? Absolut. Men det är också underhållande – speciellt om du, som jag, är en aning desillusionerad och snarare föredrar en dos sarkastisk klarsynthet än “Inspirerande citat-kalender 2024” på kontorsväggen.
Relationstips på Machiavellis vis
Enligt Machiavelli handlar makt inte om att bli älskad, snarare att inte bli hatad. Vår kära Niccolò skulle förmodligen ha visslat uppskattande över Frank Underwood i Netflix-serien House of Cards, muttrat något om att Tony Soprano faktiskt borde varit lite mindre kolerisk och sedan lutat sig tillbaka med ett glas chianti för att med skräckblandad förtjusning studera Donald Trumps Twitterkonto (eller kanske Kim Jong-Uns hårstylist).
Machiavelli hävdar bland annat att man bör verka barmhärtig, trofast, medmänsklig, ärlig och religiös – nyckelordet här är dock “verka“. Att faktiskt vara dessa saker är frivilligt (han blinkar nästan textuellt åt dig när du läser). Det här känns kanske manipulativt och lite väl hänsynslöst, men å andra sidan: Vem har inte i något ögonblick beundrat den iskalla effektiviteten hos personer som Michael Corleone i Gudfadern eller Logan Roy från Succession? Just det. Alla har vi en liten, hemlig Machiavelli-guidad del i oss själva – inklusive undertecknad, vars toppnotering i maktspel är när jag knep bästa solstolen på Mallorca-semestern redan kl. 06:45.
Eftersmak med tantofta
För att vara lite ärlig – något Machiavelli själv givetvis bara rekommenderar vid absoluta nödfall – kan det kännas något tröttsamt med råd som i grunden utgår ifrån att alla i ens omgivning är potentiella fiender, rivaler eller opportunister. Det finns bara en söndagsstek åt gången i grytskåpet, herrar, och om inte du slänger dig över den kommer grannen eller svågern att hungrigt hugga in. Visdomen kan kännas relevant, men omänsklig, och har du nått 50-plus har du kanske redan nog av tillkämpade spel och helvetiskt slipsknutar från sena 80-talets jobbluncher.
Men hur uråldrig och krass Machiavellis filosofi än må kännas, är den skrämmande aktuell. Mycket apropå dagens politiska klimat kan på goda (eller snarare onda) grunder tolkas genom Machiavellis glasögon: desinformation, ryktesspridning, skenpolitik och falska löften. Ärligt talat, det är inte direkt någon slump att Vladimir Putins nattduksbord påstås ha ett exemplar av denna bok – bredvid en samling dvd-boxar av Game of Thrones och senaste katalogen från Hugo Boss, antar jag.
Kritik och publikens omdöme – hatkärleken består
Även om Machiavelli aldrig hann få ett personligt konto på Goodreads hade hans odödliga verk idag en stark, men delad fanbase. Där har Fursten ett genomsnittligt betyg på 3,8/5 (Goodreads, oktober 2023) med recensioner som varierar mellan ”briljant strategi för dagens ledare” och ”en handbok för psykopater”. Kirkus Reviews har betecknat den som ”nödvändigt läsning men moraliskt dubiös”, och det är just i detta kontroversiella gränsland som dess största styrka ligger.
“Man måste antingen smeka människorna eller kväva dem.” – Machiavelli, Fursten
Just det citatet har dock ännu inte dykt upp i någon officiell HR-policy, åtminstone inte än.
Vem bör läsa den här boken – och vem bör låta bli?
Fursten är obligatorisk läsning för dig som har ett cyniskt sinne för humor, älskar politikens intrikata spel eller bara söker botemedel mot alltför mycket “medkännande ledarskap”-snack. Du som däremot fortfarande tar offentlig debatt på fullt allvar, eller är fast besluten att mitt i livet hitta ditt ”autentiska jag” med hjälp av andningsövningar och akvarellmålning, kan lugnt hoppa över denna ovärderliga (och oroväckande sanningssägande) bok.
Personligen slits jag mellan fascination och avsmak, men framförallt tacksamhet över att jag är född lagom sent för att slippa renässansens giftmord och intriger, men lagom tidigt för att fullt ut njuta av Clint Eastwoods bästa filmer och Pink Floyd på vinyl.
Betyg: 4 av 5 Machiavelliska slipovers
Ämnen i denna artikel: Bokrecension, Niccolò Machiavelli, Fursten,
