Ungersk misär på hög nivå – Motståndets Melankoli gör ångest till konstform
Bokrecension
Midcent Bokrecension – Motståndets melankoli av László Krasznahorkai
“En mardrömslik ungersk småstad, uppgivenhet på export och Bisarr Kafka-vibb – Motståndets melankoli är en sylvass och svårmodig roman, lika jobbig som briljant.”
En död val och ännu dödare själar – Välkommen till Motståndets Melankoli
Har du någonsin längtat efter en roman där huvudpersonerna är lika hopplösa som vädret i november och hoppet hängs upp på en ruttnande valkropp? Lugn, László Krasznahorkai hör dig. “Motståndets melankoli” är boken där Kafka skulle flytta in på arbetsförmedlingen i Mörarp och Dostojveskij skulle sitta på en halvfull pizzeria och stirra tyst i väggen. Allt medan en gigantisk död val långsamt ruttnar utanför fönstret – bokstavligt talat.
Bisarr cirkus på apokalypsens förort
Krasznahorkais roman utspelas i en så anonym ungersk småstad att Google Maps bara skulle svara “Vem?” När stadens invånare får besök av en cirkus, komplett med en enorm utstoppad val, trillar inte bara den lokala ekonomin utan också folks förstånd ner i ett dike och somnar där. Centralfiguren fru Pflaum sitter på ett tåg hem, förfärad över människosläktet hon tvingas dela vagn med, och möts hemma av sin överseende, stjärngluttande son Valuska. Allt medan den maktgalna fru Eszter smider illvilliga planer och ett stycke obsolet musik rullas ut i kulisserna.
Bokens persongalleri består av självömkande spillror, olycksbådande maktspelare och (förstås) en man som betraktar universum genom sitt eget förvrängda kalejdoskop av stjärnbilder. Om Murakami skriver som om han druckit sake i månljus, så kramar Krasznahorkai ur en kall espresso över tangentbordet, med ryssfilter på. Får du déjà vu? Det är Kafka, Beckett och Melville som trängs i korridoren, härjat av Centraleuropas gråsuggor och cynism.
En maratonläsning för masochister – Språket, stilen och charmen
Språket är furiöst, vansinnigt och ibland direkt fientligt mot sin läsare. Glöm kapitel, punkter och naturliga andningspauser. Krasznahorkai skriver gärna meningsmonster som sträcker sig över flera sidor – om du tappar bort dig får du helt enkelt backa och försöka igen (eller ringa efter bärgare). Det är modigt, det är mäktigt, och ibland så satans jobbigt att man vill flytta till solen och bara läsa Facebook-kommentarer i ett halvår.
Men: Det är också genialiskt. Att läsa “Motståndets melankoli” är att låta sig virvlas runt i en mardröm där det absurda är vardag, det vardagliga är absurt och allting är så nattsvart att det blir omöjligt att titta bort. Ibland skrattar man tyst (eller högt) åt eländet; ibland blundar man och hoppas att någon, någonstans, åtminstone har löst wifi-problemet.
Kritikersågning och publikförvirring – Hur världen har reagerat
Krasznahorkai hyllas av kritiker som “Ungerns apokalyptiska mästare” (Susan Sontag). Steve Sem-Sandberg jämför honom med Birgitta Trotzig (“De utsatta”) – och det är inte småpotatis. På Goodreads får boken 4,2/5 i snitt (baserat på närmare 7000 röster), men kommentarerna är fyllda av beundran, förtvivlan, och lätt hjärnblödning. The Guardian prisar romanen för dess hypnotiska, drömlika stämning, medan Kirkus Reviews varnar: “Read with caution: here be existential monsters.”
”Krasznahorkai är den ungerska samtidslitteraturens apokalyptiske mästare på samma nivå som Gogol och Melville.”
— Susan Sontag
Kort sagt: De som orkar, älskar. De som twitterläser, ger upp redan på omslaget.
Ska du tortera dig själv eller någon du älskar med denna?
Motståndets melankoli är romanen för dig som inte räds mörker, absurditet och litterära utmaningar av den svettiga sorten. Den skänker tröst och förtvivlan, ibland på samma sida. Om du gillar Kafka, Beckett eller känslan av att stirra in i ett trasigt akvarium och upptäcka att livet är en väldigt lång tisdag – då är det här ditt nästa måste.
Omdöme: 4/5 – För dig som älskar grandiost elände, menar allvar med ditt läsande och gärna blir både omskakad och lätt kränkt av språklig briljans.
László Krasznahorkai, Laszlo Krasznahorkai. — längre och större – slog hon rysande fast än de turkiska långtradarna som förr kört rakt genom staden , och hela den slarvigt hopsatta skapelsen som stank av en söt fisklukt släpades under …
Ämnen i denna artikel: Bokrecension, László Krasznahorkai, Motståndets melankoli
ISBN_13 – 9789113057767
