När trollen älskar dig är karriären redan illa ute

Dom därute: när politikens digitala kloak blir en karriärstege

Politikens digitala kloak har många avlopp, men Erik Helmerson visar hur lätt en ensam människa kan missta stanken för frisk luft när tillräckligt många anonyma konton applåderar.

I Dom därute följer vi Mikael Petersen, frånskild moderat riksdagsledamot med ett uselt omdöme sent på kvällen och ett ännu större behov av att bli sedd. Ett ogenomtänkt Twitterinlägg exploderar i ansiktet på honom. Han stämplas som rasist, partiet får panik och Mikael inser att han på några timmar förvandlats från ganska anonym politiker till ett problem med slips.

Men så händer det som i vår tid tycks vara det närmaste man kommer en övernaturlig räddning: trollen hittar honom. Anonyma nätkrigare börjar heja på, dela, försvara och kräva mer. Mikael får följare, uppmärksamhet och den där farligt varma känslan av att äntligen vara betydelsefull. Ju grövre han skriver, desto större blir publikens jubel – och desto snabbare glider han från politisk kommunikation till ideologisk förgiftning.

Det är en spoilerfri men obehagligt plausibel premiss. Helmerson, vars Dom därute är hans fjärde roman, behöver inte uppfinna någon framtidsdystopi. Han behöver bara öppna Twitter, eller X som den numera heter när man vill signalera att man både äger en raket och hatar ett fungerande varumärke.

Ensamheten är romanens verkliga huvudperson

Det bästa med Dom därute är att Helmerson förstår att radikalisering sällan börjar med ett manifest. Den börjar med ensamhet, förödmjukelse och den nästan barnsliga längtan efter att någon ska säga: Du har rätt. Vi ser dig.

Mikael är inte bara en politiker som förlorar omdömet. Han är en man vars gamla erfarenheter av utanförskap fortsätter arbeta inom honom som dåligt isolerade elledningar. Politiken har gett honom en identitet och ett sammanhang, men det digitala flockdjuret erbjuder något mer omedelbart: kärlek utan krav, så länge han levererar nästa provokation.

Helmerson fångar skickligt beroendet i följarkulturen. Bekräftelsen kommer i små elektriska stötar: likes, kommentarer, delningar, nya följare. Mikael börjar skriva för sin publik, sedan tänka för den och till slut leva i dess världsbild. Det är både satiriskt och sorgligt. En vuxen människa med riksdagsuppdrag reduceras gradvis till en man som mentalt uppdaterar sin egen självkänsla med samma frenesi som andra kollar väderappen.

Även relationen till sonen ger romanen tyngd. Där nätet belönar Mikaels aggressivitet visar familjelivet vad den kostar. Helmerson är särskilt bra när han låter det privata och politiska läcka in i varandra: människan bakom kontot är aldrig riktigt skild från kontot, hur gärna hon än låtsas.

Träffsäkert, roligt – och ibland ritat med spritpenna

Som samtidssatir är Dom därute ofta kusligt pricksäker. Igenkänningen kan vara total: krishanteringen, partiapparaten, de sociala mediernas överhettade moralpanik och den snabba förvandlingen av en illa formulerad mening till en hel identitet. Helmerson har ett vasst öga för hur politiskt språk blir ett sorts teaterkostymförråd. Alla letar efter rätt replik, rätt pose och, framför allt, någon annan att skylla på.

Han har också humor. Den är sällan mjuk, vilket vore märkligt i en berättelse där medmänsklighet ofta går samma väg som en kommunal faxmaskin: bortglömd i ett dammigt hörn. Satiren biter som bäst när Mikael och hans omgivning rationaliserar det uppenbara. Ingen vill vara ond; alla vill bara vinna nästa dygns konflikt.

Men romanen har ett problem som den delar med många politiska satirer: ibland blir personerna så tydliga att de nästan bär namnskyltar med texten ”Funktion i samhällsanalysen”. Aftonbladets Sven Anders Johansson är inne på samma sak när han beskriver gestalterna som ”illustrationer och exempel snarare än verkliga personer”. Det är en träffande invändning. Helmersons analys kan bli övertydlig, och vissa karaktärer känns mer konstruerade för att demonstrera ett fenomen än för att leva ett eget liv.

Ändå fungerar boken, eftersom Mikael själv aldrig blir enbart en symbol. Han är tillräckligt ynklig, självbedragande och mänsklig för att man ska fortsätta läsa – ofta med den där obekväma känslan av att romanen inte skildrar ett undantag, utan en mekanism.

Kritikerna: sidvändare för vissa, förenklad diagnos för andra

Mottagandet visar att Dom därute har träffat en nerv, även om alla inte uppskattar instrumentet. DN:s Nina Solomin kallar romanen ”humoristisk och läsvärd”, en ”välskriven sidvändare placerad mitt i samtiden”, och lyfter fram den varma berättelsen med en kall slutton. Det är väl fångat: Helmerson skriver med medkänsla om ett hårdnande landskap, vilket gör satiren betydligt mer intressant än en ren karikatyrparad.

Aftonbladet är mer splittrat. Björn Hellberg sammanfattar romanen som ”satiriskt, stingfullt, underhållande”, medan Sven Anders Johansson är betydligt kärvare och menar att boken tillför begränsat till sådant vi redan vet om vår politiska samtid. Båda har rätt, vilket är irriterande men praktiskt: romanen är underhållande och träffsäker, men ibland så angelägen om att förklara sin poäng att den nästan tar fram en whiteboard.

Katolskt magasins Daniel Lange går längst i sin uppskattning och kallar den ”den mest intressanta boken som getts ut hittills i år”. Han ser den som ett starkt samtidsportätt av den digitala uppmärksamhetsekonomin. Där har han en poäng: Helmerson visar inte bara vad näthat gör med debatten, utan vad det gör med den som börjar behöva hatets bifall.

Dom: läs den innan nästa drev börjar

Dom därute är en skarp, underhållande och obekvämt relevant roman om en man som blir beroende av sitt eget digitala eko. Den passar särskilt den som följer politik, har sett en släkting förvandlas av Facebook eller själv någon gång tänkt ”jag ska bara läsa kommentarerna” och en timme senare känt behov av en lång dusch.

Helmersons gestalter blir ibland för pedagogiska, men hans bild av bekräftelsebehovets politiska sprängkraft sitter hårt. Mikael Petersen är ingen demon. Det är värre än så: han är en människa som får applåder vid exakt fel tillfälle.

Betyg: 4 av 5.

ISBN – 9789198559620