Simma eller dö – “Den svenska torpeden” är ett svettigt mästerverk

En visuellt imponerande och hänförande skildring av simmerskan Sally Bauers kamp för att simma över Engelska kanalen.

En svensk simlegend kastar sig ut på djupa vatten i återskapandet av Sally Bauers legendariska bedrifter – men lyckas filmskaparna hålla huvudet ovanför ytan eller drunknar dramat i historiska friheter?

“Den svenska torpeden är en visuellt hänförande hyllning till pionjären Sally Bauer, vars simstrapatser över Engelska kanalen är både inspirerande och gripande men drunknar något i dramaturgins grova penseldrag.” – Midcent recension

En simtur genom historien – verkligheten vs filmens drama

Att filmatisera riktiga personers liv är alltid en balansgång mellan sanningshalt och konstnärlig frihet, och Den svenska torpeden är knappast ett undantag. Filmen tar sig an den sanna berättelsen om Sally Bauer, kvinnan som 1939 chockade både den svenska allmänheten och den internationella idrottseliten genom att bli den första skandinaven – och en av ytterst få kvinnor – att simma över Engelska kanalen. Bauer kämpade inte bara mot vågorna och kylan utan också mot samtidens grova skepsis och otaliga fördomar kring kvinnligt idrottande. Filmskaparna har vävt in såväl Bauers idrottskomplexitet som tidens politiska och sociala klimat, men det märks tydligt att man också kryddat historien för dramaturgins skull. Exempelvis lyfts Bauers konflikt med Svenska Simförbundet fram som en intensiv maktkamp, trots att historiska källor tyder på en betydligt mer sansad dialog mellan parterna. Vissa purister kommer ta illa upp över dessa dramatiska friheter, medan andra ser det som ett nödvändigt verktyg för att skapa större empati med karaktärerna. Oavsett vilken sida man står på går det inte att förneka att filmens beslut påverkar intrycket av autenticitet och därmed även tittarens inlevelse.

Djupdykning i det visuella – ett hav av detaljer och elegans

Visuellt sett är Den svenska torpeden en triumf. Regissören och fotografen har tillsammans skapat en film som med lätthet bär den dramatiska tyngden – även i stunder då manuskriptet svajar mycket tydligare än Sally Bauer gjorde ute bland vågorna. Filmens fotografiska stil hyllar Bauers kamp likt en elegant tavla i rörelse; bilder på ett rovgirigt hav som pendlar mellan skoningslös ilska och förförisk stillhet tar effektivt publiken med på simmarens skoningslösa resa. Närbilder på frostbeklädda ögonfransar, händer som kämpar sig genom det isande vattnet och panoreringar över det becksvarta vattnet under nattliga scener skapar en påtaglig intensitet. Produktionen har gått till omfattande längder för att få tiden kring skiftet mellan 1930- och 1940-tal autenticitetstroget, och detaljarbetet är stundvis rent överväldigande. Den tidstrogna kostymdesignen – där överrockar och hattar samsas med autentiska baddräkter från eran – kompletteras av minutiös scenografi som omsorgsfullt återskapar miljöerna från Stockholm, Dover och andra historiskt korrekta platser där dramat utspelar sig. Det visuella hantverket når sin absoluta höjdpunkt vid själva starskottet på Bauers simtur över Engelska kanalen, där elegans och dramatik samspelar perfekt. Det är i dessa scener filmens visuella styrka kommer till sin fulla rätt – vare sig man köper historiens dramatiska vändningar eller ej är det svårt att inte imponeras över filmduken.

Kritikerkåren simmar i cirklar – succé eller bottennapp?

Filmens mottagande har minst sagt varit blandat, även om betygen generellt lutar åt det positiva hållet. På IMDb ligger filmen i skrivande stund på solida 7,4 av 10, medan Metacritic samlat betyget 66 av 100 från kritikerna – ett stabilt men inte överväldigande resultat. RogerEbert.com gav filmen 3 av 4 stjärnor och prisade framförallt filmens visuella språk och huvudrollsinnehavarens tolkning av Bauer:

“Trots enstaka dramaturgiska missgrepp levererar filmen en övertygande hyllning till en pionjär vars kamp gjort avtryck långt bortom simsportens arenor.”

Huvudrollsinnehavaren imponerar även i svenska tidningar och filmbloggar, ofta beskriven som “filmens verkliga ankare”, trots att flera recensenter har ifrågasatt en och annan dialog som av vissa beskrivits som “något teatralisk och klumpig”. Publiken tycks ändå ha slukat filmen med entusiasm, särskilt bland den äldre målgruppen, där Bauers ikonstatus givetvis spelar en stor roll i lockelsen. I kritikerleden råder dock fortsatt delade meningar om filmens balansgång mellan historialektion och melodram; medan vissa anser att dessa kompromisser ger filmen en bredd och känslomässig tyngd, frustreras andra över vad de kallar “ett förenklat berättargrepp”. Likväl simmar Den svenska torpeden, än så länge, tryggt ovanför vattenytan – kanske inte en pärla av absolut mästerklass men definitivt värt doppet.

“Den svenska torpeden är en visuellt bedårande, dramatisk hyllning som dock ibland simmar vilse i historiens vattendrag – definitivt sevärd men långt ifrån fläckfri.”

Slutspurten – summering och reflektioner

Den svenska torpeden briljerar med ett förstklassigt visuellt berättande, tidstrogen estetik och en huvudroll som sveper med tittaren på ett sätt få kan motstå. Inevitabelt finns här en dramaturgisk dramatik som ibland gränsar till det teatraliska – ett snabbt hopp från torrt, faktabaserat berättande till dramatiska konfrontationer och stunder av onödigt överdriven konflikt. Som RogerEbert.com påpekar är det framför allt filmens visuella styrka och huvudrollens autentiska spel som håller intresset levande:

“Trots dramaturgiska missgrepp levererar filmen en övertygande hyllning till en pionjär vars kamp gjort avtryck långt bortom simsportens arenor.”

Slutsumman blir således splittrad: estetik och skådespel ligger på olympisk nivå medan känslan för subtilitet och verklighetstrogenhet ibland haltar. IMDb:s publikpoäng (7,4/10) och Metacritics samlingsbetyg (66/100) avslöjar också att kritiker och publik, trots visst tvivel, generellt uppskattar filmen. Framförallt äldre generationer lär sympatisera med berättelsen och finner säkert romantiken i Bauers pionjäranda tilltalande.

Vem ska då kasta sig i biostolen? Uppskattar du filmer som kan inspirera, överraska och visuellt imponera snarare än strikt skildra historiska dokumentationer – ja, då är detta absolut din baddräktsstorlek. Är du däremot en historisk purist som reagerar allergiskt på dramaturgiskt “kryddande”, kan det vara klokt att hellre nöja dig med en dokumentär.

Betyg: 4 av 5 – långt ifrån perfekt, men väl värd doppet.

The Swedish Torpedo – Rollistan innehåller bl.a:
Josefin Neldén, Mikkel Boe Følsgaard, Lisa Carlehed, Ivar Forsling

    

Bilder från TheMovieDataBase000