Klassiker: The Usual Suspects – mindfuckens moder
Vem är Keyser Söze? Den frågan plågar oss fortfarande – och Kevin Spacey lurade oss alla.
Gramercy Pictures
”Vem är Keyser Söze?” Det skulle kunna vara frågan som dominerade filmkvällarna på 90-talet, och som fortfarande ger filmentusiaster gåshud även idag. För i Bryan Singers kriminalthriller The Usual Suspects från 1995 får vi ett pussel som definitivt inte lägger färdigt sig självt. Det här är filmen där sanningen slingrar sig undan likt en oljad orm, och där varje avslöjad detalj ersätts av två nya mysterier. Inte undra på att den än idag bär epitetet ”modern klassiker”.
”En tät och manipulerande thriller där verkligheten är vad berättaren bestämmer, virtuos skådespelarkonst gifter sig med ett manus som överlistar både karaktärer och publik – det är inte film du tittar på, det är film du upplever.” – Midcent
En intrig som överlistar både karaktärer och publik
Om manus är filmens ryggrad, kan vi lugnt konstatera att Christopher McQuarries Oscarbelönade manuskript till The Usual Suspects är utfört med kirurgisk precision och smått djävulska intentioner. Med en struktur som slingrar sig lika elegant som den mystiske Keyser Sözeys egen identitet, håller filmen konstant publiken alert genom subtilt planterade antydningar och sidospår. Som tittare famlar man glatt runt i dimman av förvirring och osäkerhet, ovetande om att man hela tiden leds vid näsan av Verbal Kint (spelad av en brilliant Kevin Spacey), filmens opålitliga berättare. Det är just dessa knivskarpa vändningar och medvetet oregelbundna narrativ som gjort filmen ökänd – och lika underhållande att se för femte gången som vid premiären. Användningen av berättarknep, där minsta detalj kan ha monumental betydelse senare, skapar en arbetsam – men aldrig tråkig – uppgift för tittaren. När filmens chockerande twist uppenbaras inser du plötsligt att du blivit dragen vid näsan i två timmar – och det värsta är att du älskat varje sekund av det.
Rollbesättning i absolut toppform
En thriller med ett genialt manus blir förstås ingenting utan skådespelare redo att kasta sig huvudstupa in i sina roller – och här levererar The Usual Suspects stort. Kevin Spacey fick välförtjänt sin Oscar för rollen som den lismande, mystiske Verbal Kint, vars lugna och subtilt sarkastiska berättande bygger upp intrigens nätverk av lögner och halvsanningar. Gabriel Byrne imponerar som Dean Keaton, vars stoiska återhållsamhet ständigt balanserar mellan kallblodighet och utsatthet. Även Benicio Del Toro, i rollen som mumlande Fred Fenster, stjäl varje scen han medverkar i med ett skådespel som är lika oförutsägbart som det är underhållande. Hans oförglömliga replik levererad med oklanderlig nonchalans – ”Hand me the keys, you fucking cocksucker” – har sedan dess blivit en självklar klassiker bland cineaster världen över. Tack vare denna välbalanserade ensemble, där den intensiva dialogen är lika träffsäker i humorns skarpa svängar som i dramats mörkare hörn, kondenseras mystiken och spänningen till en högexplosiv cocktail du omöjligt tröttnar på.
Kritikers ros och publikens passion – en ovanlig harmoni
Det är få förunnat att hitta en thriller som är lika älskad bland filmkritiker som bland publiken, men The Usual Suspects lyckas briljant med denna balansakt. På IMDb talar betygssnittet på 8,5 av 10 från över en miljon entusiastiska tittare sitt tydliga språk – detta är en film som inte bara älskas utan även hyllas och dissekeras in i minsta detalj. Kritikersajten Metacritic ger filmen en solid poäng på 77 av 100, en imponerande siffra för denna typ av komplex thriller. Kritiker från etablerade publikationer har särskilt lyft fram det intelligenta manusarbetet och ensembleprestationerna. Roger Ebert summerade träffsäkert mångas känsla när han beskrev filmen som:
”En film som kräver aktiv delaktighet – en elegant konstruktion där varje scen presenterar nya insikter, nya gåtor … och nya lögner.”
The Usual Suspects balanserar perfekt mellan kommersiellt underhållningsvärde och intellektuell stimulans; den behandlar sin publik smart och respektfullt – och just därför tjänar den sin plats i filmhistorien som en av tidernas mest oförglömliga thrillers.
”En film där lögn och sanning dansar så skickligt att du flera gånger kommer ifrågasätta din egen verklighet – missa den på egen risk.”
Slutordet – en skickligt iscensatt mindgame i absolut världsklass
Få filmer belönar den uppmärksamme tittaren lika rikligt som The Usual Suspects. Bryan Singer och Christopher McQuarrie bjuder på en smart, ytterst elegant iscensatt kriminalthriller där inget är vad det först verkar vara. Precis som Roger Ebert noterade, är detta en thriller som kräver aktivt deltagande – varje detalj kan vara en ekande viskning i filmens komplexa nätverk av lögner och halvsanningar. Det är även just detta som gör filmen så tillfredsställande att se om flera gånger – varje ny visning ger ytterligare lager och insikter.
Rollbesättningens otvivelaktiga kemi, där skådespelare som Spacey, Byrne och Del Toro levererar insatser med både intensitet och karisma, förvandlar denna thriller till en magnet för cineaster med smak för sofistikerad spänning. Publikens recensioner – en imponerande 8,5 av 10 på IMDb – understryker filmens tidlösa attraktionskraft, medan kritikernas uppskattning av manusets skarpa hjärngympa bekräftas av Metacritics stabila 77 av 100. Kort sagt, du kommer aldrig titta på en anslagstavla fylld med post-it-lappar på samma sätt igen.
Betyg: 5 av 5 – en modern klassiker som alla thriller-entusiaster bör ha under bältet.
Den som gillar raffinerade intriger, opålitliga berättare och en gnutta svart, cynisk humor hittar här sin själsfrände i filmform. Med andra ord – perfekt för dig som tror att du alltid ligger steget före handlingen och älskar när du bevisas fel, om och om igen.
The Usual Suspects – Rollistan innehåller bl.a:
Stephen Baldwin, Gabriel Byrne, Benicio del Toro, Kevin Pollak
Bilder från TheMovieDataBase8.1768.1768.176
