Knausgård är tillbaka – och nu vill han få oss att bry oss om Arendal
Bokrecension
Midcent Bokrecension – Arendal av Karl Ove Knausgård
“Knausgård återvänder med romanen Arendal, en egensinnig skildring av vardag, minne och existens i norsk småstadsmiljö – allt med samma ärliga detaljbesatthet vi älskat (eller hatat).”
Finns det något mer deprimerande än en norsk småstad i snöslask – eller är det bara Knausgård?
Okej, erkänn: har du någonsin öppnat en Knausgård-roman utan att samtidigt känna både skräckblandad förtjusning och ett svagt behov av kaffe intravenöst? För min del har jag länge funderat på om Knausgård är den nutida litteraturens svar på grötfrukost: omtänksamt långkokt, närande, ibland outhärdligt monotont – och ändå, när det är bäst, överraskande berörande. Med Arendal, femte delen i “Morgonstjärnan”-universat, får vi ännu mer av det Knausgårdska – på gott och ont.
En norsk vinterpyts av depression och detaljer
Arendal startar med motorstopp – metaforiskt och bokstavligt. Syvert Løyning ska bara hem från jobbet till fru och barn, men hans bil lägger av utanför Arendal och det är vinter. Det är förstås ingen “Once Upon a Time in Hollywood”, utan snarare “Once Upon a Time at a Norwegian Circle K” där existentialism serveras tillsammans med en trist kaffekopp. Syvert kämpar med minnet, längtan och det där ständiga Knausgårdska motståndet mot att fatta några som helst beslut.
Det jag ändå fascineras av är hur Karl Ove fortsätter driva sin nästan tvångsmässiga detaljbesatthet (ingen kan beskriva 1970-talets motorvägskaffe, snödrev och känslan av att behöva bajsa utan att våga fråga var toaletten är, så här utförligt). I Arendal förblir landskapet lika grått och förändligt som Syverts inre: ”Han vandrar genom staden, staden vandrar genom honom.” Läsaren får vara med om Syverts gränsland mellan det kända och okända, inte minst känslomässigt; här finns kärlekslängtan, skeppsvrak, och allmänt existentiellt skav.
”Knausgårds förmåga att öppna ögonblicken är oöverträffad. Plötsligt är livet där, som det händer, genomströmmat av möjlighet. Det är sanning. Kunskap i en form som bara romanen kan nå.”
– Expressen
All styrka och all irritation
Knausgårds metoder är lika pålitliga som en Volvo 240 och lika långrandiga som en släktmiddag i orten under den mörkaste novemberveckan. Jag imponeras, absolut – men ibland vill jag skrika: ”Vi har fattat att Syvert fryser! Du behöver inte påminna oss på varannan sida.” Ändå är det här märkligt del av tjusningen; få kan göra det vardagliga så outhärdligt fängslande. Som när Syvert går genom en sovande Arendal och plötsligt inser något avgörande om sitt eget liv – bara för att nästa stycke ägnas åt att hitta en öppen kiosk.
Jämför man med Min kamp-serien är Arendal både mindre grandios och mer lågmäld. Tonen är fortsatt personlig, bekännelselitteraturen har inte dött, men Knausgård har lagt sig nära det vagt magiska: som om han försöker förvandla dagdrömmar om folkets park till nåt slags nordisk version av Stranger Things – minus monster, plus snöblask.
Kritikerna och folkets dom
Mottagandet? Inte förvånande har Knausgårdälskare gått i spinn, medan mer rastlösa själar hotat med självsprängning. Expressen är lyriska, Nextory-läsarna ger stabila 4,3 av 5 i snittbetyg och på Goodreads (där boken redan dykt upp i diverse internationella läslistor) är trenden liknande – det vill säga: oväntat många som faktiskt tycker att Norgelunk-beskrivningar är det mest levande man kan läsa. RogerEbert.com har av förklarliga skäl inte recenserat, även om Knausgård kanske skulle locka även en filmsnubbe med förkärlek för ångestklimat.
”Det är som att läsa Proust på kommunalt snötåg, minus madeleinekakan.”
– Anonym Goodreads-användare
Värt att läsa – för vem?
Är Arendal årets kioskvältare? Nej. Men det är istället en bok för dig som både vill och orkar nörda ner dig i det småskaligt episka. Du får existentiell famlande, övertygande vardagsförtrollning, och – låt oss vara ärliga – även en och annan passage du förmodligen kommer att hoppa över av ren självbevarelsedrift. Älskar du Knausgård sedan tidigare? Läs! Stör du dig redan på detaljnivån? Spring! Men du missar några av de mest gripande, sorgligt vackra stycken om vardagens små glapp mot avgrunden på länge.
Betyg: 4 av 5. För dig som uppskattar när skandinaviska småstadsvinterkvällar aldrig riktigt tar slut – och allra minst i fantasin.
Han vandrar genom staden, staden vandrar genom honom. Arendal är en roman om omöjlig kärlek och om omöjligt liv. Om fartyg med döda, om eld och is, svindlande stjärnhimlar och en man som försöker finna sitt fotfäste i tillvaron.
Ämnen i denna artikel: Bokrecension, Karl Ove Knausgård, Arendal
ISBN_13 – 9789113130422
