EU lovade tydlighet och stopp för greenwashing. Fem år senare drunknar fondspararen i ESG-termer och blanketter – medan SFDR 2.0 blir ett dyrt erkännande av regelverkets brister.
Du vill veta om fonden i ditt pensionssparande finansierar solceller, omställning – eller mest ett välpolerat dokument om ambitionen att göra gott. Det är en rimlig fråga, särskilt när pengarna ska räcka längre än ryggens tålamod för övertid vid 63.
EU:s regelverk SFDR skulle göra hållbara fonder enklare att jämföra och bromsa greenwashing. Resultatet blev i stället en djungel av etiketter, förkortningar och blanketter som få vanliga sparare har nytta av.
Sustainable Finance Disclosure Regulation, SFDR, började gälla 2021. Idén var både sund och nödvändig: finansbranschen skulle redovisa hur den arbetar med hållbarhet, kapital skulle lättare kunna styras mot den gröna omställningen och spararen skulle få bättre skydd mot greenwashing.
Det behövdes. Utan gemensamma krav kan nästan vilken fond som helst låta klimatsmart i reklamen, bara den har ett grönt löv i presentationen och en kommunikationsavdelning med gott självförtroende. SFDR skulle tvinga fram mer information och göra jämförelser möjliga.
Systemet byggde på tre kategorier. En fond enligt artikel 6 hade inte hållbara investeringar eller hållbarhetsfrämjande egenskaper som sitt särskilda fokus. Artikel 8 omfattade produkter som främjade miljömässiga eller sociala egenskaper. Artikel 9 var den högsta nivån: där skulle hållbara investeringar vara själva målet, med högre krav på hur målet definierades och följdes upp.
Det låter överskådligt, ungefär som att välja mellan lätt, medium och stark senap. Problemet är att artikelnumren aldrig var tänkta som enkla kvalitetsstämplar för fondsparare. Ändå började de ofta fungera så i marknadsföringen. En högre siffra kunde uppfattas som grönare, medan verkligheten krävde att man läste villkor, metod och innehav. Det är inte riktigt vad någon menar med lättbegripligt.
EU-kommissionen uppger att informationsblanketter kan bli upp till fem sidor långa per produkt. Där ryms uttryck som principal adverse impacts, do no significant harm och olika gränsvärden för andelen hållbara investeringar. För fondbolag och ESG-analytiker är det relevant fackspråk. För den som månadssparar mellan bolåneavin och barnens träningsavgift är det ofta bara textmassa med slips.
Beucs konsumentundersökning från 2025, med över 11 000 konsumenter i elva europeiska länder, pekar på själva kärnfelet: betydligt färre uppgav att de var väl informerade om investeringarnas hållbarhetsaspekter än om de finansiella. Spararen kan alltså ofta hitta avgiften och risken, men har sämre förutsättningar att bedöma fondens hållbarhetsarbete.
En hållbar etikett är bara värd något om du kan förstå vad den betyder innan kaffet kallnar.
Hållbara fonder ska inte väljas som en moralisk accessoar till portföljen. För många handlar valet om att pengarna ska stödja en viss riktning utan att man blundar för avkastning, risk och avgifter. Men en SFDR-klassning säger inte på egen hand om fonden passar ditt mål, hur koncentrerad den är eller om kostnaden äter upp mer än hållbarhetsambitionen tillför.
Se därför klassningen som en startpunkt, inte som en köpknapp. Fråga fondbolaget eller rådgivaren vad fonden faktiskt äger, vilka hållbarhetskrav som används och hur de följs upp. Läs också fondens avgift, risknivå och placeringsinriktning. Det är mindre romantiskt än en grön etikett, men pensionskapitalet har sällan blivit rikare av romantik.
EU-kommissionens förslag till SFDR 2.0 vill ersätta artikel 6, 8 och 9 med tre mer begripliga kategorier: Sustainable, Transition och ESG Basics. Tanken är att förenkla informationen, bland annat med tvåsidiga produktblad, och minska utrymmet för greenwashing.
Skillnaden är viktig. En fond som främst investerar hållbart ska kunna skiljas från en fond som fokuserar på bolag i omställning – och från en fond som använder ESG, alltså miljömässiga, sociala och bolagsstyrningsrelaterade faktorer, som en del av processen utan att göra hållbarhet till huvudlöftet. Det är en mer vardaglig karta över vad du faktiskt köper.
Förslaget är ännu inte färdigt. Enligt Europaparlamentets process ska parlamentet först enas om sin ståndpunkt, innan förhandlingar mellan parlamentet, rådet och kommissionen kan börja. Räkna alltså inte med att gamla etiketter försvinner över en natt.
SFDR:s bestående lärdom är enkel: transparens är inte samma sak som begriplighet. Den kloke spararen väntar inte på den perfekta EU-etiketten, utan kräver att fondens löfte går att översätta till vanlig svenska.
SFDR infördes för att ge bättre insyn i hållbara fonder och motverka greenwashing, men artikel 6, 8 och 9 blev för många sparare mer förvirrande än vägledande. Beucs undersökning visar att hållbarhetsinformationen inte når fram lika väl som den finansiella.
SFDR 2.0 kan göra skillnaden mellan hållbara investeringar, omställningsfonder och grundläggande ESG-arbete tydligare. Tills dess är bästa rådet att granska innehav, avgift och fondens konkreta hållbarhetskrav – inte bara etiketten.
Jämnåriga kan ha nästan en halv miljon kronor mellan sig i premiepension. Här är vad statistiken faktiskt säger om ålder, kön, fondval och pensionens viktigaste fallgropar.
Över var femte svensk mellan 65 och 74 arbetade under 2025. Män jobbar oftare än kvinnor – och tiotusentals fortsätter även efter 75.
ITP1 bygger på inbetalda premier, medan ITP2 i huvudsak lovar en viss pension. Här förklaras åldersgränserna, arbetsgivarens val och varför hög lön gör skillnaden särskilt viktig.
FOMO får oss att kasta pengar efter rusande aktier och glömma allt sunt förnuft. Vi reder ut fenomenet och ger praktiska verktyg för att investera smartare – även när flocken springer.
Mer från Midcent
Nyhetsbrev
Veckans bästa guider — samlat och utan brus, för dig som vill ligga steget före.
