Saturday Night – 90 minuter av briljant kaos bakom kulisserna på komedihistoriens största show
Vad sägs om en tidsresa tillbaka till 70-talets mest kaotiska backstage, med polyesterkostymer, stenhårda egon och humor lika subtil som en elefant i porslinsbutik? “Saturday Night” levererar dramatiken bakom kameran – och oj, vilken fest det är!
“Precis så rörig som originalshowen från 70-talet, fast med bättre catering och en huvudrollsinnehavare som får Chevy Chase att se ut som gårdagens torra macka.”
NBCUniversal
Bakom kulisserna – lika mycket drama som humor
Om du någonsin funderat på hur mycket stress, kaos och frustration som krävs för att skapa komisk briljans varje lördagskväll, kommer “Saturday Night” att både bekräfta dina värsta farhågor och få dig att gapskratta åt dem. Redan från första avsnittet kastas vi in i en hetsig virvelvind av gigantiska egon som krockar, manusförfattare vars genialitet oftast dyker upp först fem minuter innan sändning och en ensemble av skådespelare vars gemensamma nämnare tycks vara en kronisk brist på impulskontroll. Producenter vandrar korridorerna i halvt paniktillstånd, medan alltid småhysteriska assistenter desperat försöker undvika ögonkontakt med den senaste arga gästvärden vars lattemacchiato “är en förolämpning mot mjölkbaserade drycker överallt”. Serien fångar mästerligt känslan av att vara en del av en kreativ katastrof – en där alla mirakulöst nog ändå lyckas producera 90 minuters liveunderhållning varje helg. En användare på IMDb sammanfattade det träffsäkert med kommentaren:
“precis så rörig som originalshowen från 70-talet, fast med bättre catering.”
Det här är alltså kaos-tv när den är som allra bäst – och vi är tacksamma över att få bevittna förödelsen på tryggt avstånd, hemifrån soffan med öl och chips i handen.
När polyester var kung – en nostalgitripp för trötta män
Redan från introt till “Saturday Night” vet man med säkerhet att tidsresan är komplett. Frisyrerna är stora nog att gömma ett mindre hushållsdjur, musiken funkig nog för att omedelbart höja pulsen, och polyesterkostymernas färgskalor är så offensiva mot ögat att de eventuellt borde komma med varningsetiketter. Serien prickar så träffsäkert den autentiska estetiken från 70-talet att jag genast förflyttas tillbaka till en svunnen, och definitivt mer sorglös, tid – ett årtionde då smakfullhet ännu inte blivit ett ord vi lärde oss frukta. Karaktärerna spatserar självsäkert omkring i utsvängda byxor, manchesterkostymer och skjortor vars mönster antagligen varit förbjudna i åtminstone fyrtio amerikanska delstater sedan 1983. På något vis blir dessa tveksamma modeval till fascinerande symboler för en era då humor kunde vara bitande utan rädsla för att stöta sig med någon annan än den lokala klädhandlaren. Kritikerna på Metacritic verkar vara lika förtjusta i denna nostalgiska återträff med 70-talet och ligger i snitt på en generöst hög nivå av 81%. En recensent beskrev serien som en:
“välkommen återgång till den tid då humor fick vara grov, kläder syntetiska och mysiga samhällsnormer glatt ignorerades.”
Jag kan personligen vittna om att serien ger en omedelbar igenkänningsfaktor för alla oss som tillbringade puberteten med att bära negativt andande tyger och lyssna på band vars största hit idag är en pensionärs ringtone. Metacritic-recensionerna har alltså rätt – detta är exakt den typ av charmigt opolerad komedi som Gen X-män som vi själva inte bara vill se, utan förmodligen också behöver som livstecken från vår ungdom. Trots att jag fortfarande har traumatiska minnen av brun-orange kassettbandspelare och jeansjackor med fransar blev jag helt såld på seriens opretentiösa och kärleksfulla återgivning av en era som var precis lika konstig och underhållande som vi minns den.
“Kaos kan vara underhållande – särskilt med rätt catering”
“Saturday Night” är en stökigt charmig hyllning till både kreativt kaos bakom kulisserna och estetisk nostalgi från en tid då allt från hårsprej till humor var överdrivet, extravagant och helt oironiskt. Serien lyckas pricka in exakt det slags ljuva 70-tals vansinne som många av oss minns med både värme och förskräckelse. Visst finns det gott om humoristiska blinkningar och minnesvärda detaljer för gamla nostalgiska rävar, men det krävs ändå en gnutta tolerans för polyester och slapstick-humor för att fullt kunna uppskatta dramatiken.
Flera kritiker har hyllat seriens ärlighet och nostalgiska tonträff, med Metacritic som landar på stabila och mycket respektabla 81%. Inte en obefogad siffra – även om vissa av dagens mer känsliga tittare antagligen bör varnas för att humorn är precis lika rå och opolerad som de syntetiska klädmaterialen. Serien sparar nämligen varken på ironin eller självdistansen, vilket gör den till perfekt underhållning just för oss i Generation X med en uppfriskande brist på tycker-synd-om-sig-själv-attityd.
För den manlige tittaren över 45, vars livsfilosofi kan sammanfattas med “det var bättre förr”, är detta veckans streamingtips nummer ett.
Mitt eget betyg landar tryggt på en 4 av 5 möjliga poäng. Inte helt perfekt – emellanåt tippar det lite över gränsen till ren fars – men definitivt tillräckligt underhållande för att ge dig både flashbacks och skrattanfall. Kort sagt: Polyesterallergiker göre sig icke besvär – alla andra, luta er tillbaka och njut av resan.
Saturday Night – 2024 – NBCUniversal – Rollistan innehåller bl.a:
Gabriel LaBelle, Rachel Sennott, Cory Michael Smith, Ella Hunt
Bilder från TheMovieDataBase. NBCUniversal
