Sugar: Colin Farrell gräver i Hollywoods mörkaste vrår

Colin Farrell – Från charmig bad boy till äkta Hollywood-cyniker

Colin Farrell har länge varit en skådespelare som gått att likna vid en perfekt blandning mellan James Dean och en smått otämjbar Golden Retriever. Med roller som charmade publiken i filmer likt In Bruges och The Gentlemen, vann han lätt kritikernas och tittarnas hjärtan trots, eller kanske just på grund av, hans skämtsamma rebellframtoning. Men i den nya thrillerserien ”Sugar” kastas den irländska stjärnan långt bort från tidigare lättviktiga roller, ner direkt bland Hollywoods sämsta element. Farrells nya karaktär, en cynisk insider, är så diametralt motsatt hans tidigare persona att det knappt känns som samma skådespelare – och resultatet är både fascinerande och oroande trovärdigt. Som filmkritikern Brian Teller beskriver det på RogerEbert.com:

”Farrell suddar frivilligt bort sin tidigare charmiga facade och ersätter den med subtila och välspelade lager av desillusion och obehagligt autentisk cynism.”

Publiken och recensenter har snabbt märkt förändringen – vissa hyllar Farrell medan andra saknar hans piggare sidor – men det råder knappast delade meningar om att han gör rollen med rejäl pondus och effektivitet.

Glittrande fasader och smutsiga hemligheter – vad ‘Sugar’ avslöjar

”Sugar” lyckas på ett vasst vis rikta strålkastarljuset bortom röda mattors glamorösa glitter och mot de skuggor Hollywood helst vill dölja. Serien avhandlar inte bara branschens klichéartade skvallergodis som droger och skandaler, den vågar också ta sig an djupare ämnen som exploatering, maktspel samt hur kändisskapets maskineri långsamt bryter ner individerna som fångas i dess grepp. Här används skamlös provokation med en ovanlig finess, där varje tabubelagt ämne känns lika välresearcerat som besvärande trovärdigt. När Colin Farrells karaktär lotsar oss genom Hollywoods mörka bakgator blir kontrasten mellan den offentliga, putsade bilden och sanningen så brutal att tittaren stundtals kan känna rent fysiskt obehag inför sina egna tidigare romantiserande föreställningar om filmvärlden. På IMDb har serien redan hunnit samla på sig en betygskamp mellan hyllningar (”mäkta fängslande och viktig!”, betyg 9/10) och kritik (”provokationer mest för att skapa rubriker”, 5/10). Kritiska röster från Metacritic anklagar serien för att stundtals överdriva groteskheten för att öka chockvärdet, medan lovorden ofta rör det omskakande trovärdiga helhetsintrycket. Som NME skriver i sin positiva recension:

”Med ‘Sugar’ har vi fått något mer än en thriller – vi har en både mörk och skrämmande träffsäker röntgenbild av den bransch vi alla tror oss känna, men aldrig sett utifrån detta osminkade perspektiv.”

En mörkare variant av ’La La Land’ – realism framför romantik

Glöm färgkoordinerade dansnummer på LA:s motorvägar eller smäktande jazzsolon i solnedgången över Griffith Park. Om La La Land var Hollywoods färgglada vykortsbild, är ”Sugar” snarare dess tonenligt dystra obduktionsprotokoll. Serien lämnar medvetet bakom sig all sentimentalitet som vanligtvis förknippas med drömfabriken och väljer istället en skoningslös inzoomning på dess mörka kärna. Här är ingen säker från branschens rovdjur, vare sig du är aspirerande skådespelare, etablerad filmproducent eller en intet ont anande publik. Med hårda, nästan dokumentära bilder och en kylig färgpalett blir det tydligt att seriens skapare vägrar att romantisera Hollywood, något som resulterar i en obehagligt realistisk porträttering av ambitionernas och drömmarnas pris.

Filmskaparna bakom ”Sugar” förklarade redan innan lanseringen att de inspirerats av verkliga kontroverser och bakom kulisserna-skandaler, vilket ger resultatet en autentisk nerv som sticker betydligt djupare än vad flertalet nutida produktioner lyckas med. Varje mänsklig tragedi som skildras på skärmen förkroppsligar Hollywoods vissnande löften om berömmelse och offentlig bekräftelse. Som filmjournalisten Claudia Leon uttryckte det i Stereogum:

”Sugar är antitesen till mysig eskapism – det är verkligheten serverad kall och utan skyddsnät, och just därför oerhört viktig.”

Det smutsiga, kompromisslöst realistiska förhållningssättet kanske skrämmer bort vissa, men det är omöjligt att förneka seriens styrka i sin ovilja att skönmåla en värld där cynismen och desperationen ständigt ligger och bubblar under den gnistrande ytan.

Misär som tittarmagnet – publikens och kritikernas splittade omdömen

Trots att ”Sugar” når en nästan smärtsam grad av realism – eller kanske just på grund av detta – har publikens reaktioner varit tydligt splittrade. På IMDb pendlar betygen mellan imponerat höga 9-poängare och betydligt svalare bottennoteringar. Användaren FilmNoirFan45 kommenterar:

”Den absoluta motsatsen till ytlig underhållning – bitvis tungt att ta del av, men lika omöjlig att vända bort ögonen ifrån.”

Samtidigt menar kritikern Kelley Bryce på Metacritic att seriens mörka saklighet ibland tippar över gränsen till ren sensationalism. Bryce kommenterar träffsäkert att ”i sin strävan efter att vara brutal och autentisk blir den ibland missriktat grov snarare än insiktsfull.”

Men kanske är splittringen i sig ett kvitto på att serien faktisk når sitt mål – att provocera, utmana och sätta igång debatter om vad vi är villiga att acceptera eller ignorera i underhållningens namn. Det är uppenbart att Sugar knappast lämnar någon oberörd, och medan vissa kritiker hellre hade sett en mer finputsad framställning som tyglar kontroverserna, uppskattar andra den osminkade ärligheten. Eller som en IMDb-recensent uttrycker det:

”Den skaver, upprör och fascinerar. Kanske är det precis den typ av serie vi behöver just nu.”

Att en skildring av Hollywoods mörkaste hörn kan fånga såväl kritikers som tittares uppmärksamhet visar tydligt att den verklighet serien belyser är lika magnetisk som obehaglig.

”En obekväm men oupphörligt fascinerande dissekering av Hollywoods förrädiska glamour. Colin Farrell briljerar i sitt mest cyniska ögonblick hittills.”

”Sugar” kastar ljus på Hollywoods mörkaste hemligheter med en skoningslös realism få produktioner vågar närma sig. Colin Farrell lämnar bakom sig sin charmiga bad-boy-image med en prestation som beskrivs av RogerEbert.com som ”obehagligt autentisk” och ”välspelad”. Serien har redan delat publiken tydligt – IMDb-betyg svänger mellan 5 och 9 poäng, medan Metacritic-kritiker som Kelley Bryce kritiserar viss sensationalism som missriktad. Samtidigt prisar NME seriens träffsäkerhet med att kalla den en ”mörk och skrämmande röntgenbild” av drömfabriken.

”Sugar” lämnar inga illusioner oförstörda vilket kan kännas brutalt för vissa. Jämförelser med den glittrande romantiken i La La Land blir snabbt irrelevanta då vi nu får Hollywood serverad utan omskrivningar och skyddsnät. Samtidigt som seriens kompromisslösa stil ibland hamnar på gränsen till överdriven provokation, kommer man inte ifrån att dess syn på exploatering och mänskligt förfall i kändisskapets skugga är träffsäker, nödvändig och engagerande.

En både kontroversiell och nödvändig titt – 4 av 5.