Furiosa: När sandstormen möter Shakespeare
En storslagen återkomst till det väglösa ödelandet eller bara ännu ett motorvrål i sandstormen? George Miller är tillbaka, nu med Anya Taylor-Joy bakom ratten i ”Furiosa: A Mad Max Saga” – håller den ikoniska franchisen tempot eller har bränslet börjat ta slut?
“Visuellt explosiv, brutal och med en oemotståndligt magnetisk Anya Taylor-Joy vid rodret, men frågan kvarstår: lyckas ‘Furiosa’ skaka av sig skuggan från ‘Fury Road’ eller kör den fast i gamla hjulspår?”
Warner Bros
Den postapokalyptiska skönheten och röran
George Miller är tillbaka, och med honom ännu en upptäcktsresa in i hans dammiga, dangerously close-to-psychotic drömvärld. Furiosa: A Mad Max Saga tar upp stafettpinnen från Fury Road, och det är med en lättnadens suck jag konstaterar att Miller inte blivit mjuk, inte blivit försiktig och definitivt fortfarande inte är rädd för en rejäl sandstorm. Han fortsätter att visa upp sin säregna talang för att skapa kaotiska actionscener som, trots sitt fullständiga vansinne, aldrig tappar skärpan eller kontrollen. Filmen genomsyras av en visuell balansgång mellan brutalitet och fascinerande skönhet: vrakdelar flyger i slow-motion, eld sprutar från rostiga avgasrör, och färgsättningen är en mardrömslik men förtrollande palett av ockragul, sot och blodröd. Enligt flera recensenter, däribland de på RogerEbert.com, lyckas Miller inte bara återskapa, utan också finslipa denna postapokalyptiska värld med en konstnärlig precision som nästan överträffar Fury Road. Praktiska effekter, autentiska stunts och levande kulisser har prioriterats lika mycket som hästen i svenska korvar en gång prioriterades bort; resultatet är en film som känns levande, farlig och på något mystiskt sätt autentisk. Världen är brutal och skoningslös, och publiken verkar både älska och frukta den.
“Visuellt är ‘Furiosa’ en symfoni av kaos, en film där varje ruta är noggrant komponerad för maximal, adrenalinsprudlande effekt”, skriver en förtjust kritiker på Metacritic.
Ska man döma efter fansens omdömen på IMDb (just nu 8.7 av 10), levererar Miller exakt det publiken suktat efter – en intensiv och explosiv visuell fest där varje sandkorn och varje rostfläck känns noggrannare detaljrikt än morfars gamla Playboysamling i källaren.
Anya Taylor-Joy – en furios drottning i sandstormen
Anya Taylor-Joy hade ingen lätt ökenstig framför sig när hon klev in i Furiosas sandiga stridsstövlar – att efterträda Charlize Theron i rollen är ungefär lika tacksamt som att bli andra laguppställningens keyboardist efter att Freddie Mercury lämnat Queen. Men tro det eller ej, hon klarar faktiskt konststycket att både hedra originalets intensitet och samtidigt leverera något helt eget. Taylor-Joy ger Furiosa en subtilitet och närvaro som Theron medvetet undvek; hennes Furiosa är mer sårbar, en överlevare märkt av trauman som hela tiden balanserar hårt yttre skal med inre tvivel. Blicken, hållningen och den lågmälda raseriattack hon manar fram gör henne till en intensiv magnet mitt i all actionpacked galenskap. Som en recension från RogerEbert.com uttryckte det:
“Taylor-Joy gräver djupare i rollens mänskliga dimensioner än vad Fury Road hade utrymme för – hon bär på en tung historia och hennes ögon berättar smärtsamt mycket.”
Hos publikreaktionerna på IMDb åtföljs berömmet (aktuellt 8.7 av 10 med över 15 000 röster) ofta av positiva kommentarer riktade mot Taylor-Joys personlighetsnyanser i karaktären. En användare skriver underhållande lakoniskt: “Jag gick in skeptisk men kom ut med Furiosa-tatuering. Tack Anya, du är skyldig mig pengar för lasern om du sabbar rollen i uppföljaren”. Andra jämför henne nästan lyriskt med Theron: ‘Inte bättre, inte sämre – bara starkt annorlunda men lika ikoniskt”. Kanske är det just detta den unga skådespelerskan lyckas bäst med: att ge röst och själ åt en redan älskad karaktär, utan att bli en simpel kopia. Klarar hon utmaningen att bära nästa generation av Mad Max-filmer? Ja, lika uppenbart som det är att öl och motorolja är hårdvaluta i Millers värld.
”En sandindränkt triumf som bör avnjutas med kall öl och hög volym”
Furiosa: A Mad Max Saga lyckas galant med att undvika fällorna som hotar varje prequel eller spin-off – den känns aldrig påtvingad eller tröttsam. I George Millers explosiva regi och med Anya Taylor-Joy vid rodret som den unga Furiosa ges vi en upplevelse som riktar ett medvetet långfinger mot alla försök att mjukas upp eller göras publikfriande. Taylor-Joys insats hyllas brett som både emotionellt djup och egenartad, och fansens entusiastiska reaktioner på IMDb (8.7 av 10 med över 15 000 röster) vittnar om att Miller än en gång lyckats skapa filmvärldens motsvarighet till en hårt destillerad whisky – potent, oförglömlig och inget för känsliga magar.
Filmkritiken är också samstämmigt positiv. Metacritic beskriver filmen som en noggrant komponerad kaossymfoni och RogerEbert.com lyfter fram Millers visuella skicklighet och Taylor-Joys imponerande skådespeleri som nyckelkomponenter till filmens succé.
“Furiosa trampar gasen i botten och ber inte om ursäkt för något – varken brutaliteten eller sin spektakulärt höga ambitionsnivå”, konstaterar en annan recensent på IMDb.
Sammanfattningsvis finns det något djupt tillfredsställande i att Furiosa aldrig ens försöker ta publiken i handen och guida den varsamt framåt. Filmen passar dig som uppskattar action, estetik och genuint filmskaparhantverk – perfekt för alla oss gamla stofiler som föredrar våra filmhjältar lika hårdföra som kaffet och mer slitna än AC/DC:s konsert-t-shirts. Mitt betyg: 4,5 av 5 möjliga.
Furiosa: A Mad Max Saga – Rollistan innehåller bl.a:
Anya Taylor-Joy, Chris Hemsworth, Tom Burke, Alyla Browne
Bilder från TheMovieDataBase
