Stanley Tucci visar hur man äter sig igenom Italien – och får oss att längta efter mer än bara pasta
När Stanley Tucci rullar upp ärmarna och börjar prata carbonara, undrar man hur en man kan få pasta att låta mer spännande än Champions League. Låt oss följa med på en resa som får Italien att glimma som ett nypolerat espressokök.
”Det krävs en viss sorts man för att kunna vagga limoncello i ena handen och Emmy-statyett i andra – Stanley Tucci bevisar att hjärta, humor och hunger räcker för att höja tv-matkultur över turistfällan.”
Disney+
Tucci tar över italienska köket – och våra hjärtan
Stanley Tucci kliver in i den vördnadsfulla rollen som italiensk matinspiratör med en nonchalans som bara en man med patent på sammetssmörig röst och välsittande italienska skjortor kan bära. “Stanley Tucci: Searching for Italy” må börja med hans gång genom Neapels gator, men det är själva tonen som direkt slår tv-tittaren med samma styrka som en espresso doppio efter midnatt. Glöm matporrens överdrifter och Jamie Olivers eviga Citronsaft-fixering – här får vi något ovanligt: en programledare som hellre nördar in sig på capellinis historia och skillnaden mellan en “perfect” och en “good enough” ragu än att briljera över köksbänken. Det är en sorts mat-tv där både kunskap och kärlek till hantverket ligger i varje bisats och leende blinkning till kameran. Och på något sätt lyckas Tucci – med lätt hand – göra vi-ser-nästan-allt-för–våra-italienskorätter till en charmig nationalsport för oss som hellre blamar oss för halvfabrikat än åker på tråkiga all inclusive-resor.
Kan någon mer än Tucci göra pasta spännande på tv?
Om du, likt undertecknad, trodde du sett all spaghetti-bändande som behövdes mellan Anthony Bourdains lakoniska reportage och Rick Steins trygga britthumor, är det dags att omvärdera. Där Bourdain doppade brödet i världens sår och Stein bjöd svärmor på suverän seafood-paj, spelar Tucci med hela färgpaletten av känslor och smaker: han är besatt, sprudlande, ibland retligt nonchalant när han försöker beställa med stapplig italienska – men alltid på druvans och tomatens sida. Och ingen annan programledare har fått det att kännas så sexigt att prata om olivolja.
“Food can bring people together in a way nothing else could.”
– Stanley Tucci, sexigt uttalad över ett glas limoncello i Amalfikustens vind
Minnesvärda scener blandas med spontan komik – vi pratar riktigt dåligt uttalade menyer och en portion limoncello för mycket i solnedgången – vilket gör att serien ständigt undviker att bli en trendkänslig men tom yta à la Netflix originalresande. Istället är det ärligt, nyfiket och klädsamt nördigt, samtidigt som det får även den mest falukorvstroende att fundera på en egen pastamaskin och ett par nya reservoarpennor till den där listan över “städer att besöka”.
Kritikerna älskar (nästan) allt: betyg, prisregn och sura miner
Att Searching for Italy varit en kritikerfavorit är svårt att blunda för, om man inte aktivt väljer att hålla för ögonen och muta Radio- och tv-avgiften. Två Emmy-statyetter (och minst lika många italienska “mamma, du borde se det här!”-sms per sekund) talar sitt tydliga språk, liksom en stadig 8,6 på IMDb – en siffra som i streamingeran motsvarar “kolla på det här före du ringer din farbror”. Kritiker från RogerEbert.com hyllar Tuccis “genuina, allvetande, men aldrig dryga närvaro”, medan vissa mindre lyriska recensenter påstår att programmet är “för glassigt” eller liknar ett “överproducerat resemagasin”. Men är det verkligen ett problem om ytan är för polerad, så länge innehållet är så smarrigt att man vill slicka på mobilskärmen? Det är din plikt, för ditt välbefinnandes skull, att ge första avsnittet en chans – även om du säger att du föredrar grillad falukorv. I hemlighet drömmer vi ju alla om att dricka rödvin ur bägare av Tucci-kaliber.
Elegans, humor och pastanörderi på recept
Men vad är det egentligen Tucci gör annorlunda – och varför vandrar just han rakt genom rutan och in i våra imaginära italienska semesterdrömmar? Dels handlar det om att han besitter en sorts diplomatisk självdistans: här finns ingen Gordon Ramsay-raseri eller Jamie Oliver-förnumstighet, utan snarare en vuxen man som med passion pratar sig svettig om det optimala sättet att tvinna en tagliatelle. Tuccis elegans är no-nonsense, lika enkel som ett gott bröd, och aldrig poserande. Han kan svepa in på en syditaliensk gårdsplan och motta hemmagjord mozzarella av en nonna utan att det känns som ett reklamsamarbete för lyxiga resebolag. Det är underhållning på hög nivå, men samtidigt förlåtande, nästan självironisk – särskilt när han för femte gången misslyckas med att uttala “Parmigiano-Reggiano” och grannarna skrattar åt hans försök.
Tucci balanserar sin lyxiga aura med en nördighet som är fullständigt oemotståndlig. Han pratar om tomatsorter och surdegsprocesser som om det gällde världsfreden, men förpackar det hela med citat som:
“Great food is about shared moments—preferably with a glass of wine and somebody who doesn’t correct your Italian.”
– Stanley Tucci, troligtvis uttalat med smulor från en foccacia på skjortkragen
Det är just de där små detaljerna, den avslappnade humorn och den genuina kunskapsförmedlingen som får både unga och äldre män (och ja, kvinnor också, men vi måste ju hålla målgruppen på banan här) att fundera på om det ändå inte vore vettigt att googla närmaste kurs i pastatillverkning. Ingen annanstans är det lika socialt accepterat att nörda ner sig i skillnaderna på napolitansk och romersk pizza, eller diskutera vilken olivolja som egentligen är bäst till sardeller. Och när Tucci, iklädd linneskjorta och sitt älskvärda leende, förblir lika förtjust i en enkel bönsoppa som i en nobel trerättersmiddag, då har han lyckats med något som ingen mat-tv-profil på decennier klarat: att förvandla passion till kvällsmys och nörderi till stjärnglans.
Slutomdöme: Pasta-tv när den är som mest elegant (och smått beroendeframkallande)
Sammanfattningsvis: ”Stanley Tucci: Searching for Italy” är inte bara ännu en pastabonerad resematshow, utan en närmast hypnotisk kombination av italiensk matinspiration och värdig, vuxen underhållning med lika delar självdistans och gourmetnörderi. Hantverksglädjen är smittande, Tuccis charm konstant (enligt Metacritic toppar serien 80/100 och recensenter som RogerEbert.com kallar det ”food-tv-definierande”), och sällan har tv lyckats vara lika informativ utan att kännas snobbigt eller sökt.
Letar du efter såpopera på tallriken, Jamie Olivers kvällspladder eller stekpanne-tävlingar där någon bränner brödet under nervösa blickar från en rödglansig Gordon Ramsay – då är det här inte din serie. Men om du (likt majoriteten av de 8,6-betygsättarna på IMDb) vill kliva in i en värld där passion möter självironi, och där nästa semester till Amalfikusten plötsligt känns oundviklig – ja då är Tucci din nye husgud.
BETYG: 4,5 av 5
Det är nästan omöjligt att inte bli både hungrig och glad – även som cynisk pastaskeptiker.
– Midcents egen matkritiske soffpotatis
Perfekt för: dig som vill bli inspirerad, lite glad, kanske både lära och fnissa – och som gärna ser att vuxen tv-underhållning faktiskt borde handla om mer än exekutiv stress och förlorade gymkort. En given favorit för matälskare, Italienromantiker och alla pannbärande herrar med ett svagt hjärta för god ton och foccaciasmulor i mustaschen.
Stanley Tucci: Searching for Italy – 2021 – Disney+ – Rollistan innehåller bl.a:
Stanley Tucci, , ,
Bilder från TheMovieDataBase. Disney+
