Tom Cruises sista omöjliga uppdrag – så bra är Mission: Impossible – The Final Reckoning
Tom Cruise dinglar från biplan, dök under ismassor – och vägrar låta Ethan Hunts ålder synas mer än nödvändigt. Är Mission: Impossible – The Final Reckoning ännu en triumf för praktiska stunt eller digitalt dystopisk moralpredikan? Läs vidare.
”När Tom Cruise kastar sig huvudstupa mot AI-apokalypsen sopar han både skurkar och publik med sig – på gott och ont. Storslagna stunts möter ångest över teknikens framtid, och Ethan Hunt vägrar åldras med värdighet.”
Viaplay
Tom Cruise: Dykningar, Dubbelflyg och Dödssynden “Måttfullhet”
Vad får en 63-åring att hänga i biplansvingen 2000 meter upp i luften, slåss mot ondskan – och gravitationen – och samtidigt se ut som om han just smugit ut ur sminkvagnen på Beverly Hills Hotel? Jo, Tom Cruise, såklart. Om du trodde att Mission: Impossible-serien var färdigexploderad efter sju filmer och en nära nog flygande motorcykel i förra kapitlet, har du tydligen aldrig hört talas om Cruise Syndromet. “The Final Reckoning” är, med reservation för att ingen i Hollywood någonsin vet när något faktiskt är slut, finalen på snart tre decenniers agentäventyr – och det märks att Tom Cruise vägrar sätta sin hatt på normalitetens krok.
Här serveras överdos praktiska stunts som får vanlig action att framstå som pansarkex på ett barnkalas. Det talas om ubåtsdykning – och vi menar såklart att Cruise dyker själv, förstås, för CGI hade ju varit för enkelt. Ärligt talat vet man ibland inte om det är filmen eller Tom själv som är mest dödsföraktande. Bland de mest omtalade sekvenserna finns den givetvis sanlöst regisserade biplan-striden där Cruise i full närkamp sparkar, klänger och lever ut varenda barndomsdröm om att inte lyda någon vuxen, fast nu med fallskärm i bakfickan och försäkring i ösregn. RogerEbert.com konstaterar lakoniskt:
“Cruise har sedan länge förvandlat egna stunts till något religiöst. The Final Reckoning är hans predikan.”
Och nog är det något religiöst över publikens förhållande till Ethan Hunt. För trots, eller mer troligen tack vare, ökat antal kråksparkar runt ögonen verkar publiken inte tröttna det minsta på Cruise – denna evige, om än något mer väderbitna, maskin. Förmodligen för att han är den enda superstjärna i världen som känns exakt lika fräsch när han dryper av svett och benbrott, som när han dricker smoothie i talkshow-soffan.
När vi nu ändå pratar publikhysteri: filmen öppnade upp med över 80% på Rotten Tomatoes och har till dags dato dragit in nästan 600 miljoner dollar globalt, enligt IMDb och Box Office Mojo. Publiken älskar spektaklet. Vem hade trott det? Jo, alla. Men de har rätt. Den som påstår sig vara oberörd, ljuger eller är allergisk mot popcorndoft.
Stuntsen som får verkligheten att svettas och AI som skurk – Hunt i fritt fall mot framtiden
Det har sagts att Tom Cruises arbetsbeskrivning borde lyda ”livsfara med förbundna ögon”, och i “The Final Reckoning” är det som om mänskligheten just börjat förlora synen på vad som är möjligt (eller rimligt) för en filmstjärna att försöka sig på. Submarina dykningar där Cruise pressar lungkapaciteten tills dykarskorna nästan ruttnar, och den famösa biplan-stridsscenen som chansar mer på Newtons lagar än redaktören gör på ett lunchmöte – båda är redan internetlegender. Det är praktiska stunts så fräcka att till och med James Bond skulle tända eld på visitkortet av avund. Och publiken? Trots att Ethan Hunt numera bär fler oroande rynkor än en shar pei-valp, har han kvar samma intensitet i blicken – kanske för att det faktiskt är Cruise själv. Ingen stuntman, ingen CGI, bara ren vansinne. “Tom Cruise gör vansinne till finkultur,” konstaterar Peter Bradshaw i The Guardian och tillägger rappt att filmen är ”wildly silly, wildly entertaining adventure.”
Men så skakar filmen också om med en skurk av det mer existentiellt svårfångade slaget: “the Entity”, en självlärd AI som gör kalla krigets ryska storskurkar till mediokra lunchsällskap. Vad som på pappret borde dofta technobabbel lyckas ändå kännas oroande verkligt; hotet om att bli utmanövrerad av maskiner är genuint påtagligt för oss som minns modemljud och transparenta VHS-band. Här lyckas filmen trycka på verklighetens allra ömmaste nerver. De digitala hotbilderna är så livligt målade att man hälften av tiden överväger att återgå till post-it-lappar och brevduvor för att kommunicera.
Samtidigt levererar sidekicks som Ving Rhames (Luther) och Simon Pegg (Benji) precis det som behövs för att avlasta magkramperna av adrenalin med lika delar hjärta och skratt. Rhames är fortsatt en charmoffensiv bjässe, medan Pegg singlehandedly håller uppe kvoten dystra IT-skämt. Dock har filmen begåvats med lite väl långa karaktärsmonologer, något *The Atlantic* konstaterar småsyrligt: ”Ambitionen att fördjupa Hunt görs med så bred pensel att det ibland spårar ur i mytifierande och övertydlig filosofi.” Men – de är ändå rätt charmiga i sitt försök att ge franchisen ett värdigt, lite tårdrypande adjö.
Publiken har oavsett älskat kalaset – 88% på Rotten Tomatoes är inget att fnysa åt, och med 598 miljoner dollar i fickan är det tydligt att ingen tröttnat på Ethan Hunt. Kanske är det just för att han med några extra rynkor faktiskt känns mänskligare än någonsin – en påminnelse om att verkliga hjältar inte är felfria, bara viljestarka nog att kasta sig huvudstupa mot nästa livshotande AI-skandal.
Sammanfattning: Högoktanigt slutspel i en franchise som aldrig backar från vansinne
Om någon mot förmodan missat det: “Mission: Impossible – The Final Reckoning” är ett testamente till Tom Cruises magra självbevarelsedrift, en extremsport för actionnördar och ett avsked så bombastiskt att man oroar sig för filmduken. Cruise gör Ethan Hunt till en åldrad, men outtröttlig superhjälte med *riktig* mänsklighet under ytan, medan AI-hotet och den ständigt höjda stunt-ribban sätter pulsen där den hör hemma – precis under hakan.
Detta är inget för dig som kräver subtil dialog och lågmälda långsamma stämningstableauer. Men för alla som vill ha maximal underhållning, halsbrytande real-action och popcornbyttan gömd som hjälm – räkna med två och en halv timme av trumhinnebrus i bästa bemärkelse.
Betyg: 4,5 av 5
“The Final Reckoning är hans predikan.” – RogerEbert.com
“Wildly silly, wildly entertaining adventure.” – The Guardian
“Ambitionen att fördjupa Hunt görs med så bred pensel att det ibland spårar ur i mytifierande och övertydlig filosofi.” – The Atlantic
Publikbetyg: 88% på Rotten Tomatoes (juni 2025)
Vem ska se den? Fans av tidigare filmer och actionentusiaster som vägrar bli vuxna – “Mission: Impossible – The Final Reckoning” är det närmaste man kommer ett IMAX-kalas för alla som fortfarande tror att action bäst serveras på riktigt. Om du någon gång drömt om att sparka, springa och slänga dig genom vardagen som en omutlig agent – ja, då har du redan bokat biljett.
Mission: Impossible – The Final Reckoning – 2025 – Viaplay – Rollistan innehåller bl.a:
Tom Cruise, Hayley Atwell, Ving Rhames, Simon Pegg
Bilder från TheMovieDataBase. Viaplay
