Pengar, passion och Pedro Pascal – Materialists sätter Manhattan på podiet
Glittrande yta, dräpande one-liners och katastrofala dejter – “Materialists” levererar svidande satir om New Yorks moderna parningsdans, där nästa statuspryl alltid lurar bakom hörnet. Men räcker en Chanel-väska för att dölja existentiell tomhet?
“Mer än bara en roast av rika singlar, är ‘Materialists’ ett vasst, roligt och avväpnande porträtt av hur våra prylar både förenar och förstör – med ett skådespeleri som glänser nästan lika mycket som märkesskorna.”
HBOMax
Satir med guldkant – New Yorks jakt på kärlek och nästa stora pryl
Så har den äntligen landat på Max: Materialists, årets kanske mest vältajmade metallblänkande satirbomb om det moderna dejtinglivets skönhetsfläckar – fast här förvandlats till glittrande karikatyrer där Chanel-talet än en gång slår ut den stora kärleksförklaringen. Om Manhattan är världens största skyltfönster för mänsklig fåfänga, bjuder regissören Celine Song här på ett skyltfönster så bländande och översvallande att man nästan vill dra ner rullgardinen – men ändå inte kan låta bli att tjuvkika genom remsan.
Ett överfullt vitrinskåp av absurt värvade dejter
Det finns satir och så finns det Materialists. Redan från start smäller filmen upp dörrarna till en värld där en människas Swatch är lika mycket en karaktärsbeskrivning som deras livsfilosofi. Här är Tinder-dating reducerad till en sportgren i konsumtionsakrobatik: vem har den snyggaste (och dyraste) profilbilden, de bäst vinklade cappuccinofotona, och det mest listigt positionerade varumärket i bakgrunden? Det är “The Bling Ring” på steroider – men med emotionella biverkningar och sarkasmdosen nerkörd till gruset på Upper East Side. Det knarrar i parketten men gnistrar i diamanterna (riktiga eller kontrollerade laboratorieexemplar).
Precis som i “American Psycho”, där yta och status är dödligt allvar, tar Materialists dig på en rundtur genom ett New York som är både lockande och frånstötande. Det är snabba klädbyten, ännu snabbare kärleksrelationer, och konversationer som hade gjort Sigge Eklund grön av avund – eller illamående. Allt regisserat med en tonträff så vass att man känner sig lite naken och halvbekväm, ungefär som i ett coolt Soho-kollektiv där alla ändå innerst inne räknar likes snarare än hjärtslag.
Publikens dom: Vass satir eller bara vassa klackar?
De snabba reaktionerna på sociala medier och FilmTwitter är påfallande entusiastiska – vissa pratar om årets vassaste roast av influencer-generationen, medan andra menar att Materialists smakar för mycket glitter och för lite substans. “Smart, men lämnar mig kall,” konstaterar en användare på Letterboxd, medan en annan skriver, “Det är som om Crazy Rich Asians och American Psycho fick ett riktigt bittert barn.” På IMDb har filmen (i skrivande stund) ett mer än godkänt betyg runt 7,2 av 10, vilket är starkt i en genre där självmedvetenheten ofta tippar över i snobbism.
Kritikerna då? RogerEbert.com applåderar Celine Songs “pärlande dialog och kirurgiska satir”, men påpekar samtidigt att “emotionella insatser simmar farligt nära ytan, likt ett guldfiskstim i en Dior-väska.” Det är roligt, ibland träffsäkert, alltid snyggt – och ibland, faktiskt, lite uttröttande för oss som minns tiden när Swatch var något man faktiskt bar för att se vad klockan var, snarare än för att signalera ironisk vintage-smak.
Skådespelare på glid – charm, cynism och Chanelväskor
Filmens största tillgång, förutom att Manhattan får se ut som en katalog från både Vogue och Blocket på samma gång, är rollistan. I centrum står Greta Lee, som med exakt samma klockrena nihilistiska charm som i “Past Lives” lyckas gestalta en moderna New Yorker med ett självförtroende byggt av kreditkortspoäng och ångestdämpande mikroaggressioner. Motspelaren, Simu Liu (senast sedd bland lyx-cocktails och exotiska sportbilar i “Crazy Rich Asians”), får bära rollen som den något förlorade kärleksdrömmen som försöker hålla jämna steg med både kärlekens och konsumismens maratonlöpare – något han gör med en blick som säger “vad är meningen?” och ett leende som ändå lurar till skratt minst två gånger per akt.
Det är i deras samspel – lika bitande som ett rabatterat stålarmband men med mer nerv än en Black Friday-kö – som Materialists blir något mer än ytterligare en glassig influencer-parodi. Tillsammans lyckas de spela ut både de korta insta-förälskelserna och de längre, mer självutlämnande monologerna om varför man hellre byter partner än garderob. Visst, ibland blir det lätt övertydligt: vissa biroller känns mer som klockrena accessoarer än nödvändiga karaktärer. Men det hör liksom till spelet – i en värld där relationer aldrig får bli för bekväma och där emotionellt djup sällan når längre än till botten av en Hermès-väska.
Celine Song levererar elegant kaos och prylpoesi
Regissören Celine Song lotsar oss genom detta konsumtionskaos med en fingertoppskänsla som får även de glittrigaste ytorna att kännas vassa. Hennes New York är lika kyligt som exklusivt, där gatorna blänker och samtalen fräser av kvick dissonans. Tempot är rasande: scener klipps lika snabbt som en sample sale på Fifth Avenue, med dialog som bitvis påminner om Noah Baumbachs bästa, men med ett särkilt smart shoppingfilter lagt över all rimlighet.
Song balanserar på en tunn lina mellan cynism och empati, vilket gör att filmens svirrande gala av märkesväskor och strategiskt placerade Oatmilk Lattes ibland förvandlas till något djupare. Här är känslorna aldrig längre bort än närmaste swipe, men Song låter—tack och lov—sina karaktärer sno åt sig några sekunder av autentisk självinsikt mitt emellan konsumtionshysterins kakofoni. Det är en film som ställer oss frågan: Vill vi faktiskt bli de där människorna vi visar upp, eller duger vi som blanka, blinkande skyltfönster? Och framför allt: vill vi byta vår Swatch mot ännu en Apple Watch – eller nöjer vi oss med att bläddra vidare?
Sammanfattning: Snygg satir för alla som gillar elaka speglar
Materialists är ett satiriskt fyrverkeri över New Yorks glänsande, men kärlekskalla dejtingvärld – en kavalkad av dyrt, roligt och ibland cyniskt drama. Celine Songs regi ger filmen både klös och stil, och Greta Lee och Simu Liu leder ett skådespelarfält som matchar klädernas prislappar med vass charm och självironisk glöd. Det är bitskt, påkostat och, som RogerEbert.com skriver, “pärlande, men ibland så ytligt att man önskar några färre handväskor och lite fler hjärtslag.”
För vem? Det här är en pärla för dig som uppskattar välskriven, cynisk satir, är svag för rapp dialog och inte räds att skratta åt glittrande ytlighet – eller åtminstone vill känna dig lite bättre än folk som köper för dyra sneakers på impuls. Om du tyckte “American Psycho” var subtil och har en inre influencer att bekämpa, klicka play.
Betyg: 4 av 5
Materialists är årets mest träffsäkra samtidskomedi för alla som drömmer om (eller drar sig för) att bli en del av det urbana skyltfönstrets eviga konsumtionsparad. Kort sagt: den perfekta filmen för alla med självdistans och en åsikt om Swatch!
Andra röster: Publik och kritiker är nära överens, med ett stabilt 7,2 på IMDb och bifall för både dialog och satirisk träffsäkerhet – även om vissa tycker att det ibland blänker för mycket på ytan och för lite i hjärtat.
Materialists – 2025 – HBOMax – Rollistan innehåller bl.a:
Dakota Johnson, Chris Evans, Pedro Pascal, Zoë Winters
Bilder från TheMovieDataBase. HBOMax
