Electric Boys levererar med Grand Explosivos funkrockens återkomst

Vad händer när man korsar tung, svettigt riffig rock med en oemotståndlig dos funkglädje? Electric Boys, Sveriges funkrockveteraner sedan sent 80-tal, besvarar frågan med eftertryck på nya albumet Grand Explosivos. Med ett lekfullt leende i mungipan och ett ösigt riff i bakfickan återvänder bandet stolt och kompromisslöst för att påminna oss om en sanning lika gammal som dansgolven själva: det går aldrig ur tiden att ha kul.

Electric Boys återupplivar funkrocken med heta rytmer

Redan från de första takterna av öppningsspåret “When Life Treats You Funky” står det klart att Electric Boys menar allvar med sin mission. Det är funkrockens gyllene år ekande genom nutiden, fast insvept i ett fullt uppdaterat sound där den tunga rockgitarren dansar ledigt med Conny Blooms drivande sång. Bandet, som gjorde världsframgångar med hits som “All Lips ‘N’ Hips” i tidigt 1990-tal, markerar med Grand Explosivos att de fortfarande vet precis hur man lever upp till löftet om en groove-driven rockfest. Det är storstädernas neonljus och sena nattklubbar, såväl som sydstaternas svettiga bluesbarer, sammanbundna i en charmigt självsäker musikalisk fusion.

Albumets titel antyder både explosioner och storslagenhet, och det är inte falsk marknadsföring. Kombinationen av skarpa basgångar, smittsamma refränger och den typ av grooves som borde komma med varningstext för spontandans gör plattan till en kärleksförklaring till en genre som på senare år fått stå tillbaka till förmån för andra musikströmningar. Men Electric Boys visar att ryktet om funkrockens död är betydligt överdrivet, och vad som kanske ännu viktigare är: de gör det med pondus, musikalisk integritet och en otroligt smittande spelglädje.

”Ryktet om funkrockens död är betydligt överdrivet”

Glädjeexplosion – albumets festligaste låtar

Det vore i princip tjänstefel att prata om Electric Boys utan att lyfta fram deras förmåga att skapa låtar som väcker festen till liv, och på Grand Explosivos saknas definitivt inte kandidater. Spåret “Better Safe Than Sober” laddar direkt upp med ett lekfullt, riffdrivet intro som övergår i en refräng där attityden är raka motsatsen till titelns återhållsamma underton. Här har vi perfekt festmaterial – en välbalanserad hybrid mellan tunggitarren från rockens skitigaste hörn och funkens lätta, dansvänliga steg. Conny Blooms röst svänger lekande lätt ovanpå rytmerna, och det är uppenbart att här finns inga ambitioner om subtilitet – tack och lov.

En annan favorit är tveklöst “And the Band Played On (Part 1)“, ett spår som strålar av ren spelglädje. Låten är som gjord för scener och festivalfält – med en smittande körsång och ett groove starkt nog att väcka liv i även de stelaste höfter. Gitarrsolon och Hammondorglar virvlar runt varandra i ett sound som för tankarna till 70-talets funkorienterade storheter, medan energin är omisskännligt nutida. Det här är musik du höjer volymen för, grannar får klaga bäst de vill, och bjuder in dina vänner för att återuppleva glädjen av vad rock och funk egentligen borde handla om: distanslös feststämning och oblyg spelglädje.

Veteraner med gnistan kvar – bandet imponerar med musikalisk skicklighet

Trots decennier i musikbranschen visar Electric Boys ingen tendens att vila på gamla meriter. På “I’ve Got a Feelin’” slungas lyssnaren direkt tillbaka till bandets rötter, men med en sofistikerad musikalisk finess som bara erfarna musiker kan uppvisa. Gitarrist och frontman Conny Bloom levererar slagfärdiga och tajta riff medan rytmsektionen med basisten Andy Christell och trummisen Niklas Sigevall är så samspelta att de lika gärna kunde dela hjärna. Här bjuds det på avancerade, nästan jazzigt ekvilibristiska utsvävningar som likväl aldrig förlorar sin tonvikt på feeling över teknik.

Blandningen av skicklighet och mogen självsäkerhet är som allra tydligast i låten “Domestic Blitz“. Här sammanflätas funkiga basgångar, distade gitarrer och snygga vokalharmonier med en precision och lätthet som kan tyckas självklar, men som kräver lång erfarenhet och gedigen förståelse för genren. Electric Boys hanterar varje ton med en imponerande ledighet, fullt medvetna om sin musikaliska identitet, samtidigt som de tydligt visar en ambition att fortsätta utvecklas. Kort sagt – veteranerna i Electric Boys kanske har många år bakom sig, men gnistan brinner minst lika starkt som någonsin.

“Ryktet om funkrockens död är betydligt överdrivet.”

Det ringer sant när Electric Boys, de svenska funkrocklegendarerna, återuppstår med Grand Explosivos, ett album som påminner oss om att festens eviga gnista aldrig slocknar. Genom kraftfulla rytmer och lekfulla gitarriff levererar de ett musikaliskt fyrverkeri som flätar samman funk och rock. Karismatisk och energisk, frontmannen Conny Bloom leder bandet mot nya triumfer med sofistikerad musikalisk skicklighet.

Från öppningsspåret “When Life Treats You Funky” till höjdpunkterna “Better Safe Than Sober” och “And the Band Played On (Part 1)“, visar albumet vari funkens odödliga attraktion ligger. Det är ett kärleksbrev till äldre musikaliska stilar blandat med en nypa modern energi som bryter ny mark. Tillsammans med basist Andy Christell och trummisen Niklas Sigevall, skapar Bloom ett samspelt och dynamiskt sound.

Electric Boys illustrerar mästerligt hur erfarenhet och entusiasm kan kombineras i harmoni. Genom att utmana och revitalisera funkrockens traditioner, bjuder de in oss till en självsäker musikalisk fest som efterlämnar lite annat än ett önskemål om mer. För den moderna lyssnaren är detta en påminnelse om rockens och funkens tidlöshet.