Provokativ njutning eller obehaglig profetia – varför alla snackar om Houellebecqs Underkastelse
Bokrecension
Bokrecension-Underkastelse-Michel Houellebecq
Det är utgångspunkten för Michel Houellebecqs omdiskuterade ”Underkastelse”, som handlar om litteraturläraren François och hans gradvisa anpassning till de politiska förändringarna. ”Underkastelse” är en mångtydig idéroman …
Houellebecqs “Underkastelse” – En litterär handgranat kastad i det politiskt korrekta vardagsrummet
Visst är det skönt med böcker som klappar dig vänligt på huvudet och försiktigt vaggar dig till sömns? Då är det nog bäst att du genast lägger ifrån dig Michel Houellebecqs “Underkastelse”. Detta är nämligen inte en bok du kommer undan med intakta illusioner, varken om samhället – eller dig själv.
Underkastar sig Frankrike sin egen rädsla?
Året är 2022, François är vår akademiskt begåvade, men moraliskt utmattade protagonist, en trött litteraturprofessor med en smak för cynism och unga studenter. Hans värld vänds upp och ner när det muslimska partiet tar makten i Frankrike med hjälp av skickligt politiskt schackrande. Ni kan tänka er tumultet: franska sekulära ideal frontalkrockar med ett nyvaket religiöst styre – och François måste snart ställa sig frågan vad han är beredd att offra för ett tryggt och bekvämt liv.
“Jag hade aldrig varit rasist, men jag började inse att jag kanske faktiskt föredrog kvinnor i kjol framför kvinnor i niqab.” Bara Houellebecq kan leverera sådana här meningar med perfekt balans mellan provokation och melankoli – en balansgång som fungerar klanderfritt igenom hela boken.
Svidande satir om västvärldens självrannsakan
Som litterär fyrverkeripjäs är Houellebecq svårslagen, men han vore inte Houellebecq utan att trampa på några väl pedikyrerade kulturella tår längs vägen. Å ena sidan finns det scener där jag tyckte mig kunna höra ljudet av luttrade franska mäns förlorade själar sucka i samstämighet, å andra sidan kan vissa stycken kännas som om Houellebecq bara utövar ren provokation för provokationens skull. Mais oui, det är Houellebecq. Om du vill ha trivsamma sidor som håller handen med din moral, rekommenderar jag istället en tröttsam svensk deckare med mord i skärgårdsmiljö.
Språkligt sett befinner vi oss förstås på Romans Champion League-nivå, med en prosa som är både slipad och lika vass som en fransk ostkniv hos en lättretlig restaurangägare. Houellebecq levererar en bitterljuv cocktail av existentiell ångest och svart humor som fick mig att både le och vilja boka nästa flygresa ur Västeuropa (åtminstone tills jag insåg att det hade förmodligen redan blivit förbjudet enligt bokens skrämmande precisa framtidsvision).
Samtida mottagande: Hysteri, applåder och litterärt blodvite
Vid releasen 2015 utlöste “Underkastelse” något av en kulturell tsunami. Romanens publicering sammanföll obehagligt med terrorattackerna mot Charlie Hebdo i Paris, vilket gjorde Houellebecqs verk till kontroversens epicentrum över en natt. Kritikerna var oeniga som en fransk släktmiddag om bokens egentliga avsikter. Tidsskriften Kirkus Reviews beskrev “Submission” (som är bokens engelska titel) med följande välplacerade dräpande kommentar:
“Houellebecq is, if not a realist, always a shrewd social observer… but ‘Submission’ sometimes struggles under the weight of its own provocation.” – Kirkus Reviews, 2015
På Goodreads är boken rankad med 3,73 av 5 stjärnor, vilket kanske indikerar att den genomsnittliga läsaren fortfarande hukar sig i en slags metadebatt snarare än att fullt ut ta ställning: provokation eller genialitet?
Är “Underkastelse” relevant eller bara smaklös?
Bokens kontroversiella premiss rörde om i grytan rejält vid publiceringen, och faktiskt känns berättelsen fortfarande oroande relevant idag. Med stigande populism och konflikter kring immigration, religion och identitet går det inte att förneka att romanen sätter fingret på en nerv som ständigt retas. Det är en bok för dig som vågar ifrågasätta dina egna bekväma föreställningar om yttrandefrihet, politik och (håll i er nu…) mansrollen i den moderna världen. Samtidigt är det också ett verk som kräver tålamod, ironisk distans och helst tjock hud som elefantens.
Så, vem borde läsa “Underkastelse”?
Om du är över 45 och tycker att nutiden känns alltmer absurd (vilket den gör, tro mig), och saknar ett litterärt verk som biter dig i benet snarare än slickar dig i örat, då rekommenderar jag helhjärtat “Underkastelse”. Är du å andra sidan lättkränkt, lättstressad eller bara ute efter snäll verklighetsflykt, gör dig själv en tjänst och hoppa över denna bok.
Min bedömning? Klart värd dina timmar – om du vågar dig på en litterär och filosofisk brottningsmatch med Houellebecq, det vill säga. Boken får betyget 4 av 5 – tillräckligt provocerande för att skapa diskussion, men också tillräckligt skarp för att träffa mitt i prick. Vem sa att läsning skulle vara bekväm?
Ämnen i denna artikel:Bokrecension, Michel Houellebecq, Underkastelse,
