57 Seconds: Tidsresor och moraliska dilemman
Tänk dig att ha kontroll över tiden – men bara för ynka 57 sekunder. Amazons senaste thriller, ”57 Seconds”, kastar oss rakt in i den hisnande tanken om att varje sekund bokstavligen kan förändra ditt öde. Här får vi följa tech-världens farliga lockelser, moraliska fallgropar och inte minst, Morgan Freeman i en roll som återigen påminner oss varför han är en legend. Men räcker filmens premiss för att hålla intresset levande i 99 minuter, eller är detta bara ännu en film som kastar bort tiden – både vår egen och karaktärernas?
”En snabbspolande resa fylld av moraliska dilemman och en mäktig Morgan Freeman – men rörig logik och ojämna prestationer bromsar den potentiellt explosiva historien.”
Sekundstrid och berättarproblem – Tidresandets dubbla ansikte
Filmer som använder tidsresor som berättarmekanism är alltid en balansgång. Antingen skapas ett genomtänkt scenario där publiken fascineras av komplexiteten, som i Christopher Nolans ”Tenet”, eller också blir konceptet bara tomma löften. I fallet med ”57 Seconds” vilar allt på premissen att Josh Hutchersons huvudkaraktär kan påverka händelser exakt 57 sekunder bakåt i tiden. En fascinerande idé till en början, där möjligheten att korrigera misstag verkar lovande och kittlande. Problemet uppstår dock när filmens manus och logik börjar vingla mer än en skolklass på isbanan första dagen efter jullovet. Snabbt blir det tydligt att tidsresandet snarare används för att lapptäcka ett halvt genomarbetat manus än för att utforska motsägelsefulla parallella scenarion och intrikata konsekvenser. Istället för att kittla vår nyfikenhet och uppmuntra oss att lösa gåtorna blir resa genom sekunderna en ansträngd gimmick som inte fullt utnyttjas. Visst finns ögonblick då spänningen glimrar till, men det räcker knappast för att rädda helheten från att fastna i tidsloopen av dåliga beslut.
Moral i motljus – när varje sekund räknas, vad händer med samvetet?
När det kommer till filmer om tidsmanipulation brukar den moraliska kompassriktningen sällan ligga långt bakom. ”57 Seconds” missar inte chansen att utforska detta, men gör det med varierande framgång. Josh Hutchersons karaktär, Franklin, hamnar snart i ett nät av girighet, maktmissbruk och moraliska genvägar. I början presenteras vi tydligt för ett dilemma: kan man verkligen rättfärdiga att ta övertaget över andras öden, om det är för ”rätt sak”? Här känns det lovande – man snuddar vid intressanta frågeställningar kring ansvarstagande och personligt ansvar. Tyvärr tappar filmen snabbt fotfästet, och vi lämnas med en moralisk diskussion ytligare än standarddiskussionerna vid hemmets matbord varje valår. Istället för att faktiskt gräva ner sig i komplexiteten trycker man på gasen och rusar vidare mot mer spektakulära, men ytliga scener som aldrig fullt utforskar karaktärens inre kamp. Hade manusförfattarna lagt lite mer tid på att låta Franklin reflektera över konsekvenserna av sina handlingar hade slutprodukten kunnat bli betydligt mer givande.
Morgan Freeman briljerar – men vad gör övriga skådespelare med sina sekunder?
Om det finns något positivt att säga om ”57 Seconds” är det Morgan Freemans närvaro. Som den karismatiske techgurun Anton Burrell levererar han varje replik med en nonchalant pondus som får oss att tro på vartenda ord han säger – även när manuset svajar betänkligt. Freeman är helt enkelt i en egen klass, vilket tyvärr tydliggör hur ojämna prestationerna är från resten av ensemblen. Josh Hutcherson kämpar tappert, men hans insats liknar snarare en vilsen praktikant som försöker hålla jämna steg med den rutinerade veteranen på årets viktigaste möte. Deras interaktioner saknar ofta den där livsviktiga gnistan, och resultatet blir stelare än en skolreunion efter 30 år med obligatoriskt mingel. De stödjande karaktärerna, med få undantag, verkar mest finnas med för att fylla kvoten av obligatoriska bikaraktärer – utan substans eller verklig motivation – vilket ytterligare förstärker känslan av outnyttjad potential.
”Freeman är naturligtvis utsökt, men även en mästare behöver kvalificerade medspelare för att skapa verklig filmisk magi” – IMDb-användarrecension.
57 Seconds kan ses på Amazon Prime Video och har ett snittbetyg på 6.124 enligt tmdb.com
”57 sekunder av intensiv potential och Freeman i högform, men tyvärr – slarvas bort i över 90 minuter av vilsen handling och tvivelaktig logik.”
Korta sekunder, långa suckar – En tidsresa med förlorade möjligheter
Jag hade verkligen höga förhoppningar inför ”57 Seconds”; konceptet låter ju onekligen spännande på papperet. Men medan Morgan Freeman levererar en rutinuppvisning av imponerande klass, kan inte ens hans skådespel rädda filmen från en soppa av lösa trådar och haltande berättelser. Filmen svajar rejält mellan lovande ögonblick och triviala scener, och resultatet är lika inspirerande som att stå i en hiss som fastnat mellan våningar. Och ungefär lika frustrerande, ska erkännas.
Inte heller de ambitiösa försöken till filosofisk och moralisk substans lyfter filmen nämnvärt. Istället för en tänkvärd diskussion om etik och ansvar serveras vi en förenklad snabbmatshantering av komplexa idéer. Publiken både på IMDb och Metacritic håller med: många recensenter pekar på ”ojämn ton”, ”underutnyttjat koncept” och ”kastad potential” som starka invändningar.
Samtidigt finns det ändå en grupp tittare jag tror kan få något värde av ”57 Seconds”. Om du är en hängiven Morgan Freeman-fan som kan nöja dig med en karismatisk prestation, och gärna överser med logiska luckor och manusmässiga genvägar, ja – då kanske dessa 99 minuter ändå känns motiverade. Men för oss andra, kräver nog detta filmmässiga tidsresande några fler spännande sekunder – och en hel del mer bearbetat innehåll, innan det förtjänar vår dyrbara tid.
Betyg: 2 av 5 – En film för de tålmodiga och okritiska Freeman-entusiasterna, resten kan med gott samvete hoppa över tidsresan.
57 Seconds – Rollistan innehåller bl.a:
Josh Hutcherson, Morgan Freeman, Lovie Simone, Greg Germann
Bilder från TheMovieDataBase
