Sicario: Day of the Soldado – Våldets eskalering
Har du tröttnat på prydliga actionfilmer där hjältarna alltid är tydliga och moralen svartvit? Välkommen tillbaka till helvetet vid gränsen – ”Sicario: Day of the Soldado” är våldsammare, grymmare och långt mer explosiv än dess föregångare.
”Sollima levererar en skoningslös historia där gränsen mellan antihjältar och skurkar suddas ut i en explosiv blandning av moralisk tvetydighet och kompromisslös action.”
Sony Pictures / MAX
En värld som går från svartvit till becksvart – Sollimas mörka magi
Regissören Stefano Sollima hade knappast en enkel uppgift när han tog över stafettpinnen efter Denis Villeneuves hyllade första film. Villeneuve satte ribban högt med sin kyliga realism, men på något sätt lyckas Sollima ta eskapaden ännu längre in i mörkret och våldets egentliga natur. Istället för att efterlikna originalets långsamt vibrerande intensitet ökar han tempot, skruvar upp brutaliteten och ignorerar elegant alla försök till enkla moraliska slutsatser. Kameran ryggar inte undan den skitiga verkligheten utan dyker orädd in i Mexikos skoningslösa drogkrig, där empati och mänsklighet blir allt svårare att urskilja. Med snabba klipp och explosiva actionscener bygger Sollima upp ett obehag som vi ändå inte kan låta bli att fascineras av. Det är som en biljakt man bevittnar med ett skräckblandat välbehag: man vet att en kollision är nära, men vi håller andan och blundar absolut inte.
Sollima tillämpar sin erfarenhet från tidigare TV-serier som den hyllade italienska ”Gomorra” väl. Genom en effektiv kombination av breda panoramaövergångar och klaustrofobiska närbilder skapar han en nervös dynamik som håller publiken fastnaglad. Filmens grovhuggna visuella stil, förstärkt av Dariusz Wolskis kompromisslösa foto och en dundrande soundtrack signerad Hildur Guðnadóttir, hjälper till att skapa den klaustrofobiska känslan av att det här är en värld utan utvägar, där idealism blir ironisk lyx. Kort sagt: vi bjuds in i en mardröm som är lika estetiskt tilltalande som den är existentiellt nedtryckande.
”Sollima tar Villeneuves cyniska landskap och överträffar det med en våldsamhet och beslutsamhet som får originalet att kännas nästan romantiskt i jämförelse.” – RogerEbert.com
En uppföljare utan nåd – mörkare, råare och definitivt mer explosiv
Där den första filmen balanserade på kanten till moralisk dunkelhet, väljer ”Sicario: Day of the Soldado” att slänga oss rakt ner i avgrunden. Sollima ignorerar elegant att ge oss några som helst bekväma anhalter; glöm hjältemod, glöm tydliga linjer mellan det goda och det onda – här är det all-in på pragmatism och cynism. Manuset ger oss politiska intriger där högsta prioritet är att hinna före nyhetssändningarna snarare än att utkräva rättvisa. Karaktärerna Alejandro (Benicio Del Toro) och Matt Graver (Josh Brolin), som båda vandrade farligt nära kanten redan tidigare, befinner sig nu i fritt fall och omfamnar fullt ut sina mörkaste impulser. Det vi tidigare kanske kunde tolka som återhållsamhet i deras moraliska kompass från första filmen är här ersatt med ren och skoningslös konsekvens. Du må ha gillat deras iskalla effektivitet förra omgången, men nu tvingas du – med ett masochistiskt leende – inse att du trots allt sympatiserat med två verkligt mörka själar.
Sollima spelar skickligt på vår inneboende fascination för det förbjudna och våldsamt gränsöverskridande. Han undviker taktfullt att predika och överlåter till publiken att navigera genom filmens moraliska labyrint, samtidigt som han peppar oss med adrenalinfyllda actionscener och intensiva karaktärsstudier. Här finns inga uppmuntrande musikteman eller klyschor om att ”göra det rätta”. Istället är det en konstant krypande känsla av fara och osäkerhet, suveränt förstärkt av filmens råa dialog och oförutsägbara vändningar. Resultatet? Vi sitter klistrade vid skärmen av ren existentiell fasa blandat med underhållning, ungefär på samma sätt som man stirrar på en orm som förbereder sig för att hugga – vettskrämda, men ändå helt oförmögna att titta bort.
Från moralisk gråzon till rent kaos
Med ”Sicario: Day of the Soldado” vrider Stefano Sollima upp intensitetsratten ytterligare ett par hack och skickar filmskapandet in i rent nihilistiska territorier. Där den första filmens delikata balans mellan ordning och kaos stundtals gav oss hopp om viss mänsklighet, har all optimism effektivt eliminerats här. Alejandro och Graver navigerar nu på ett minfält där lojalitet och lojalitetsbrott ständigt omförhandlas och där varje val är ett svek mot något annat. De moraliska frågorna staplas på varandra tills allting kulminerar i mänsklig kollaps och skoningslöst kaos. Filmens dramaturgi kretsar inte kring traditionella plottwists utan runt den outhärdliga insikten att verklighetens komplexitet överträffar alla våra föreställningar om gott och ont.
”Sollimas uppföljare gör originalfilmens moraliska komplexitet till ett minne blott genom att lägga en bomb under varje möjlig etisk riktlinje.” – Metacritic
Benicio Del Toros Alejandro: hämnare, antihjälte eller något ännu mer komplicerat?
Låt oss vara ärliga – Alejandro är en briljant paradox: en karaktär vi både fruktar och hejar på samtidigt. Benicio Del Toro bygger skickligt vidare på mysteriet bakom Alejandros sammanbitna käke och fåordiga repliker och lyckas samtidigt ge oss glimtar av en smygande mänsklighet, förankrad någonstans väldigt långt under ytan. Är Alejandro driven av hämndbegär, rättvisa, eller blott ett primitivt överlevnadsinstinkt? Svaret är ja – och nej, för precis som allt annat i den här filmen är han designad för att utmana våra förenklade kategoriseringar. Till skillnad från tidigare finner vi här spår av något nästan emotionellt bakom Del Toros strama ansikte, ett djup som i små glimtar avslöjas i subtilt lysande scener. Alejandro förblir en perfekt projicering av filmens grundläggande budskap: Grenarna mellan hjälte, skurk och offer är oåterkalleligt hoptrasslade. Och såklart kan vi inte sluta fascineras av det.
”Benicio Del Toro förankrar filmen med en iskall karisma. Han balanserar mästerligt mellan hjärtskärande smärta och iskall skoningslöshet.” – IMDb användarrecension
”En kompromisslös djupdykning i moraliskt mörker som både fascinerar och skakar om – en uppföljare som på inget sätt är mildare än dess föregångare.”
Sammanfattande tankar och reflektioner
”Sicario: Day of the Soldado” lyckas på något sätt vara både en fördjupning och en avvikelse från Denis Villeneuves ursprungliga mästerverk. Där Villeneuve bjöd oss på en kylig, sofistikerad dans på den moraliska gränsen, kastar Stefano Sollima oss brutalt ner i ett hänsynslöst hav av cynism och pragmatism. Sollimas regi belönar inte idealism – den tuggar upp och spottar ut den med oväntad grymhet. Hans råa visuella stil och explosiva scener gör filmen gripande på ett nästan obekvämt sätt, något som även kritiker från RogerEbert.com och Metacritic noterat:
”Sollimas uppföljare gör originalfilmens moraliska komplexitet till ett minne blott genom att lägga en bomb under varje möjlig etisk riktlinje.”– Metacritic
Med en suverän Benicio Del Toro i spetsen får vi en film som utmanar och fascinerar, även om man lämnas aningen utmattad efteråt. Filmen är definitivt inte för den tittare som söker enkel action-underhållning med tydliga hjältar. Den är, däremot, perfekt för dig som gillar moraliskt komplexa thrillers och vågar stirra obekväma sanningar rakt i ögat. IMDb:s användare lyfter särskilt fram Del Toros prestation, och jag kan inte annat än hålla med. Du kanske inte lämnar soffan med hoppet i behåll, men säkert med insikten om att film ibland faktiskt mår bäst av att vara lite obekväm.
Betyg: 4 av 5 – Våldsamt välspelad, kompromisslös och starkt rekommenderad för tittare som uppskattar film med mörker och djup.
Sicario: Day of the Soldado – 2018 – Sony Pictures / MAX – Rollistan innehåller bl.a:
Benicio del Toro, Josh Brolin, Isabela Merced, Jeffrey Donovan
Bilder från TheMovieDataBase. Sony Pictures / MAX
