Filip & Fredrik gräver i dödens komik – “Den sista resan” får hjärtat att brista
Filip och Fredrik tar med Filips pappa på en roadtrip för att återfinna livsgnistan.
Nordisk Film
Den som trodde att han sett alla nyanser av relationen mellan far och son bör spänna fast säkerhetsbältet; “Den sista resan” från 2024 bromsar inte in för någon. Skratt, tårar och en hel del igenkänning garanteras när denna roadmovie tar oss med på en oförglömligt bitterljuv färd genom livets krångligaste familjevägar. En film som får dig att omvärdera sentimentaliteten – och kanske ringa ett samtal hem.
“En varm, skarp och överraskande rolig skildring av familjeband och avsked. ‘Den sista resan’ är resan du inte visste att du behövde ta.” – Midcent
Ett farväl som träffar hjärtat – dynamiken mellan far och son
“Den sista resan” utforskar den sällsamt komplexa terrängen mellan en äldre far och hans vuxne son med en ovanligt träffsäker kombination av autenticitet och sårbarhet. Det hade varit enkelt för regissören att styra den här historien rakt in i sentimentalitetens välkända dike, men istället får vi något annat – en genuint nyanserad framställning som vågar vara både rolig och ärligt obekväm. Skådespelarna lyckas fånga upp dynamiken männen emellan på ett trovärdigt sätt; blickar och samtal avslöjar lagren av missförstånd, outtalade känslor och ömma punkter gömda bakom humorn och en ytlig stingslighet. Dialogen känns äkta och igenkännbar: snabba repliker, skickligt antydda konflikter och en underliggande känsla av villkorslös kärlek som lurpassar runt varje hörn. Scenerna där far och son tvingas konfrontera gemensamma minnen och gamla oförrätter är både skickligt skrivna och regisserade, med en subtil ton av sorg och längtan som de båda karaktärerna inte riktigt förmår uttrycka fullt ut. Det är just här, i relationens sköra balansgång mellan uttalad konflikt och outtalad tillgivenhet, som filmen når sitt sanna djup och dess största styrka ligger.
Skrattet mitt i sorgen – filmens balanskonst mellan humor och allvar
Vad vore den här typen av film utan lite välbalanserad galghumor? Absurt tråkig, är det korta svaret. Lyckligtvis är “Den sista resan” nog klok att förstå att livet självt sällan tar paus för att låta oss bearbeta våra trauman i kontrollerad isolation. Resultatet är känslomässiga svängningar mellan fnitter och fulgråt, som lyckligtvis landar på rätt sida av smakbarriären – mer galant steppande än snubblande komedi. Scenen där far och son hamnar i en upphettad debatt mitt under en rockkonsert – med den äldre generationens avsmak för “högljudda nymodigheter” i kontrastrik symbios med sonens desperata försök att återuppleva sin ungdom – är briljant koreograferad humor som träffar nerven exakt. En annan minnesvärd passage är begravningsbyrå-incidenten, där en betungande diskussion om döden urartar i absurd situationskomik när de försöker välja kista samtidigt som expediten är obehagligt angelägen om att sälja en “kompletterande VIP-begravningsbuffé”. Regissörens skicklighet märks tydligt här; skrattet blir en ventil för publiken, och belyser samtidigt det underliggande temat – vår ständiga kamp att hantera det oundvikliga med både värdighet och en nypa ironi. På sina platser balanserar dock filmen farligt nära gränsen, och vissa tittare kan säkerligen tycka de komiska inslagen är något påtvingade i en redan känsligt laddad berättelse.
Publikreaktioner och kritikerkårens dom – känslosamt mästerverk eller melodram?
Så, vad säger folket och de lärdas garde om denna känslofyllda far-och-son-roadmovie? Hittills har mottagandet varit i överkant positivt, även om enstaka muttranden hörs från dem som anser att filmen emellanåt håller publiken gisslan i sentimentala ögonblick lite för länge. Men låt oss börja med siffrorna: på IMDb har “Den sista resan” i skrivande stund ett imponerande betyg på 8,2 baserat på närmare 5 200 röster – ett gott tecken på att filmen hittar hem hos sin huvudsakliga målgrupp. Metacritic hakar på i samma positiva klang med en fin metascore på 79 av 100 poäng, baserat på 32 kritiker – ett betyg som vittnar om gedigen uppskattning och generell samsyn kring filmens kvaliteter. RogerEbert.com sammanfattar detta väl:
“Med sin hjärtevärmande blandning av det tragikomiska och det ömsinta trollbinder ‘Den sista resan’ publiken trots att sentimentalitetens skosnören ibland lossnar.”
Å andra sidan har några få röster höjts för att påpeka att filmen visserligen är smart skriven och charmigt framförd, men stundtals riskerar att bekvämt vältra sig i emotionell överdrift. “Mindre hade ibland varit mer”, resonerar The Guardian, som generellt är positiv men ändå känner behov av att flagga för filmens emellanåt övertydliga känslospel. Trots detta går det inte att komma ifrån att de allra flesta bedömare enas om en sak: “Den sista resan” är en välkommen filmupplevelse, minutiöst genomtänkt och något alltför sällsynt på dagens bio- och streamingmarknad – en berättelse med humor, självinsikt och den sortens hjärta vi oftast bara hittar i klassiker som tål att ses igen och igen. Och vem vet, efter slutscenerna kanske du som jag finner dig själv med telefonen mot örat, redo för det samtal hem du lovat dig själv att ta så många gånger förr.
“En roadmovie som omfattar livets alla nyanser, elegant balanserande mellan skratt och tårar – en resa värd varje minut.”
Sammanfattande reflektion och omdöme
“Den sista resan” lyckas på ett imponerande sätt undvika klichéernas mest slitna stopp längs genrens vältrafikerade vägar och tar publiken med på en resa vars slutdestination är själva hjärtat. Här möter vi trovärdighet, galghumor, ärlighet och en dos obeveklig mänsklighet, perfekt sammansvetsad i skådespelarnas subtila prestationer och en vässad dialog. Att publiken ibland påminns lite för intensivt om livets flyktighet är kanske filmens enda egentliga fartgupp, en observation som även noterats av The Guardian – som skriver att “mindre hade ibland varit mer”. Men låt inte detta avskräcka. Publikens imponerande betyg på IMDb (8,2 av 10) och Metacritics stabila 79 av 100 poäng talar ändå ett tydligt språk: majoriteten älskar resan.
Så, vem bör boka biljett till denna emotionella färd? “Den sista resan” passar främst tittare som uppskattar mogna, relationsdrivna berättelser – kanske ni som fortfarande minns 80-talets bitterljuva dramatik och värdesätter berättelser om livets komplexa relationer. Om du letar efter en film som blandar eftertanke med varm igenkänningshumor, är detta ditt självklara val en fredagkväll när lugnet lagt sig. Men gör dig inte några illusioner: håll en näsduk redo och telefonen nära till hands för det där samtalet du skjutit på alltför länge.
Betyg: 4,5 av 5 – rekommenderas varmt, helst i sällskap med bekväm soffa, bra sällskap och något starkt i glaset.
The Last Journey – Rollistan innehåller bl.a:
Filip Hammar, Lars Hammar, Fredrik Wikingsson, Tiina Hammar
Bilder från TheMovieDataBase6.66.66.6
