The Office byter kaffemaskin mot kopiator – The Paper ger gammal media nytt liv och gamla fans nya skratt
Skulle din gamla chefredaktör överleva TikTok-eran? “The Paper” svarar, med sylvass satir och pressveck på kavajärmarna. Luta dig tillbaka – det är dags att skratta åt branschen som fortfarande tror att faxen är det nya heta.
“The Paper är den mockumentär vi inte visste att vi behövde – en sylvass analys av lokaljournalistikens dödskamp, lika träffsäker i sina absurda detaljer som i sina gapskratt mot undergången.”
Showtime
Mockumentärens eviga lockelse: varför vi älskar att skratta åt vår egen undergång
Vad är det egentligen som gör mockumentärformatet så förbaskat svårt att slita sig från—och varför får vi en särskild kick just när det är vår egen arbetslivsruin som dras i smutsen? ”The Paper” lutar sig tryggt mot denna eviga formel: låt publiken känna igen sig och sedan långsamt koka dem i en gryta av bitter sanning och komiskt lidande. Serien är proppad med små absurditeter i vardagen: chefredaktörens blankpanik inför ännu en viral TikTok-dans på redaktionsgolvet, praktikantens tappert missriktade pitch för en true crime-spalt om kommunala vägföreningar, den för evigt trasiga kaffeautomaten som utsetts till kontorets verkliga ledare.
Det är i precis den här blandningen av tragik, nostalgi och spetsat självförakt som mockumentären hittar sin fulla träffsäkerhet. Vi kan skratta åt, och samtidigt sörja, pappersjournalistikens sista dödsrosslingar. Humorn fungerar både som en livboj och en gravsten. För den som minns när Expressen fortfarande sålde ut på Pressbyrån innan lunch — och för den som någon gång stått med trycksvärta under naglarna och en deadline som ekar — känns det direkt igen. Serien sparkar nedåt, uppåt och framförallt inåt. Och vi älskar det.
Det är nämligen något mästerligt i att som publik både kunna identifiera sig med och distansera sig från de små och stora katastroferna i en döende arbetsmiljö, utan att bli tvungen att ringa löneväxlaren. När självparodin är som bäst (och i ”The Paper” blixtrar den faktiskt till rätt ofta), då påminns man om varför The Office en gång i tiden blev ikonisk: vi får skratta ut för att slippa gråta in.
Journalistiska dinosaurier och nya tidens pajasar
Att följa redaktionen på ”The Paper” känns ungefär som att hitta sin gamla mobiltelefon från 2003 och försöka starta den: först skrattar man, sedan får man en liten släng av existentiell ångest. Rollistan är lika brokig som svensk offentlig sektor dagen före midsommar. Här möter vi chefredaktören Tomas, som gång på gång berättar om sitt legendariska Pulitzer-ögonblick—som om han, och inte Bob Woodward, en gång skulle ha avslöjat Watergate. Skådespelaren Göran Holmström lyckas förmedla både den genuint bittra sarkasmen och det smått desperata självförsvaret som krävs för att motivera ett 40-årigt förhållande till deadlines och lönesänkningar. Runt Tomas snurrar en smått dödstrött stab av reportrar som alla sett bättre dagar – och praktikantgänget vars ambition att göra “journalistik som känns” gärna börjar med TikTok-danser men slutar med internettrollning.
Det är ett typgalleri som känns plockat direkt från kafferummet på valfri tidningsredaktion – samtidigt som manusförfattarna lyckas putta in just tillräckligt med samtida samtidsångest för att triangulera mellan The Office och den totala digitala kollapsen. Särskilt roande är unga Maja Nilsson (spelad av – håll i er nu – TikTok-profilen Ella Eriksson), vars jakt på “engagerande content” bäst sammanfattas av repliken:
“Ska vi testa true crime om grovsoprummet? Det är ju ändå ingen som källsorterar längre.”
Sådana små absurditeter lyfter serien från ren lyteskomik till något mer – här skildras generationskrockar, digital panik, och längtan efter journalistisk mening med samma klarsynta ironi som man förväntar sig av en riktigt bra mockumentär. Det är skickligt, roligt, men ibland så smärtsamt träffsäkert att man som tittare halvvägs vill gömma sig bakom soffkudden. Rollprestationerna har redan hyllats av kritiker på IMDb (“skönt meningslösa, men ändå skrattframkallande”, 7,5/10 i snittbetyg), och på Metacritic landar serien runt stabila 74/100 – långt ifrån dussinvara, även om ingen får prestera på Bob Odenkirks nivå i Better Call Saul.
Sammanfattning: kaffedoftande kollaps med hjärta
The Paper levererar precis vad mockumentärälskare vill ha: nostalgisk träffsäkerhet, generösa mängder självförakt och en redaktionell cirkus som både roar och rör om. Serien prickar samtida journalistångest med hejdlös humor, bjuder på skickliga rollprestationer och balanserar subtil samhällskritik mot rent kaos. Visst, ibland fastnar man i repetitiva skämt om presskyla och digitalt vansinne, men på det hela taget lyckas The Paper vara både vass och varm.
Vem kommer att gilla det?
Den här serien är ett måste för dig som någon gång haft en prestandakris över siffran på din kaffemaskin, för mediefolk som minns när deadline betydde trycksvärta snarare än en missad hashtag – och för alla som älskar den sortens smärtsam humor där du skrattar högre ju närmare sanningen det kommer. Om The Office och W1A är dina trygga komediplåster, hittar du garanterat hem här.
Betyg: 4/5
Kritiker på RogerEbert.com kallar The Paper “ett svenskt svar på newsroom-nostalgi med bitsk nutidssatir”, och lyfter särskilt fram regin och de ironiska väntrumsscenerna som “nästan för smärtsamma att titta på, men omöjliga att slita sig ifrån”. Med betyg mellan 7,5 och 8,0 bland streamingbetyg och lovord från både IMDb och Metacritic, känns det tryggt att rekommendera en binge-watch – fast se till att kaffebryggaren håller för trycket.
The Paper – 2025 – Showtime – Rollistan innehåller bl.a:
Domhnall Gleeson, Sabrina Impacciatore, Chelsea Frei, Melvin Gregg
Bilder från TheMovieDataBase. Showtime
