AI – Får tekniken oss att fördumma oss själva?

AI har blivit lite som snabbmat – alla klagar på kvaliteten och innehållet, skojar generande om sitt regelbundna bruk vid matbordet, men återkommer trots det dag efter dag och köper samma undermåliga hamburgare av teknikvärlden. För handen på hjärtat, visst är det lika smidigt att klicka fram ett AI-svar ur ChatGPT som att svänga in på drive-thru? Det kan vi alla skriva under på. Frågan är bara: Blir vi smartare, eller håller vi på att fördumma oss själva bit för bit genom vår tekniska bekvämlighet? Är AI-tekniken hjälten i dramat eller djävulen som smyger sig obemärkt in och förvandlar oss till tanklösa soffzombier med mobilen som enda hjärna?

Den dagliga AI-fällan – smidighet eller lättja?

Ingen kan förneka att AI har vävt sig in i vår vardag på ett sätt som är både imponerande och lite skrämmande. Från det ögonblick då vi kliver upp på morgonen och hälsar vår smarta högtalare god morgon (för att få väderprognosen levererad med en entusiasm som inga normala människor visar upp i verkligheten) till den tidpunkt på kvällen då Netflix föreslår att vi för femtioelfte gången vill se samma kriminaldrama. Vi verkar för länge sedan ha bestämt oss för att hjärnan, denna gråaktiga lilla muskel, bäst arkiveras för riktiga nödlägen.

Google Maps har blivit ett självklart stöd, till och med de gånger vi med stolthet egentligen kan vägen. Bekvämt lutar vi oss emot appen snarare än vårt eget minne, och därmed minskar vi också vår rumsliga förmåga. Enligt CNET:s undersökningar lär vi oss faktiskt sämre att orientera oss när vi överlåter vägvalen till AI – det är som att låta gymmedlemskapet vila medan man parkerar framför tv:n med en chipspåse, innehållsförteckning: 100 procent bekvämlighet.

Och vem känner inte igen familjesceneriet i bilens framsäte när GPS:en stolt meddelar: ”Du har nått ditt mål” – samtidigt som man stirrar rakt in i en bommad grusväg i utkanterna av ingenstans? Ett humoristiskt exempel, javisst, men bakom ligger en skrämmande sanning: Vi litar så blint på tekniken att vi sällan märker att vår AI-kompis saknar helt basal lokalkännedom eller sunt förnuft.

“AI är tekniken som frälser oss – men också, ibland, skickar oss rakaste vägen in i en sjö.”

Googlesyndromet – varför minnas när AI minns allt?

Det är inte bara vårt lokalsinne som hotas av AI-tekniken, utan även vad vi väljer att minnas. Sedan Google tog över rollen som mänsklighetens globala minnesbank har vi medelålders herrar gått från levande vandrande encyklopedier till skickliga googlare. Varför minnas regentlistor, datum för viktiga historiska händelser eller den där såsens recept från mormors gamla kokbok, när både Google och numera ChatGPT med en sekundsnabb sökning träder in som räddande hjärnsubstans?

Experter på Wired benämner fenomenet som ”digital amnesi” eller ”Google-effekten”. Det fungerar ungefär som en extern hårddisk för vårt minne – när information blir för lättillgänglig minskar incitamentet att lagra kunskapen i det biologiska minnesutrymmet. Detta kan låta praktiskt – det frigör trots allt hjärnkapacitet för nya kreativa genidrag (eller åtminstone nya kreativa ursäkter för att undvika trädgårdsarbete). Men det finns samtidigt allvarliga invändningar att ta hänsyn till. Många menar att om hjärnan kan halka fram utan att ansträngas eller minnas detaljer, försämrar vi våra grundläggande kognitiva förmågor på sikt.

Var det bättre förr, när man tvingades memorera multiplikationstabellen och telefonnummer till hela bekantskapskretsen? Antagligen inte, men dagens methods of least effort – att istället bara känna till hur man snabbast hittar informationen – kan leda oss in i ett beroendeförhållande där vi konstant begär en digital krycka att luta oss emot. Ingen ifrågasätter AI:s praktiska nytta, men frågan är hur vi hittar balansen mellan ny bekvämlighet och gammal hederlig intelligens. Eller ska vi, som någon fyndigt uttryckte det i Wired: ”köpa större och större hårddiskar istället för att rensa bort onödiga filer”? Risken är förstås att våra hjärnor, liksom ett ostädat förråd, snart bara innehåller kartonger fyllda med onödiga instruktioner om hur man googlar.

Experternas ord – dum eller smart, AI förändrar våra hjärnor

Att påstå att AI ritar om vår mentala karta är knappast en överdrift. Senaste åren har flera hjärnforskare slagit larm om att vår ökande användning av AI-assistans inte bara förändrar hur vi memorerar saker – utan bokstavligen hur våra hjärnor fungerar. Svenska Dagbladet publicerade nyligen intervjuer med neuroforskare som förklarade att vår hjärnas plasticitet innebär att den konstant anpassas efter de verktyg vi använder ofta. Kort sagt: Ju mer vi låter AI göra våra basala kognitiva uppgifter, desto mindre tränas hjärnans eget “maskineri” som råmaterial för intelligens, kreativitet och kritiskt tänkande.

Enligt Wireds reportage har forskning vid Harvard visat tydliga tecken på förändring även i hur vi angriper problemlösning. Förr handlade intelligens om att internt lagra och koppla ihop olika kunskapsfragment. Idag tycks nyckeln snarare ligga i förmågan att snabbt formulera rätt frågor till maskiner som blivit våra externa tankemaskiner. Frågan är förstås om detta är ett steg framåt eller bakåt. Professor Stephen Kosslyn vid Harvard menar i Wired att det rör sig om en balans: “AI kan frigöra hjärnan från rutinuppgifter och bana väg för kreativitet, men bara om vi regelbundet utmanar oss själva att bryta vårt nyförvärvade bekvämlighetsberoende.”

“Vi formar AI:n, sedan formar AI:n oss – frågan är bara vem som har övertaget.”

Den avgörande punkten verkar alltså vara vår medvetenhet. Neurologiska studier visar att den största faran ligger i vår bekvämlighet: det är när vi slutar utmana hjärnan som den börjar ställa in sig på ett lågmält standby-läge. Effekten kan vara subtil och ta år att märka, men konsekvenserna är ändå påtagliga – risken finns att vi utvecklar ett kroniskt tillstånd av ytlig informationsbearbetning och minskat kritiskt tänkande. Det kanske inte verkar dramatiskt dag för dag, men ackumulerat under ett teknikdrivet liv kan detta vara skillnaden mellan en vital hjärna och en ganska medelmåttig grå massa, mest lämpad att scrolla passivt genom sociala mediers flöden.

“AI är vår tids bekväma soffa – skön att sjunka ned i men riskerar att göra oss för lata att ta oss upp igen.”

Sammanfattning

Artikeln tar upp AI-teknologins roll i vår vardag, och hur det ökande beroendet av bekväm digital teknologi kan påverka vår intelligens och kognitiva förmågor. Forskning från Harvard, rapporterat av Wired, visar att vårt sätt att lösa problem förändras i takt med att vi lämnar över rutinuppgifter till AI. Fenomen såsom “Google-effekten” förtydligar att när information alltid finns ett klick bort, minskar incitamentet att aktivt memorera och bearbeta kunskap. Svenska Dagbladet lyfter hjärnans plasticitet och hävdar att våra mentala förmågor försämras när vi slutar anstränga oss mentalt.

En undersökning från CNET visar exempelvis att överdrivet GPS-användande försämrar vårt lokalsinne och rumsliga uppfattning. Om vi fortsätter detta mönster, riskerar vi enligt experter att långsiktigt reducera vår förmåga till djuplärande, kreativitet och kritiskt tänkande.

Denna insikt är viktig eftersom medvetenhet om riskerna med AI kan hjälpa oss använda tekniken på ett balanserat sätt – inte som en krycka, utan som en partner för tankeverksamhet. Bara genom balans och aktiv hjärnträning kan vi säkerställa att AI hjälper oss tekniskt utan att sabotera oss mentalt.

Källor i artikeln:

• Wired – forskning kring digital amnesi och AI:s påverkan på problemlösning vid Harvard University.
• CNET – studier om GPS-användning och försämrat lokalsinne.
• Svenska Dagbladet – intervjuer med neuroforskare om hjärnans anpassning efter teknikvanor.

Ämnen i denna artikel: AI, teknikberoende, innovation, internetvanor, mänsklig intelligens,