En död pojke i en koffert – Wennstam gör 1899 obehagligt aktuellt

I Stockholm 1899 hittas en pojke död i en koffert. När polisen skyller på ligapojkar börjar Olga, Hildur, Edit och Fredrika gräva i stadens fattigdom, klasskillnader och hemligheter.

Fyra kvinnor i historiska klänningar står på en träbrygga vid vattnet bredvid en gammal reskista, sekelskiftesmode, kaj, stadsarkitektur, vattenmiljö
Innehåll
Moder blod

Bokrecension

Midcent Bokrecension – Moder blod av Katarina Wennstam
”I Stockholm 1899 hittas en pojke död i en koffert. När polisen skyller på ligapojkar börjar Olga, Hildur, Edit och Fredrika gräva i stadens fattigdom, klasskillnader och hemligheter.”

ANNONS


En pojke i en koffert – och en stad som helst tittar bort

Det praktiska med att skylla på fattiga ungar är att man slipper besvära någon med inflytande. I Katarina Wennstams Moder blod är den bekvämligheten en del av själva obehaget.

Stockholm, juni 1899. Försommargrönska, stundande skollov och utsikten till bad. Åtminstone för barn som har råd att vara barn. Andra måste arbeta för familjens försörjning eller klara sig på gatorna. När en ung pojke hittas död i en koffert vid ett kallbadhus i Riddarfjärden riktar polisen misstankarna mot stadens ligapojkar. Ett pojkstreck som gått fel, lyder förklaringen. Ärendet får därmed en hanterlig form. Pojken får ingen rättvisa.

Olga, Hildur, Edit och Fredrika accepterar inte den enkla lösningen. Deras undersökning driver den fjärde huvuddelen i Sekelskiftesmorden, men det verkligt laddade är frågan bakom dödsfallet: Vilka liv anses värda att undersöka ordentligt?

Det är en stark upptakt. Wennstam behöver ingen seriemördare med konstnärliga ambitioner. Samhällets vanliga likgiltighet räcker utmärkt.

Fyra kvinnor som är mer än en utredningsgrupp

Romanens största tillgång är ändå inte kofferten utan kvinnorna som vägrar lämna den bakom sig. Olga, Hildur, Edit och Fredrika är vid det här laget seriens bärande konstruktion. Här fördjupas de utan att mordutredningen blir deras enda existensberättigande.

Det jag uppskattar är att deras utveckling får handla om mer än växande detektivkompetens. Deras relationer och mötet med klassamhällets gränser gör dem intressanta också när själva gåtan inte står främst. De blir inte bara fyra uppsättningar ögon som upptäcker sådant polisen missat. Läsintresset ligger lika mycket i vilka de är och vad deras engagemang betyder.

Samtidigt är det kollektivets styrka som dominerar. Den som vill ha en ensam, genial problemlösare med alkoholproblem och undermålig vinterjacka får söka på annat håll. Wennstam intresserar sig för vad människor kan åstadkomma tillsammans, särskilt när auktoriteterna redan bestämt sig.

Som ren mordgåta är romanen mindre övertygande än som berättelse om dessa kvinnor. Jag blir mer engagerad i deras vilja att förstå än upptagen av att själv hinna peka ut en skyldig. Det är en styrka, men också en begränsning för pusseldeckarläsaren.

Bokrecension-En död pojke i en koffert – Wennstam gör 1899 obehagligt aktuellt

ANNONS

Stockholm utan det nostalgiska filtret

Wennstams Stockholm är en stad av utveckling och förnyelse där framtidslöftena fördelas ungefär lika jämlikt som förmögenheterna. Några ser möjligheter. Andra behöver få ihop till mat.

Här fungerar den historiska miljön som mer än en uppsättning kullerstenar och tidstypiska kläder. Barnens arbete och utsatthet visar vad fattigdomen faktiskt kostar. Mödrarnas villkor knyter ihop kön och klass: ansvar är inte detsamma som handlingsutrymme. Den som förväntas hålla ett barn vid liv får inte automatiskt resurserna att göra det.

Det är romanens mest drabbande perspektiv. Wennstam gör det svårt att bekvämt sortera människor i skötsamma och förtappade. Även ordet ”ligapojkar” blir laddat. Det låter som en förklaring, men kan lika gärna vara ett sätt att slippa förklara någonting. Parallellen till dagens samtal om unga kriminella är tydlig utan att man behöver montera en debattsida mitt i Riddarfjärden.

Ändå blir berättandet ibland väl undervisande. När samhällsanalysen tar för stor plats tappar intrigen fart. Jag vill vara kvar i romanen, inte känna att någon just har tänt lysrören i en föreläsningssal.

Invändningen gäller doseringen, inte ämnet. Wennstam är starkast när orättvisorna framträder genom människornas villkor. Då behöver hon inte understryka. Läsaren har förstått, och sitter redan illa till mods.

Katarina Wennstam-En död pojke i en koffert – Wennstam gör 1899 obehagligt aktuellt

Starkt mottagande – och ett välförtjänt läsråd

Mottagandet är överlag mycket positivt. Bläddrat ger 10/10, berömmer researchen, Stockholmsmiljön och förbindelserna mellan då och nu:

”Jag har svårt att lägga från mig boken.”

Samtidigt skriver Bläddrat att Död mans kvinna berörde mer. Full pott utesluter tydligen inte konkurrens inom familjen.

Enligt O ger betyg 4 och framhåller att ”karaktärerna är viktigare än spänningsmomenten”. Det ligger nära min läsning. Hyllan uppskattar blandningen av samhällsskildring, kvinnohistoria, mordmysterium och relationer, men noterar föreläsande drag. Och dagarna går tycker också att faktapartier ibland skymmer intrigen. Moder blod nominerades dessutom till Adlibrispriset 2026 i kategorin Årets spänningsroman.

Min rekommendation är tydlig: läs den för kvinnorna, staden och den obekväma blicken på vem samhället väljer att skydda. Söker du framför allt ett raffinerat kriminalpussel finns mer renodlade alternativ. Vill du däremot ha en historisk spänningsroman där människorna väger tyngre än mekaniken är detta ett starkt val.

Wennstam gör inte det förflutna mysigt. Tack för det. Vi har redan tillräckligt många stadsvandringar.

Betyg: 4 av 5.

ISBN – 9789190117217

ANNONS
Dela

Du kanske också gillar

Nyhetsbrev

Underhållning i din inkorg

Veckans bästa guider — samlat och utan brus, för dig som vill ligga steget före.

Varje vecka. Avsluta när du vill.