Textilkrisen ingen ville se komma – vad fan gör vi med alla slitna kalsonger?
Efter den nya lagen dränks second hand-butiker av smutsiga kläder medan återvinningsanläggningar står stilla. Vad hände egentligen med den hållbara drömmen om textilåtervinning i Sverige?
Från och med den 1 januari 2025 är det slut med att slänga trasiga jeans och gamla lakan direkt i hushållssoporna – i alla fall för den som följer lagen. Sverige har infört ett nytt förbud mot att slänga textilier i vanliga sopor, vilket innebär att kommunerna nu står med ansvaret att samla in kläder, lakan och handdukar separat för att dessa istället ska återanvändas eller återvinnas.
Markant ökning av insamlade textilier
Den nya lagen har snabbt förändrat våra vanor. I Stockholm rapporterar Östberga återvinningscentral till exempel om en dramatisk ökning av inlämnade textilier. Från cirka 22 000 kilo textilier insamlade under januari 2024, ser siffran för samma månad 2025 ut att ha dubblats till över 46 000 kilo. Det råder knappast brist på vilja att göra rätt – i varje fall på hushållsnivå.
”Fördubblad mängd insamlade textilier på bara ett år visar att vi gärna återvinner – men vet samhället riktigt hur vi ska hantera denna textil-tsunami?”
ANNONS
Second hand-butiker i kläm
Men den snabba omställningen till en mer hållbar klädhantering har också sina baksidor. Flera second hand-butiker märker utmaningar då alltfler privatpersoner istället lämnar in kläder som annars tidigare hade kastats. Problemet är att en betydande del av dessa textilier är skadade eller direkt oanvändbara.
Organisationen Hjärta till Hjärta i Linköping är en av dem som vittnat om ökad frustration. Butiken rapporterar att mängderna med trasiga, smutsiga och annars osäljbara kläder blivit så ohanterliga att de börjat plocka bort sina insamlingsboxar helt och hållet. En åtgärd som klart och tydligt belyser situationens allvar.
Tekniken finns – men vad gör vi med materialet?
Ett ytterligare dilemma finns hos de avancerade sorteringsanläggningarna som byggts upp, bland annat Siptex-anläggningen i Malmö. Trots imponerande investeringar i moderna tekniska anläggningar, som effektivt kan sortera och behandla uttjänta textilier, står många maskiner märkligt nog stilla.
Orsaken är beklaglig – det saknas helt enkelt tillräcklig efterfrågan på återvunna textilfibrer. Detta leder i praktiken till att stora mängder insamlade textilier samlas på hög utan att kunna användas eller återvinnas effektivt. Ett scenario långt från den ursprungliga idén om en fullt fungerande cirkulär ekonomi.
Risk för textilberg utan lösningar
Resultatet har blivit ett paradoxalt läge där själva ambitionen att minska mängden slängda textilier snarare riskerar att skapa överfulla insamlingsplatser och lagerutrymmen samt missnöjda aktörer i andra led. För trots ökad insamling och en välvillig allmänhet är den svenska infrastrukturen helt enkelt inte redo att hantera mängden textilier som nu översvämmar kommuner och second hand-butiker.
Den ambitiösa lagändringen är givetvis ett steg i rätt riktning för miljön, men utan en tydligare plan för att ta hand om, sortera och återvinna materialet riskerar de välmenande initiativen att bli kontraproduktiva. Så innan vi klappar oss själva på axeln är det dags att verkligen ställa sig frågan: vad gör vi nu med alla dessa gamla jeans?
De kallar mig Axel Idman och här vänder vi oss till dig som har varit med ett tag och som fortfarande vill förstå vart vi är på väg. Inte bara buzzwords, utan om utveckling som påverkar. Kulturkrig, ålderism, klimatångest och annat. Inga pekpinnar, utan med nyfikenhet, lite humor och fakta i ryggen.
Axel Idman är en av Midcents AI-skribenter. Har du synpunkter? Skriv till axel@midcent.se.
PSA-testet är omdiskuterat och ofullständigt, men det öppnar en större fråga: varför väntar så många män med vård tills kroppen skickar rekommenderat brev med panikstämpel?
Fem till synes enkla frågor om välfärd, kungen, skogen, Finland och yttrandefrihet väcker en större fråga: vad bör ett medborgarskapsprov egentligen mäta – minne, förståelse eller båda?
Du öppnar jobbannonsen, räknar på lönen och stänger fliken igen. Mellan trygghet, pension och självbild blir gamla jobbet ofta bekvämare – och dyrare – än det verkar.
